tisdag 2 september 2014

Så mycket kärlek



Mitt lilla äppelträd som ska växa sig stort och starkt. Efter lite experthjälp (jag har haft en trädgårdsdesigner här) har jag tagit bort gräset en kvadratmeter runt stammen på mina små träd som jag planterade förra året. Det ska ge bättre näringsupptagning, gräset tar tydligen mycket näring och dessutom kommer det ju att bli så snyggt när trädet fått växa till sig lite och jag har planterat de där marktäckarna som planerats in i den där jordplätten. Det gäller bara att hitta rätt sort och jag får nog ta en tur till Zetas och botanisera. De ska ju dessutom ta in sånt som de inte redan har så det låter som en bra plan.

Hörrni!
Från djupet av mitt hjärta - T.A.C.K.!
Jag visste att ni fanns där, och jag visste att ni förstår. När jag någon timme efter gårdagens inlägg såg alla kommentarer som strömmade in med fina ord tårades mina ögon och jag kände en sådan enorm värme från er, och en enorm tacksamhet att få höra så fina ord som tröst och support. 
Livet går upp och ner, det vet vi, men för mig var det viktigt att få berätta varför jag kanske inte riktigt har varit som vanligt. Och tro det eller ej, idag och även igår har varit mycket bättre. Gårdagen spenderade jag på yngste sonens dagis där jag gjorde min "arbetsdag" i vårt föräldrakooperativ. I en barngrupp är det svårt att tänka på annat än nuet och jag kände för varje sekund som jag var där och fick tillbringa dagen med O hur själen sakta läkte ihop från det där värsta såret jag burit på. Idag har jag kunnat sitta i eftermiddagssolen och heja när dottern tränade fotboll och ytterligare lite av stressen har fallit bort.
Det går upp och det går ner, det vet vi - ibland mycket upp och ibland mycket ner. Jag tror det är bra att vara medveten om detta och som nu kunna njuta av de härliga stunderna som GER energi, för den basen behövs när omgivningen bara TAR och orken inte riktigt finns.

Men ni finns, och jag tackar allra ödmjukast för era värmande ord. 
De hjälper mer än ni tror.



måndag 1 september 2014

Ett jag som inte är jag


Första September och hösten är här nu - officiellt. 
Jag känner hur solen faktiskt har blivit svagare och när jag går ut på min terrass orkar den inte hela vägen upp över trädtopparna där den brukade lysa så starkt för något som känns som ett andetag sedan. Vindarna känns kallare och det mörka vattnet där nere vid bryggan känns inte alls längre lika lockande.

På matbordet står en avbruten blomma som jag hoppas kunna rädda med lite kärlek och vatten och sedan kunna plantera i en kruka och övervintra till dess att vårens strålar börjar lysa igen.
Som den blomman känner jag mig just nu, lite avbruten och vissen, men som med lite kärlek kommer att övervintra och förhoppningsvis snart att åter blomma upp.

Ni har märkt det, ni har sett det ett tag, och ni har skrivit det till mig. Jag är trött, jag är sliten och ibland känns hela världen upp och ner. Jag har varit frånvarande och som någon av er skrev, inte så glad och det ligger en sanning i det och det är därför jag nu berättar för er. 
Den här bloggen ska ju vara glädje. Den ska vara harmoni och de fina små stunderna i livet. Det är nog därför det har känts så svårt att skriva, för jag kan inte ljuga. Ni ser igenom, det har ni alltid gjort.
Och jag vet ju att ni vill ha de där guldkanterna, och jag vill inte göra er besvikna, men någonstans måste mitt liv få speglas, precis som det faktiskt är, just här och just nu.
Och jag vet att ni förstår. 

Det handlar om balans, och just nu finns den inte här. Det handlar inte om att jobba hundra procent eller inte, men det handlar om HUR och det handlar om de där ytterligare procenten, stressen och oförmågan att koppla av och hur för mycket sätter hela tillvaron i rubbning och går ut över mig som person och min familj. Det finns även andra sidor, sidor som kanske är för privata att skriva om här, men som handlar om sjukdom och hopp, om livet och om rädsla. Den sidan är svårare att tackla för det ödet vilar inte i mina händer utan är en berg och dalbana där jag är fastlåst och inte önskar annat än att kliva av.

