måndag 29 september 2014

Kväll i mitt kök


Kväll i mitt kök och jag har barhäng framför datorn, sippar på ett glas rödvin och äter lite camembert.
Bra så!
Det är måndag och jag kände "varför inte" liksom. En hel vecka ligger framför oss så jag passar på och går ut hårt. Gör det bästa av den här måndagen och hoppas att det blir en strålande vecka.

Och så ljusen.
Nu när jag slutligen har förlikat mig med hösten går jag "all in" på ljusfronten. Jag tänder ljus både här och där. Det är stearinljus, värmeljus och så doftljusen.
Doftljusen minsann.
Min nya favorit är från Voluspa och heter "French Cade Lavender". Doftar helt underbart. Inte för mycket och inte för tungt. Bara alldeles... perfekt.
(Köpt HÄR)



söndag 28 september 2014

Dagens skörd



Korgen fylld av kantareller, trattisar och svart trumpetsvamp. 
Jag och lillebror tog en vända på tomten (ja faktiskt på tomten... den är rätt stor och innehåller en del skog) och fick på mindre än en timme med oss en hel korg fylld till bredden med skogens delikatesser.

Vilken underbar höstdag. Och som jag tycker om att vanka omkring i skogen bland dofter av mossa och blöta löv. Just doften av höst är ju helt underbar och får mig att må så bra.

Vi har varit själva i eftermiddag och under kvällen jag och Lilleman. Efter skogsrundan tog jag rätt på svampen vid sidan av levande ljus, skön musik och en nöjd pojke som lekte med bilar vid mina fötter. Faktiskt precis så som en höstsöndag ska spenderas.

En del av trattisarna blev till kantarelltoast som jag just i detta nu avnjuter tillsammans med ett glas gott rödvin. Resten har jag förvällt och ska frysa in. Trumpetsvampen ligger på tork. Jag är inte jättehaj på svart trumpetsvamp men brukar torka och ha i grytor och sånt. Blir en piffig krydda. Någon av er där ute som har bra tips på vad man annars gör med trumpetsvampen?

Heja hösten - som idag är du som bäst!



torsdag 25 september 2014

När man vet att hösten är här för att stanna


Jaha, så var vi där igen. 
Vid den tiden på året när den fyrbenta medlemmen av vår familj väljer att sätta sig i fönstret och betrakta världen på behörigt avstånd. Ett avstånd där en glasruta skiljer det som är ute från det som är inne och gör att man inte behöver bli blöt och kall om tassarna.
Vi har alltså kommit dit nu och jag konstaterar att hösten faktiskt är här. På riktigt nu!



Och så äter hon. 
Som om jordens undergång är nära och den som inte ätit upp sig inte kommer att överleva en sträng vargavinter.

Men å andra sidan. Det är nog vad jag också skulle göra om jag hade möjligheten.
Sätta mig tryggt och varmt inomhus och äta mig igenom vintern.
Det skulle nog egentligen inte vara så dumt alls.

Men höst är det och även om jag har svårt att verkligen förstå det får jag förlika mig med tanken, släppa varma sommarkvällar och bad i sjön och istället fokusera på tända ljus, filtar och comfort food.
Jo, hösten är helt ok om man gör den till vad den är.
Höst.


söndag 21 september 2014

I morgondimman


Vi fortsätter att njuta av de varma helgmornarna.
Att kunna öppna dörren och barfota tassa ut på den nattfuktiga altanen är ren lycka.
Snart är dessa dagar blott minnen, men än så länge passar vi på att ta vara på dagarna som bjuds.


Och medan jag strosar runt i trädgården och inspekterar mina fruktträd som lyser tomma efter det att älgen varit här och mumsat tar lilleman fram traktorn som just för dagen är en lastbil och kör målmedvetet fram och tillbaka över plankorna.

Solen står lågt och är så mycket svagare än vad den var för något som bara känns som en liten stund sedan och fåglarna är mycket tystare än de var i våras, men vi fångar den här morgonen för vi vet ju inte när en sådan är morgon kommer tillbaka igen.


lördag 20 september 2014

Sommarens sista


''

Sommaren sista ros blommar så vackert uppe vid lekstugan.
Solen värmer fortfarande fantastiskt och även om det känns på morgonen att hösten är här är dagarna just nu fyllda av solsken och värme. Vi har en Indiansommar helt enkelt.


Jag badar fortfarande.
Mitt morgondopp är gudomligt underbart, nästan ännu bättre nu än mitt i sommarvärmen för det där lugnet som är där nere vid bryggan på morgonen, när sjön ligger blank som en spegel och dimman knappt har lättat, det lugnet ger så mycket frid.

