torsdag 31 januari 2013

Torsdag



Oh yes - det är torsdag idag... och det innebär alltid att en Fredag står på tur. Hur skönt är inte det?

För vissa (som här ovan) spelar veckodagar ingen roll, bara man har ett varmt element och en mjuk soffa att njuta av. Men jag älskar fredagar och sen jag började jobba igen, (för ett år sedan) så finns det nästan inget, inget som slår den där fredagskänslan.
Men nog om det. Än är det torsdag och det är faktiskt ganska mycket kvar att ta tag i innan helgen är här. Helg KAN faktiskt också vara stressande... ibland.

onsdag 30 januari 2013

Kvällsljus i brons


Ljuset från min lampa med bronsad insida i skärmen lyser så fint och ger ett behagligt och mjukt sken i kvällsmörkret. Kvällarna är ju fortfarande väldigt mörka och jag älskar punktbelysning i olika former som ger det där mysiga och ombonade. Stora taklampor med stort ljus har aldrig varit min grej. Blir faktiskt stressad av taklampor, om det inte är mjuka spottar med dimmerfunktion.

Ikväll ska jag försöka ta tag i den där roliga och lite tokiga saken som jag går och fnular på. Det lutar mer och mer åt att det kommer att bli av, och jag vill ju så gärna berätta för er, för ni kommer bli involverad. Men jag måste hålla det för mig själv en liiiiten stund till, även om det bubblar och pyser som en flaska Champis inuti mig och även om hela mitt inre vill dela med mig. 

Men inte än. 
Snart!
 Men inte än!

tisdag 29 januari 2013

My boy


Min minsting pojke, och än så länge är mamma den stora och enda kärleken, men så kommer det ju inte vara för alltid. Det gäller alltså att passa på att njuta av de små armarna som läggs runt min hals, de blöta pussarna med öppen mun och de små nävarna som stryker mig på kinden när han ska somna.

Det går ju så fort det där.. tiden alltså. Jag har ju även en "storkille", (om man nu kan kalla nio år för stor) och vet att de där små kärleksförklaringarna blir mer och mer sällsynta ju fler åren blir. Men även en nioåring kan ibland ge sin mamma en kärleksförklaring och krypa upp i knät som en liten pojke. Och då smälter såklart mammahjärtat så vårfloden får konkurrens.

Ikväll middag med bästa och finaste vännerna på stan. Ska bli så skönt, för vi har faktiskt känt varandra i nästan precis hela våra liv och kan och vet det mesta om varandra och det är ju bara så himla bra. Med andra ord, en kväll att se fram emot. 

Men först - lunch!

måndag 28 januari 2013

Anti aging


Jag vet inte hur det är med er, men i mitt ansikte kan man börja tyda spår av att ett liv levs och har så gjort under några år. Att det livet har innehållit allt från glädje till sorg, vaknätter och tiiidiga mornar med morgonpigga barn. Seeeena kvällar i goda vänners lag och på det några dagar i solen.

I några veckor nu har jag använt Advanced Night Repair från Estée Lauder och jo, visst kan jag nästan (och säkert bara jag, men det räcker så gott) se att den där bekymmersrynkan mellan ögonbrynen, den som min mamma påpekade för mig redan när jag var litet barn, just den, är den inte lite mindre? Inte så väl framträdande? Och visste man inte om den, kan man då se den?

Det är sånt som kan få en trebarnsmamma i sina bästa år på gott humör såhär en måndag i slutet av Januari när vintern känns lång och våren långt borta! 

Ps. Har också efter min Dubai resa vilken genererade lite färg i ansiktet insett att lite färg klär mig just nu. Behöver därför era rekommendationer om en BRA brun utan sol! Tack!

söndag 27 januari 2013

Soppmiddag på en Söndag


Soppmiddag bestående av köttfärssoppa serverades nyss här hemma hos oss. Enkelt att laga och gillades av både barn och vuxna.

Har ni haft en bra helg? Vi fick en stund på isen på sjön även idag. Ingen sol, men mycket mildare ute nu och man kunde vara ute och njuta av vintern utan att tappa näsan av köldskador. Superskönt!

Annars har dagen mest gått i lugnt tempo och mycket hemmamys. 
Nu laddar jag för söndagkvällen - gilla på dem helt enkelt! 
Det är något med söndagkvällar som är riktigt, riktigt härligt.

lördag 26 januari 2013

Myror i brallan på biografen


En mamma och en spexande liten (snart) femåring på bio tidigare idag.


Bio idag, och som jag redan berättat blev det Sunes sommar vi såg. Första gången på bio med båda två, ju äldre den lilla blir desto större blir intresset för samma filmer som brorsan vill se.


Popcorn - såklart. Ingen bio på riktigt utan goda biopopcorn  Tänk, jag tycker de där biopopcornen smakar något alldeles speciellt. Går inte att få till samma smak hemma.


Och myror i brallan såklart. En hel film var fortfarande liiiiite för länge för busfröet som fick lite svårt på slutat att sitta still.

Och nu är det lördagkväll, nya popcorn på bordet, en som somnat bredvid mig i soffan, en som sitter bredvid och skriker "dä mamma" när bilder på mig visas på datorn och "dä Ewa" när brorsan kommer upp på skärmen. En tredje en våning upp med egen dator och Minecraft med kompisar på skype.
Stjärnorna på slottet någonstans i bakgrunden och ett gott glas rödvin på bordet.

En helt vanlig lördagkväll helt enkelt!

Lördag och biodax


Lördag, lördag, lördag!

