torsdag 2 januari 2014

Hipp Hipp Hurra


Andra Januari, dagen som förändrade mitt liv så totalt för ganska exakt tio år sedan. Förändrade livet till det bättre, för ingenting jag någonsin hade upplevt tidigare gick att jämföra med att bli mamma för första gången. Att få bli mamma och sedan vara det i de tio år jag nu varit det kan jag lätt säga är det bästa som hänt mig.


Min finaste, finaste, idag var det många ljus att blåsa ut på tårtan och man undrar ju lite lätt vart tiden tar vägen? Ena stunden ligger han tryggt i famnen och i nästa stund fyller han tvåsiffrigt och är inte alls den där lilla lilla pojken längre. Eller egentligen är det ju precis det han är, och kanske alltid kommer att vara, mammas lilla pojke, fast i en något större skepnad än förr.

Och så kommer tankarna.... och oron. Är man den där bästa mamman som man borde vara? Gör jag det för honom som jag borde göra? Eller är det till och med något jag inte borde göra?
För visst är det så, att även om de blir större så blir ju inte problemen och oron mindre.. bara i en annan karaktär och form.

Att bli mamma var på samma gång det mest självklara och lättaste jag någonsin gjort som den svåraste uppgiften att hantera.
Idag är han tio år och det betyder att han har gett mig tio år av lycka och en värme i bröstet som inte med ord kan beskrivas.


Lillebror som nuförtiden inte går runt i annat än skjorta och fluga, eller fjäril som han själv säger satt tålmodigt och väntade medan fikat dukades fram. En lillebror och en storebror, och så en syster där imellan. Så fint så det nästan gör ont och trots stunder av bråk har de ändå ibland så ofantligt roligt tillsammans, min trio.

Ikväll har födelsedagsbarnet två kompisar över på middag och sleep-over party. Vi börjar med hemmagjord pizza och sen blir det filmtajm och en massa mys i soffan och jag anar, men bara anar att kvällen blir lång.


5 kommentarer:

Gunilla sa...

Du är utan tvekan den bästa av mammor 💞

Johanna | Tillvaron.se sa...

Grattis till storpojken.

Jag kan tänka mig, men antagligen inte helt förstå, känslan av att bli mamma. Jag anar att den är fantastisk och jag hoppas jag får uppleva det en dag.

Och det där med att vara den perfekta mamman. Ja, så länge man gör så gott man förstår är jag övertygad om att det inte kan bli fel. Men oron är väl naturlig antar jag.

Kram

Hajan sa...

Lilla Jannike vänta får Du se när de har fyllt 50.
Då gör det verkligen ont i kroppen.
När det funkat med barnen och man får vara med, då känns det underbart. Men du får vänta ca 40 år till innan Du känner så.

God fortsättning och kramisar

HemkäraHanna sa...

Det är obeskrivligt. Det är livets mening. Vi firar tolv idag.

Ekenäsliv sa...

Klart du är den absolut bäst mamman till din son.
No doubt!
Min flicka fyller nio nästa fredag, och jag tänker som du. Hur gick det till liksom?!???
Kram Anna