Ikväll ska jag iväg in till stan och äta middag. Lyxigt med lite storstadspuls som kontrast till spegelblankt vatten och daggfuktig mossa.


söndag 14 september 2014

Kräftor igen


Vi tog en till kräftskiva nu i helgen. 
Fast även om vädret varit fint och för säsongen ovanligt varmt ute är kvällarna rätt kalla och jag valde att duka inomhus. Jag tycker inte alls om att frysa förstår ni.



Vi har haft vänner från Danmark här hela weekenden och en svensk äkta kräftskiva stod på önskelistan så jo, det var bara att duka upp till fest.


Och utöver detta festliga inslag har helgen förflutit lugnt och skönt.
Det har varit de vanliga helgaktiviteterna med stall och hästar och det där med att bara ta det lugnt. Ja och så har jag givetvis gjort min plikt som medborgare i detta fina land vi bor i och gått till vallokalen med min röst.

Nu ligger mina små nybadade trollungar och sover i sina sängar, söndagskvällens tunga trötthet kommer krypande och jag ska koka mig en kopp thé och sjunka djupt ner i soffan innan sängen väntar.


måndag 8 september 2014

En perfekt helg



Ja helgen var skön. 
Helt fantastiskt skön bör jag tillägga och det kändes nog som om vi försökte krama ut det där sista ur sommarvärmen som så tacksamt dröjer sig kvar.


Barfota har jag tassat ner för stigen till sjön på morgonen för att doppa mig i det numera ganska så "friska" vattnet. Jag älskar den där känslan ett morgondopp ger, speciellt nu när man liksom vet att man lever på "lånad" tid om ni förstår vad jag menar.

Jag har känt stigen under mina barfota fötter och förankrat mig själv och tvingat mig själv att vara i det fantastiska "nuet" - långt bort från excelark och triljarder av möten.
Behövde jag det?
Om jag gjorde.


Jag har lyssnat till skogens alla ljud. Fiskarna som plaskar i vattnet. Fågelkompisarna som flyger från träd till träd och jag har observerat trollsländorna cirkla runt och landa nära mig som för att bara stanna till och säga hej. 

Jag har slumrat i solen och återfått de solkyssta kinderna som senaste veckorna så lätt suddade ut.


Och så har jag bara varit.
Med de som jag håller av allra mest.
Deras skratt har fyllt mig med värme och jag har hållit deras små mjuka händer i mina och insupit all den kärlek som så villkorslöst strömmar genom deras små kroppar och hittar vägen ända in till mitt hjärta.


Ja helgen var skön.
Det var en alldeles perfekt helg, och precis det jag behövde för att återvända till det som är jag.


torsdag 4 september 2014

Att minnas





Är det fel att säga att det är åldern?
Jag minns, och jag kan inte minnas att minnena någonsin kommit så ofta som det gör nu.

Jag minns de där dagarna, de som har lagt sig nära hjärtat. 
En doft får mig att minnas den där händelsen jag inte tänkt på på ett halvt liv. 
Varför kommer det till mig nu?

Jag var liten. Och jag var lycklig. Doften i det knarrande huset och gullvivorna i slänten. Hur vi var ett och det daggvåta gräset. Fåglar i Linden och jag barfota på gruset.

Hur tiden gick sakta och hur åren kröp fram. Och jag hade dig. Du var alltid hos mig.
Är det därför det kommer tillbaka? Du ska alltid vara hos mig!
Du kan väl alltid vara här för mig?


tisdag 2 september 2014

Så mycket kärlek



Mitt lilla äppelträd som ska växa sig stort och starkt. Efter lite experthjälp (jag har haft en trädgårdsdesigner här) har jag tagit bort gräset en kvadratmeter runt stammen på mina små träd som jag planterade förra året. Det ska ge bättre näringsupptagning, gräset tar tydligen mycket näring och dessutom kommer det ju att bli så snyggt när trädet fått växa till sig lite och jag har planterat de där marktäckarna som planerats in i den där jordplätten. Det gäller bara att hitta rätt sort och jag får nog ta en tur till Zetas och botanisera. De ska ju dessutom ta in sånt som de inte redan har så det låter som en bra plan.