Så nu vet ni. 
Nej, jag kanske inte längre är så glad, men jag väljer att dela det med er och försöker att hitta tillbaka till balansen och styrkan som är allt det som är jag - på riktigt.


söndag 31 augusti 2014

En dag på Bloggevent


Igår var jag på Bloggevent.
I Enköping, en stad som jag när jag svängde in mot centrum insåg att trots alla de hundratals gånger jag faktiskt åkt förbi - och att det när jag tänker på det, faktiskt känns som om jag är mycket familjär med staden, ändå aldrig varit där.
Men nu var jag där och jo, det var otroligt angenämt att få gå på ett Bloggevent utan att vara ett endaste uns involverad i arrangemanget.


Det var nämligen de här två damerna som stod för kalaset. Linda med bloggen Hem och Trevligheter, och så Lena med Gott för Själen


Temat för dagen var "Mod och Harmoni" och först ut att prata var härliga Kicki, eller Creando Kicki som jag "känner" sedan gammalt. Kicki höll en jättebra föreläsning och några av hennes ord träffade mig och fick tankarna att börja snurra på många olika sätt.


 Att vara någons fru - Emma, höll också en bra och proffsig föreläsning på temat men det var när Drottningen av Kammebornia - Pia, äntrade scenen som jag kan säga att det fullständigt brast för mig. Jag antar att det är därför jag inte har en endaste bild av henne men hennes ord träffade mig som en käftsmäll och även om jag under vissa delar satt och hulkade med tårarna rinnande nerför kinderna var jag under hela timmen trollbunden av hennes ord och hennes mjuka röst.
Det var så träffande, och för mig, där jag befinner mig just precis nu gjorde det så ont att höra samtidigt som det var mjukt som en smekning eller som en varm famn att krypa upp i. På något vis tröstande på ett sätt som jag behövde och något som fick allting inom mig att brista och jag blev inte den samma något mer igen.


Och så var det såklart en middag med en massa trevliga, både gamla och nya bekantskaper. Dagen bjöd också på ett vinstregn där till och med jag gick vinnande hem.

På plats fanns också webbshopen CloudeNo9style - ett namn som ringde bekant i mina öron men som jag ändå på något konstigt vis inte trott var riktigt min grejj. Hade jag fel? OM jag hade. Så fel att jag var tvungen att spontanshoppa en blus där på plats minsann. Hur har jag kunnat missa detta? Nåja, nu vet jag i varje fall var den finns och tjejerna som hade butiken var så enormt rara och trevliga och det gjorde ju inte shoppingupplevelsen sämre direkt. 

Så ja, jag var på en Bloggdag i Enköping igår. En trevlig dag på många sätt och vis och när jag åkte hem var kaoset i magen inte borta, utan ännu mer virvlande och oroligt. Men på något sätt hade det fått komma upp till ytan och det var bra, för det är när det ligger där på ytan och guppar som man faktiskt kan ta på det och göra något åt det.

fredag 29 augusti 2014

Friday it is



Känner ni igen de här?
Gamla hederliga Ako kolor. Nu har Cloetta relanserat dem och jag fick ett trevligt paket på posten med lördagsgodiset kirrat. Jo man tackar!

Och fredag är det visst. Härligt i sig, även om jag mentalt är jag inte alls där jag borde vara. Men efter en delikat räk-och ostronmiddag med tillhörande skumpa är jag nu beredd att sjunka djupt ner i soffan, ta med mig snasket och glömma allt som glömmas bör.

Friday it is


tisdag 26 augusti 2014

Är hösten här nu?



Idag har det regnat precis hela dagen och det känns verkligen som om hösten har kommit nu. Åh, jag är verkligen inte där än. Jag är inte klar med sommaren.


