Nu märks det tydligt i vardagen att hösten har dragit igång på riktigt. Även om vädret fortfarande bjuder på strålande sol och sommarvärme börjar den allt mer fulltecknade kalendern vittna om att lata dagar utan måsten är sedan länge förbi. I takt med att barnen också blir äldre fylls aktivitetskalendern på dag för dag, vecka för vecka och det börjar bli en smått omöjlig uppgift att hålla allt i huvudet. Som dömt för att misslyckas.
Mitt botemedel mot bortglömda gympapåsar och utebliven matsäck är en stooor familjekalender från Granit där varje familjemedlem har sin egen spalt och där alla "kom ihåg" antecknas i syfte att hålla ihop den här familjen. Vid sidan av denna kör jag outlook men den är helt vikt till jobbet, även om det betyder att jag måste "boka upp" mig själv för hämtning och lämning på dagis, träning och andra aktiviteter jag bör delta i så att ingen annan på jobbet hittar lämpliga luckor att boka upp mig i diverse möten.
Nej det där med planering av vardagen kräver sin man, det är ett som står klart!
Obama fick jag dessutom se idag, eller nja jag fick se hans bil komma farandes i den stora karavanen på väg från flygplatsen och gigantiska Air Force 1 och in genom stan. Själv kom jag promenerandes och skulle över en bro som visade sig vara tillfälligt avstängd och då slog det mig att jo, det är nog nu han kommer. Så jag ställde mig bredvid andra nyfikna åskådare med kameran i högsta hugg, vad annars göra liksom. Bron skulle jag ju över så det vara bara att vänta.
Och se där kom han i en mäktig karavan och jag lyckades till och med knäppa en bild på bilen. Kika in på @bromansbravader på Instagram så får ni se.
8 kommentarer:
Har likadan kalender. Vad skulle jag göra utan den?
Ja, vad skulle man ta sig till utan en sån där kalender?
Glömma allt, troligtvis ;-)
Kram och ha en fin, stressfri vecka!
Judita
ja herre gud den där kalendern den klarar man sig inte utan många dagar inte ;))
Och vilken härlig helg ni haft du och fina Gullan Go =))
Måste vara härligt att bo i en sådan miljö.
Kram Thess
En sån kalender hade vi också när vi hade alla tre hemma och man hade ansvar för dem.
Kul att du fick se en skymt av honom.
Kram Lena
Själv så gick jag ca femtio centimeter från Kofi Annan i måndags i Uppsala men mer om det i bloggen någon dag framöver. ;0)
Jag är sååå sugen på att ge mig ut i arbetslivet igen. Jag vill också ha en kalender som bara är för jobbet och jag vill ta tag i saker och planera och genomföra och vara kreativ och allt det där som hör ett bra jobb till. :)
Kram Linda
Hej hej!
Vilken dramatik:)
Och visst är vardagen här. Med fulla gympapåsar och lika fulla kalendrar.
Kram på dig
Dessa problem är förbi för länge sedan här hos mig. Nu är det bara jag och gubben att hålla reda på, och det klaras utan en kalender. Men i en småbarnsfamilj är den guld värd.
Kram Mamma C
Här kommer en kram! http://ninelin.blogg.se/2013/september/hall-om-mig.html
(har precis den från Granit, oumbärlig för en stor familj)
Skicka en kommentar