Hörrni!
Från djupet av mitt hjärta - T.A.C.K.!
Jag visste att ni fanns där, och jag visste att ni förstår. När jag någon timme efter gårdagens inlägg såg alla kommentarer som strömmade in med fina ord tårades mina ögon och jag kände en sådan enorm värme från er, och en enorm tacksamhet att få höra så fina ord som tröst och support. 
Livet går upp och ner, det vet vi, men för mig var det viktigt att få berätta varför jag kanske inte riktigt har varit som vanligt. Och tro det eller ej, idag och även igår har varit mycket bättre. Gårdagen spenderade jag på yngste sonens dagis där jag gjorde min "arbetsdag" i vårt föräldrakooperativ. I en barngrupp är det svårt att tänka på annat än nuet och jag kände för varje sekund som jag var där och fick tillbringa dagen med O hur själen sakta läkte ihop från det där värsta såret jag burit på. Idag har jag kunnat sitta i eftermiddagssolen och heja när dottern tränade fotboll och ytterligare lite av stressen har fallit bort.
Det går upp och det går ner, det vet vi - ibland mycket upp och ibland mycket ner. Jag tror det är bra att vara medveten om detta och som nu kunna njuta av de härliga stunderna som GER energi, för den basen behövs när omgivningen bara TAR och orken inte riktigt finns.

Men ni finns, och jag tackar allra ödmjukast för era värmande ord. 
De hjälper mer än ni tror.



måndag 1 september 2014

Ett jag som inte är jag


Första September och hösten är här nu - officiellt. 
Jag känner hur solen faktiskt har blivit svagare och när jag går ut på min terrass orkar den inte hela vägen upp över trädtopparna där den brukade lysa så starkt för något som känns som ett andetag sedan. Vindarna känns kallare och det mörka vattnet där nere vid bryggan känns inte alls längre lika lockande.

På matbordet står en avbruten blomma som jag hoppas kunna rädda med lite kärlek och vatten och sedan kunna plantera i en kruka och övervintra till dess att vårens strålar börjar lysa igen.
Som den blomman känner jag mig just nu, lite avbruten och vissen, men som med lite kärlek kommer att övervintra och förhoppningsvis snart att åter blomma upp.

Ni har märkt det, ni har sett det ett tag, och ni har skrivit det till mig. Jag är trött, jag är sliten och ibland känns hela världen upp och ner. Jag har varit frånvarande och som någon av er skrev, inte så glad och det ligger en sanning i det och det är därför jag nu berättar för er. 
Den här bloggen ska ju vara glädje. Den ska vara harmoni och de fina små stunderna i livet. Det är nog därför det har känts så svårt att skriva, för jag kan inte ljuga. Ni ser igenom, det har ni alltid gjort.
Och jag vet ju att ni vill ha de där guldkanterna, och jag vill inte göra er besvikna, men någonstans måste mitt liv få speglas, precis som det faktiskt är, just här och just nu.
Och jag vet att ni förstår. 

Det handlar om balans, och just nu finns den inte här. Det handlar inte om att jobba hundra procent eller inte, men det handlar om HUR och det handlar om de där ytterligare procenten, stressen och oförmågan att koppla av och hur för mycket sätter hela tillvaron i rubbning och går ut över mig som person och min familj. Det finns även andra sidor, sidor som kanske är för privata att skriva om här, men som handlar om sjukdom och hopp, om livet och om rädsla. Den sidan är svårare att tackla för det ödet vilar inte i mina händer utan är en berg och dalbana där jag är fastlåst och inte önskar annat än att kliva av.

Så nu vet ni. 
Nej, jag kanske inte längre är så glad, men jag väljer att dela det med er och försöker att hitta tillbaka till balansen och styrkan som är allt det som är jag - på riktigt.


söndag 31 augusti 2014

En dag på Bloggevent


Igår var jag på Bloggevent.
I Enköping, en stad som jag när jag svängde in mot centrum insåg att trots alla de hundratals gånger jag faktiskt åkt förbi - och att det när jag tänker på det, faktiskt känns som om jag är mycket familjär med staden, ändå aldrig varit där.
Men nu var jag där och jo, det var otroligt angenämt att få gå på ett Bloggevent utan att vara ett endaste uns involverad i arrangemanget.


Det var nämligen de här två damerna som stod för kalaset. Linda med bloggen Hem och Trevligheter, och så Lena med Gott för Själen


Temat för dagen var "Mod och Harmoni" och först ut att prata var härliga Kicki, eller Creando Kicki som jag "känner" sedan gammalt. Kicki höll en jättebra föreläsning och några av hennes ord träffade mig och fick tankarna att börja snurra på många olika sätt.


 Att vara någons fru - Emma, höll också en bra och proffsig föreläsning på temat men det var när Drottningen av Kammebornia - Pia, äntrade scenen som jag kan säga att det fullständigt brast för mig. Jag antar att det är därför jag inte har en endaste bild av henne men hennes ord träffade mig som en käftsmäll och även om jag under vissa delar satt och hulkade med tårarna rinnande nerför kinderna var jag under hela timmen trollbunden av hennes ord och hennes mjuka röst.
Det var så träffande, och för mig, där jag befinner mig just precis nu gjorde det så ont att höra samtidigt som det var mjukt som en smekning eller som en varm famn att krypa upp i. På något vis tröstande på ett sätt som jag behövde och något som fick allting inom mig att brista och jag blev inte den samma något mer igen.