Efter att ha stått och frusit ute på fotbollsplanen i det kalla regnet med blåsten piskande i ansiktet när Elise hade sin träning i kväll var vi ett fruset gäng som kom hem. 
En varm kopp te på fårskinnen i soffan funkar ju alltid. Sköna myskläder på det så känns det helt plötsligt nästan ok med höst. Jag måste erkänna att jag har blivit en riktig mysperson. Från att ha varit den som i princip aldrig gick i myskläder, var "uppklädd" i princip jämt, har jag nu blivit den som inte kan vänta på att få slänga av mig jobbstassen när jag kommit hem och gå runt i mjuka kläder som inte sitter åt och som formar sig efter kroppens kurvor. Ja men hur skönt är det inte!

Tipsar om byxorna (och tröjan) här ovan som är från HM för en mycket bra peng. Mjukt och mysigt som bara den. Planen är att investera i en kashmirdress, både byxor och tröja men det här är faktiskt nästan lika bra... och långt ifrån lika dyrt...

Jaha, så hösten är alltså här nu, och nej jag är verkligen inte redo, myskläder eller ej.



söndag 24 augusti 2014

I mitten av ekorrhjulet



Min fina stora fjärdeklassare som precis gått första hela veckan på en helt ny skola.

Jag tycker att han är så himla duktig och modig han min äldsta trollunge. Han har börjat IES - Internationella Engelska Skolan här i Nacka, utan att känna en enda person, visst är det modigt?
Det kommer nog bli hur bra som helst tror jag och han är efter en vecka väldigt glad och positiv. Den verkar dessutom otroligt bra, skolan, och jag önskar faktiskt att det hade funnits något liknande när jag var liten, för jag tror att jag hade uppskattat en sådan.
Roligt var också att jag på första "inskolningsdagen" träffade bloggläsare och välkända ansikten från Stora Bloggdagen i våras. Superkul, även om det tog ett tag för polletten att trilla ner - fel folk på fel plats ni vet!

Ja phu!
Två skolstarter denna vecka. Lillasyster har ju dessutom börjat förskoleklass och det är ju faktiskt till och med större än att byta skola. Så nu är hjulet igång på allvar och att jag dessutom tog mig igenom förra arbetsveckan mest på pannben har gjort att jag tyvärr inte varit så närvarande här inne.

Jag vet, det ska vara en feelgood blogg och allt det där. Men jag har ju faktiskt tre barn och ett heltidsarbete och bloggandet är något jag gör på fritiden och för att få energi så det har liksom inte funnits så mycket feelgood att dela här med er. Snarare tvärt om och det vill ni ju inte ha... det vill inte jag heller.

Men ny vecka och nya tag... och förhoppningsvis lite mer av mig här på bloggen.
Vi säger så va!


söndag 17 augusti 2014

Kräftfest


Igår var det dags för årets första kräftskiva.
Det har blivit något av en tradition nu att vi träffas hos oss, fem familjer här i vår "by" och det brukar alltid vara exceptionellt trevligt. Så även den här gången såklart och ja jag är liiiite trött idag, precis som det ska vara alltså. Jag är dessutom otroligt tacksam att jag inte rörde snapsen (tycker inte om snaps) så förutom trötthet är det inte så mycket som är fel.


En halvskuggig jag med ett fat småländska kräftor och tyvärr var de inte alls så där jättegoda. Smaken var i och för sig helt ok men de var såååååååå småååååå. Små ytte pytte klor. Och det vill man ju inte ha, nä lite mer rejäla grejjer får det nog vara för att jag ska vara nöjd.


Men fasligt trevligt var det i varje fall och nu sitter jag här och försöker få mina barn att somna så att jag själv ska kunna krypa ner i bingen snart. Imorgon drar en ny vecka igång samtidigt som det är dags för alla rutiner och sånt igen. En skolstart, en tillbaka till dagis start och så nya Engelska skolan för storebror som faktiskt smygstartade där redan torsdag - fredag förra veckan.

Men som sagt - nu är hjulet i rullning igen - och det med besked!


tisdag 12 augusti 2014

Magiska kvällar



Kvällarna är fortfarande sammetslena och näst intill magiska.
Och även om jag börjat jobba igen kan ingenting just nu hindra mig från att gå ner till min sjö när jag kommer hem och ta de där baden som är som balsam för min själ.


