Doftljus i all ära, men jag är inte den starkaste förespråkaren. Tycker att doften kan bli lite väl stark och artificiell ibland. Såklart beror det på kvaliteten på ljuset, och som med det mesta så borgar väl ett högre pris för en bättre produkt, men överlag så kan jag vara känslig för just doftljus. I små doser och vid rätt tillfällen kan det dock vara på sin plats. Att till exempel tända ett ljus en kort stund för att lägga en behaglig doft som man bara anar funkar ju. Ibland.
Nej tacka vet jag "the real stuff". Det finns ju faktiskt ingenting som slår "naturens egna" dofter. Synd bara att doften bara håller en kort stund.
Liljekonvaljer på bredvid sängen har nu spridit sin ljuva doft i vårat sovrum under senaste dagarna. Att få somna, och vakna till detta är värt mer än tusen och åter tusen doftljus.
Och nu är det kväll.
Igen.
Några timmar för mig själv, för att varva ner och andas ut innan sängen lockar för mycket och innan det är dags att stiga upp till en ny dag, med nya uppgifter och samma gamla rutiner.
Det är lätt att fastna i ekorrhjulet och köra i samma gamla spår.
Jag försöker att ta in så mycket som möjligt från naturen i min inredning. För mig är det ett sätt att uppmärksamma årstidernas skiftningar och att bli varse att dagarna faktiskt inte är likadana. Att livet ändras, även om det inte alltid känns så. Säsongens blommor, bär, grenar eller kottar. Det går att göra mycket och bor man som vi bor så vore det rent av dumt att inte utnyttja naturtillgångarna, men oftast räcker det faktiskt bara med att titta ut genom fönstret för att bli på bra humör och för att lägga märke till skiftningar i årstiden.
Min Pilgrimsfalk fick sin plats på väggen in mot sovrummet.
Vart duvan hamnade får ni se en annan dag.
Har funderat mycket senaste tiden på vilken "inrednings stil jag har". Vad kallas den för? Kan inte riktigt definiera mig själv med det avskalade vita, svart/vita, chabby chick, moderna, gustavianska eller vad det nu kan vara.
Jag tror nog att jag döper den till "Back to Nature"