Och så var det såklart en middag med en massa trevliga, både gamla och nya bekantskaper. Dagen bjöd också på ett vinstregn där till och med jag gick vinnande hem.

På plats fanns också webbshopen CloudeNo9style - ett namn som ringde bekant i mina öron men som jag ändå på något konstigt vis inte trott var riktigt min grejj. Hade jag fel? OM jag hade. Så fel att jag var tvungen att spontanshoppa en blus där på plats minsann. Hur har jag kunnat missa detta? Nåja, nu vet jag i varje fall var den finns och tjejerna som hade butiken var så enormt rara och trevliga och det gjorde ju inte shoppingupplevelsen sämre direkt. 

Så ja, jag var på en Bloggdag i Enköping igår. En trevlig dag på många sätt och vis och när jag åkte hem var kaoset i magen inte borta, utan ännu mer virvlande och oroligt. Men på något sätt hade det fått komma upp till ytan och det var bra, för det är när det ligger där på ytan och guppar som man faktiskt kan ta på det och göra något åt det.

fredag 29 augusti 2014

Friday it is



Känner ni igen de här?
Gamla hederliga Ako kolor. Nu har Cloetta relanserat dem och jag fick ett trevligt paket på posten med lördagsgodiset kirrat. Jo man tackar!

Och fredag är det visst. Härligt i sig, även om jag mentalt är jag inte alls där jag borde vara. Men efter en delikat räk-och ostronmiddag med tillhörande skumpa är jag nu beredd att sjunka djupt ner i soffan, ta med mig snasket och glömma allt som glömmas bör.

Friday it is


tisdag 26 augusti 2014

Är hösten här nu?



Idag har det regnat precis hela dagen och det känns verkligen som om hösten har kommit nu. Åh, jag är verkligen inte där än. Jag är inte klar med sommaren.


Efter att ha stått och frusit ute på fotbollsplanen i det kalla regnet med blåsten piskande i ansiktet när Elise hade sin träning i kväll var vi ett fruset gäng som kom hem. 
En varm kopp te på fårskinnen i soffan funkar ju alltid. Sköna myskläder på det så känns det helt plötsligt nästan ok med höst. Jag måste erkänna att jag har blivit en riktig mysperson. Från att ha varit den som i princip aldrig gick i myskläder, var "uppklädd" i princip jämt, har jag nu blivit den som inte kan vänta på att få slänga av mig jobbstassen när jag kommit hem och gå runt i mjuka kläder som inte sitter åt och som formar sig efter kroppens kurvor. Ja men hur skönt är det inte!

Tipsar om byxorna (och tröjan) här ovan som är från HM för en mycket bra peng. Mjukt och mysigt som bara den. Planen är att investera i en kashmirdress, både byxor och tröja men det här är faktiskt nästan lika bra... och långt ifrån lika dyrt...

Jaha, så hösten är alltså här nu, och nej jag är verkligen inte redo, myskläder eller ej.



söndag 24 augusti 2014

I mitten av ekorrhjulet



Min fina stora fjärdeklassare som precis gått första hela veckan på en helt ny skola.

Jag tycker att han är så himla duktig och modig han min äldsta trollunge. Han har börjat IES - Internationella Engelska Skolan här i Nacka, utan att känna en enda person, visst är det modigt?
Det kommer nog bli hur bra som helst tror jag och han är efter en vecka väldigt glad och positiv. Den verkar dessutom otroligt bra, skolan, och jag önskar faktiskt att det hade funnits något liknande när jag var liten, för jag tror att jag hade uppskattat en sådan.
Roligt var också att jag på första "inskolningsdagen" träffade bloggläsare och välkända ansikten från Stora Bloggdagen i våras. Superkul, även om det tog ett tag för polletten att trilla ner - fel folk på fel plats ni vet!

Ja phu!
Två skolstarter denna vecka. Lillasyster har ju dessutom börjat förskoleklass och det är ju faktiskt till och med större än att byta skola. Så nu är hjulet igång på allvar och att jag dessutom tog mig igenom förra arbetsveckan mest på pannben har gjort att jag tyvärr inte varit så närvarande här inne.