Jag sitter där, oftast på bryggan, doppar tårna i det fortfarande varma vattnet och hör hur syrsorna spelar och någon fisk som då och då slår mot den alldeles spegelblanka ytan.


De här kvällarna, när mörkret börjar krypa inpå och allt är precis så stilla och rofyllt, men ändå så fullt av liv som det bara blir en augustikväll i Sverige.

Jag älskar dessa kvällar, och det är nästan så att det smärtar av tanken att det inte kommer att vara såhär för alltid.
Jag skulle kunna stanna i dessa kvällar - för alltid.



söndag 10 augusti 2014

Svenska stranden


Min fantastiska och underbara semester närmar sig nu sitt slut och imorgon är det dags för mig att hoppa ur sandalerna och kliva i business kläderna igen. Det känns inte helt ok om jag ska vara ärlig. Jag hade nog gärna fortsatt i den här underbara lunken jag just nu befinner mig i ett bra tag till. 

Igår tog jag alla tre kidsen och så åkte vi ut till Björnöreservatet, längst ut på Ingarö, vid Björkvik för er som känner till området. Det är en helt fantastisk strand och vi hade packat med oss en smarrig lunchmatsäck som vi satt där i värmen och åt och badade i det svenska havet. Jo det är ju lite annorlunda än det hav vi badat i under Juli månad, och det var väldigt skönt att inte behöva oroa sig för hajar eller otäcka strömmar, så mycket kan jag ju säga i varje fall.


Så ja, vi avslutade den här sommaren på topp och de här sista veckorna i Sverige har varit mer än jag kunde ha önskat men jisses vad skönt det har varit och som vi har njutit av vädret. Att A har varit bortrest i fem dagar har varit helt ok eftersom vi har hängt så mycket på stranden, både här vid vår sjö och vid havet, att vi inte hunnit med att sakna honom. Livet blir ju så mycket enklare när det är varmt och man kan vara ute.

Men nu väntas han hem och samtidigt har jag kört de tre älskade till Farmor och Farfar där de ska spendera kommande vecka och njuta av sista sommarlovsveckan innan allvaret börjar på riktigt. Jag vänjer mig aldrig vid det där. Att lämna bort dem. Det är verkligen inte ofta det händer men varje gång skär det i mitt hjärta och jag åkte som vanligt iväg med tårar som strömmade nerför kinderna. Fy vad det är jobbigt att skiljas från sina barn. Jag kan bara försöka förstå hur hemskt det måste vara för dem av er som har varannan veckas liv och jag är så tacksam för att jag har dem hos mig nästan för jämnan... även om det inte heller alltid är en dans på rosor.

Men iiii nu saknar jag dem så att det gör ont, ,tur att jag får fylla huvudet med jobb istället.


torsdag 7 augusti 2014

Glasspaus på Bullandö



Jag och mamsen posar på Bullandö Marina.

Halloj

Ännu än härlig sommarkväll till ända, men herre jisses vilket oväder vi hade här tidigt i morse. Jag vaknade strax efter fem av att regnet smattrade så hårt att jag på riktigt trodde att dropparna skulle ta sig genom taket. Åskan mullrade och blixtarna avlöste varandra som på löpande band. Jag är till och med rätt säker på att en blixt slog ner i vårt hus för all ström gick och huvudströmbrytaren slog ifrån. Lite otäckt faktiskt och jag som var själv hemma med barnen hade helt plötsligt tre barn och en katt som trängde ihop sig med mig i sängen. Ganska trångt.. men mysigt!


Men regnet skingrade sig någonstans runt nio i morse och efter det har vi haft en solig och fin dag. 
Som traditionen bär så måste man förbi Bullandö Marina minst en gång (gärna fler) varje sommar för att äta den otroligt goda glass de har där. Ja, sen är det ju också väldigt mysigt och trevligt att vandra på bryggorna och har man tid så är en lunch eller middag verkligen att rekommendera på hamnkrogen. 


För oss blev det såklart glass i stora lass och vi satt där ute på en brygga och smaskade med klirrande master som bakgrundsljud.

