Sällskap

Den här lilla damen låg och vilade i backen ner mot sjön. Bland gulnande löv och rosa ljung.

Nästa dag låg hon i gräset utanför garaget. Tänker att hon känner sig trygg här på något sätt. Glömda är de uppätna blommorna som jag svurit över och jag tänker att det ändå på något sätt är fint att hon vill vara här hos oss.

Vad hände egentligen med den här veckan? Nyss var det fredag, och så nu.. .ja då är det fredag igen.

Man tackar! 

Fredagar är ju faktiskt bäst!

.

Fredagssnarret

Fredagsmyset är räddat!

En hel låda med diverse godsaker damp ner i min brevlåda häromdagen. Karaktärsfast som jag är så har jag givetvis sparat ALLT till ikväll eftersom det nu äntligen är fredag och heeeeelt tillåtet att mumsa onyttigheter.

Tack Cloetta för detta!

Diverse nyheter som ska bli spännande att smaka. Jag hade dessutom ingen aning om att Cloetta hade nötter i sitt sortiment. 

En mycket trevlig överraskning

Glass i stora lass

Nä men se där!

Glassbilen på vår gata i skogen!

Jo, vi förlänger sommaren och handlar glass av glassbilen. Mysigaste sättet att köpa glass på, eller hur! Speciellt som idag när solen fortfarande värmer, himlen är blå och hösten faktiskt inte känns så nära.

Är så tacksam för de här fina dagarna. Jag passar på att njuta för jag är verkligen inte redo för höst än. För varje år blir det bara mer och mer tydligt att jag är en sommarmänniska som helst av allt vill ha det varmt och skönt året om.

Nu har vi mumsat pannkakor, ätit glass och det är dags för kvällsbad och sagoläsning.

Fin kväll till er!

Visst hjälper vi till!

September, och samma sekund som Augusti övergick i September kom hösten.

Två dagars regn och storm har åter klarnat upp i en ganska så fin sommardag, men mitt hjärta är tungt.

Bilderna som kablas ut från flyktinglägren, sjunkande båtar och döda barn är obeskrivligt och fruktansvärt. En verklighet som faktiskt pågår där ute just nu och det är NU vi måste göra något. Jag känner att jag inte längre kan stå vid sidan och betrakta.

Flera gånger idag har jag gråtit över bilderna på den lille pojken. Det är så lätt att relatera till sig själv när det handlar om barn. Vart är världen på väg? Vart sjutton är mänskligheten på väg?

Nu hjälper vi dessa stackars människor som måste riskera sina liv för att fly från ett land som egentligen är deras.

På UNHCR kan man ge bidrag - gör det. Jag har gjort det.

Det finns också organisationer som samlar in kläder, skor etc. leta rätt på de som finns i ditt område. Och du, ta emot dem som kommer med öppna armar.

Det viktiga är att vi gör något - NU!