Jag vet, det ska vara en feelgood blogg och allt det där. Men jag har ju faktiskt tre barn och ett heltidsarbete och bloggandet är något jag gör på fritiden och för att få energi så det har liksom inte funnits så mycket feelgood att dela här med er. Snarare tvärt om och det vill ni ju inte ha... det vill inte jag heller.

Men ny vecka och nya tag... och förhoppningsvis lite mer av mig här på bloggen.
Vi säger så va!


söndag 17 augusti 2014

Kräftfest


Igår var det dags för årets första kräftskiva.
Det har blivit något av en tradition nu att vi träffas hos oss, fem familjer här i vår "by" och det brukar alltid vara exceptionellt trevligt. Så även den här gången såklart och ja jag är liiiite trött idag, precis som det ska vara alltså. Jag är dessutom otroligt tacksam att jag inte rörde snapsen (tycker inte om snaps) så förutom trötthet är det inte så mycket som är fel.


En halvskuggig jag med ett fat småländska kräftor och tyvärr var de inte alls så där jättegoda. Smaken var i och för sig helt ok men de var såååååååå småååååå. Små ytte pytte klor. Och det vill man ju inte ha, nä lite mer rejäla grejjer får det nog vara för att jag ska vara nöjd.


Men fasligt trevligt var det i varje fall och nu sitter jag här och försöker få mina barn att somna så att jag själv ska kunna krypa ner i bingen snart. Imorgon drar en ny vecka igång samtidigt som det är dags för alla rutiner och sånt igen. En skolstart, en tillbaka till dagis start och så nya Engelska skolan för storebror som faktiskt smygstartade där redan torsdag - fredag förra veckan.

Men som sagt - nu är hjulet i rullning igen - och det med besked!


tisdag 12 augusti 2014

Magiska kvällar



Kvällarna är fortfarande sammetslena och näst intill magiska.
Och även om jag börjat jobba igen kan ingenting just nu hindra mig från att gå ner till min sjö när jag kommer hem och ta de där baden som är som balsam för min själ.


Jag sitter där, oftast på bryggan, doppar tårna i det fortfarande varma vattnet och hör hur syrsorna spelar och någon fisk som då och då slår mot den alldeles spegelblanka ytan.


De här kvällarna, när mörkret börjar krypa inpå och allt är precis så stilla och rofyllt, men ändå så fullt av liv som det bara blir en augustikväll i Sverige.

Jag älskar dessa kvällar, och det är nästan så att det smärtar av tanken att det inte kommer att vara såhär för alltid.
Jag skulle kunna stanna i dessa kvällar - för alltid.



söndag 10 augusti 2014

Svenska stranden


Min fantastiska och underbara semester närmar sig nu sitt slut och imorgon är det dags för mig att hoppa ur sandalerna och kliva i business kläderna igen. Det känns inte helt ok om jag ska vara ärlig. Jag hade nog gärna fortsatt i den här underbara lunken jag just nu befinner mig i ett bra tag till. 

Igår tog jag alla tre kidsen och så åkte vi ut till Björnöreservatet, längst ut på Ingarö, vid Björkvik för er som känner till området. Det är en helt fantastisk strand och vi hade packat med oss en smarrig lunchmatsäck som vi satt där i värmen och åt och badade i det svenska havet. Jo det är ju lite annorlunda än det hav vi badat i under Juli månad, och det var väldigt skönt att inte behöva oroa sig för hajar eller otäcka strömmar, så mycket kan jag ju säga i varje fall.


Så ja, vi avslutade den här sommaren på topp och de här sista veckorna i Sverige har varit mer än jag kunde ha önskat men jisses vad skönt det har varit och som vi har njutit av vädret. Att A har varit bortrest i fem dagar har varit helt ok eftersom vi har hängt så mycket på stranden, både här vid vår sjö och vid havet, att vi inte hunnit med att sakna honom. Livet blir ju så mycket enklare när det är varmt och man kan vara ute.

Men nu väntas han hem och samtidigt har jag kört de tre älskade till Farmor och Farfar där de ska spendera kommande vecka och njuta av sista sommarlovsveckan innan allvaret börjar på riktigt. Jag vänjer mig aldrig vid det där. Att lämna bort dem. Det är verkligen inte ofta det händer men varje gång skär det i mitt hjärta och jag åkte som vanligt iväg med tårar som strömmade nerför kinderna. Fy vad det är jobbigt att skiljas från sina barn. Jag kan bara försöka förstå hur hemskt det måste vara för dem av er som har varannan veckas liv och jag är så tacksam för att jag har dem hos mig nästan för jämnan... även om det inte heller alltid är en dans på rosor.

Men iiii nu saknar jag dem så att det gör ont, ,tur att jag får fylla huvudet med jobb istället.