Halvägs ute i skärgåden som vi ju bor är det så enkelt att ta sig ut en bit och uppsöka de här små godbitarna till ställen som finns lite överralt.. det är alldeles för sällan vi gör det bara. Något det helt enkelt får bli bättring på - så många smultronställen som skärgården erbjuder.


onsdag 6 augusti 2014

Semesterlunk



Hallen i sommarskrud.
Visst är det härligt nu när alla jackor och stora skor är undanplockade och hallen kan få vara så luftig och fin som den egentligen alltid bör vara.

Här lunkar vi på i sommarvärmen. Det är ju min sista semestervecka så jag passar verkligen på att njuta med barnen så mycket jag kan. Vi har hängt nere på vår "lilla" strand här i närheten både igår och idag och svalkat oss i vattnet. Såklart badar vi också vi vår egen brygga men åker man till stranden träffar man ju i princip alltid kompisar vilket ju är himla poppis för mina tre som inte sett en endaste vän under vår oceantripp.

Just nu har storkillen cyklat iväg för att leka och de två små leker för tillfället så fint med varandra att jag har lite tid att kika in här. Snart går vi ner och tar det obligatoriska kvällsdoppet och så går jag och funderar på om jag verkligen ska göra de där marängerna jag tänkte ha till en efterrätt imorgon när mamsen och bror med familj kommer hit. Det känns inte så super lockande att ställa sig och baka just nu... skulle hellre svepa in mig i en badrock, smörja in mig i en fet, gosig kräm och sjunka djupt ner i soffan med en bra sommarfilm efter kvällsdoppet. Vi får se. TV är något jag knappt sett alls på snart 2 månader och i och med att kvällarna nu blir mörkare igen känns det lite mysigt med lite sommar TV.

En annan sak som rör sig i mitt huvud är också den otäcka skogsbranden som härjar. Fy vad hemskt och så fruktansvärt för alla drabbade. Jag tänker på er och speciellt tänker jag på min vän Eva-Lisa som bor i närheten. Jag hoppas att ni mår bra och att branden snart är släkt. Jag var nyss ute på gårdsplanen och kunde då känna brandrök så nu har alltså röken tagit sig ända hit till Stockholm/Nacka. Otäckt!

Hm.. nu är det oroväckande tyst i huset... och det kan bara betyda en sak.. trubbel...
Got to go!



måndag 4 augusti 2014

Kvällsdopp



Ja vi är ju hemma igen!
Hemma och njuter som alla ni andra av den fantastiska svenska sommaren. Vi kom hem, packade om väskorna och spenderade några dagar i Värmland hos vänner. Men nu är vi hemma igen i vårt alldeles egna hus. Vårt hus i skogen och med vår egen brygga.
Om det är skönt?
Jag tror inte att jag behöver svara på den frågan.


Vår älskade brygga där så otroligt mycket tid spenderas under sommarmånaderna. Det allra bästa är kvällsdoppen. Då vattnet är varmare än luften, sjön alldeles stilla och himlen färgas rosa. 
Den stunden alltså.
De stunderna är något jag lever på resten av året.

Så ja,
Vi är hemma igen och jag har en sista vecka att njuta för fullt innan det är dags att bege sig tillbaka till arbetet igen och jag ska göra allt jag kan för att den svenska sommaren ska tränga in under mitt skinn, blandas med ö-livet och bli till minnen inför vintern.

söndag 27 juli 2014

Au revoir Le Grand Bleu



Så var det då dags för oss att packa ihop och lämna ö-livet här mitt ute i Indiska Oceanen.. för denna gång.
Ikväll flyger vi hem och landar i Stockholm igen någon gång under måndagen.

Det har varit lite mer än tre helt underbara veckor och vi har fått uppleva så otroligt mycket vackra och spännande saker. Och även om jag kommer att sakna detta i samma sekund som jag kliver av på svensk mark så längtar jag hem nu. Hem till mitt hem, min sjö och min skog. Hem till den svenska sommaren.


Le Grand Bleu - Det Stora Blå. 
Så mäktigt och så otroligt häftigt. Jag är en van vattenmänniska men jag har aldrig, aldrig känt så mycket respekt för ett hav som för Det stora Blå - Indiska Oceanen.
Dess donande och mullrande har liksom blivit en del av mig här och det är nästan så att jag undrar hur jag kommer att sova när jag inte har ett konstant brusande dån i fjärran, långt bakom drömmarna. 


Jag kommer sakna den vidunderliga utsikt vi har från huset och som finns var än på ön man befinner sig. Havet, de många, många fälten med sockerrör som vajar i vinden och alla dessa palmer som växer precis överallt. Bergen och landskapet och alla korallerna som gör det svårt att gå på den vita stranden.
Färgerna - ja när jag tänker efter är det färgerna som satt sig så djupt in i mitt hjärta och som jag vill försöka behålla och minnas även när mörkret sänker sig över Sverige och när vintern blir kall.


 Så med väldigt mycket värme i hjärtat och med ett hopp om att en dag åter få uppleva "Le Grand Bleu" på nära håll blickar jag ut över havet och tackar för den här tiden.


Ikväll flyger jag hem och i mitt hjärta kommer jag att bevara färgerna och minnen för livet.


Banan plock



Japp - bananer i klasar!
Bara att plocka och äta!
Jag slutar inte att fascineras av denna ö.

lördag 26 juli 2014

Ett brusande hav



Idag var vi - igen, för vi var även där igår, vid en "svart" strand och badade i värmen. En helt underbar kilometerlång sandstrand med den mjukaste och mest finkorniga strand ni kan tänka er - fast inte vit, utan svart. Inte en enda sten, korall eller snäcka, bara den mjuka stranden som fötterna sakta sjönk djupt ner i när man promenerade på sanddynerna.

Vågorna var relativt stora. Mindre idag än igår, men ändå så stora att barnen hade väldigt, väldigt roligt och jag lite nervöst satt och bevakade varje rörelse ute i vattnet. Det är så förrädiskt - det här havet och jag vågar inte för en sekund lita på att det är aktsamt mot mina små.


Trots att stranden är bevakad av "lifeguards" är det bara en ytte pytte remsa av den superlånga stranden man får bada vid. Strömmarna är farliga och utanför den konstgjorda "muren" en bit ut i vattnet, där vågorna bröt, simmar de farliga och otäcka hajarna. Jag har nog aldrig haft så mycket respekt för ett hav som för Indiska Oceanen och den del som omger  La Réunion. 

För bara ett par dagar sedan blev en surfare tagen av en haj inte långt här ifrån och dagen efter blev en man som stod ute på en klippa och fiskade bortspolad av en våg och återfanns aldrig. Otäckt så det förslår, så nej, jag är inte kaxig när det kommer till det här brusande havet.


Den vackra svarta stranden, men här bakom får man inte bada och om ni tittar riktigt noga ser ni skyltar uppsatta som varnar för haj. Jag höll mig till det "trygga" området  och surfade i vågorna tillsammans med barnen.

Men farligt är otroligt vackert här mitt ute i det blå.


fredag 25 juli 2014

Besök



Någon har blivit en bokmal under semestern. 
Till er som har "lite större" barn, kan jag verkligen rekommendera böckerna om Percy Jackson. Min 10 åring är uppslukad i bokens underbara värld - tack mormor!

Vi har fått besök här i huset. En liten kattkille som har bestämt sig för att vi är de trevligaste och mysigaste varelserna han träffat och nu vägrar han gå från tomten. Vi släpper inte in honom i huset såklart, men vid tillfälle när bilden togs hade han smitit in och lade sig och myste allra bäst bredvid bokmalen.

Det är ju såklart trevligt och mysigt att få kattbesök - jag älskar ju katter, men jag blir lite orolig när han är här hela tiden. Han har säkert någon familj som kanske saknar honom. Jag tänkte först att han kanske är en vildkatt,men han är alldeles för tam och kelig, pälsen alldeles för glansig och fin och han har alldeles för mycket hull på kroppen för det - tror jag i varje fall. Så ja... jag hoppas att han snart hittar hem igen, för även om jag skulle vilja stoppa ner honom i väskan och flyga hem honom till andra sidan jorden så är ju det inte en möjlighet. Hur gärna jag än skulle vilja.