Vad hittar ni på denna sköna lördag? Här hemma hasade vi runt i myskläder länge, ända till dess att det knackade på dörren och "grannen" kom in för att fika. Först då fick vi lite eld i baken och tog och bytte om till mer ehm.. passande klädsel.

Nu har vi precis avnjutit lunch och jag och mina två äldsta småttingar ska åka in och gå på bio. Sune i Grekland står på schemat. Har ni sett den? Vi läser boken på kvällarna och skrattar tillsammans så jag tror det kommer bli toppen. Mycket popcorn och snask till det också såklart. Perfekt lördagsnöje och vad härligt det är när de börjar bli lite större så att man kan göra sådana aktiviteter tillsammans. Lilleman och pappan får  dock stanna hemma.

Sen är det ju det där med reklam. En massa konstiga saker dimper ner i min mailbox och mycket försvinner i skräpkorgen lika snabbt, men den här filmen fångade mig ändå. Visst, det är i någon form reklam och klart jag förstår att företaget tjänar på detta, men att kunna kombinera reklam och välgörenhet är ändå ganska fint.  CSR (Corporate Social Relations) är något som fler och fler företag arbetar med .


Det här företaget skänker genom sitt initiativ Ögonstenen glasögon till alla barn under åtta år med mottot att "alla har rätt att se". Fint och en bra handling tycker jag. Många barn som behöver glasögon får inte det idag, på grund av olika familjesituationer. Bra initiativ och mer sånt i företagsvärlden tack!

Nu - bio med mina egna ögonstenar!

fredag 25 januari 2013

Äntligen Freeeeeedag


Äntligen, äntligen Fredag, och den här fredagen känns just lite extra bra. En bra dag då jag fått bra saker gjorda på jobbet och där dessutom en av de saker jag går och funderar på har utkristalliserat sig lite mer och jag känner långt in i hela kroppen ett sånt där litet pirr och hopp om att något skulle kunna bli så bra, så bra. 

Så egentligen är det upp till mig nu, vill jag lägga tid på detta, hinner jag det, eller tar jag mig vatten över huvudet? Eller ska man följa magkänslan och bara köra? Även om det innebär blod, svett och tårar (ja, nu tog jag kanske i lite...)


Jag har sagt det tidigare, men jisses vad skönt det är med ljuset som har återvänt, det flödar in genom alla mina fönster och den vita gnistrande snön ger mina rum en "air" av ljus och vitaste vitt. En liten vintereld brinner och adderar den där extra vintriga mysfaktorn.


Och vissa är djupt fascinerade av brinnande eld (även om jag knappt lyckades fånga den på bild, men jo, den brinner egentligen med stora lågor i sin behållare) och sitter länge, länge och begrundar händelsen. Jo, vissa kan det där med att njuta och mysa. Vi borde lära något där - att stanna upp, titta, och njuta!
Det blir min uppmaning till er idag!

Nu tar vi helg!!!

torsdag 24 januari 2013

Winter Wonderland






Snö, snö, snö - kallt, kallt, kallt, men ändå härligt och ett riktigt bra upplägg för snöbollskrig!

Vet ni vad? 
Idag när jag åkte hem från jobbet för att plocka upp mina små, lade jag märke till att det är så himla mycket ljusare nu än för bara någon vecka sedan. Det var ett alldeles magiskt ljus ute, ett sånt där blått och rosa skimmer och fortfarande en gnutta sol över alla Stockholms takåsar. Kylan var nästan påtaglig men det var så oerhört vackert och jag blev åter igen påmind om vilken fantastiskt fin stad vi bor i. 
Stockholm i mitt hjärta - alla gånger!
Ljuset fyllde mig med så mycket energi och just det där - att det faktiskt fortfarande är ljust när man kommer hem - och att det inte är beckmörk på morgonen när man åker, det gör ju så otroligt mycket för humöret känner jag. Heja ljuset!

Nu är det snart dags för småttingarna att hoppa i badet och bli små nybadade, väldoftande mjuka pjamasbarn. Mmm..
Och tänker jag efter kanske även mamman borde lägga sig plurret ikväll. Älskar ju att bada men gör det alltför sällan. Så kanske ikväll då! Det skulle ju vara rätt skönt!





onsdag 23 januari 2013

Time for tea



Ja men så blev det kväll igen och teet är rykande varmt, soffan är mjuk och jag känner mig sådär lagom avslappnad som man gör en onsdagkväll. Två dagar kvar till helgen och i morgon är det redan torsdag, och torsdagar är alltid bra dagar.

Nu ska jag bara sjunka djupt, djupt ner och titta på "Mia på Grötö" - såg det förra veckan och tyckte faktiskt att det var rätt ok. Får se om det håller idag också. Hennes sketcher är ju bara de bästa..

Ja och så ska jag grubbla lite mer på det där jag går och funderar på men inte riktigt vet om jag ska göra eller inte.. sånt ska jag göra en helt vanlig men ändå fantastiskt härlig onsdagkväll!

Än så är det långt till vår


Jo, jag vet... än så är det långt till vår. 
Det är verkligen ingen idé att försöka lura sig själv. Speciellt inte nu då, nu när vi har vargavinter och kalla kalla dagar och nätter här med snö nästan upp till fönsterblecket. Jo våren är nog ändå långt borta.
Men ljuset, det börjar hitta tillbaka i varje fall. Känner ni hur skönt det är och hur dagarna blir längre och längre. 
Blommorna är än så länge vita här hemma... men snart snart ska de där små ljusa, rosa tulpanerna och Ranunklerna komma in och Pärlhyacinten ska bli blå. 

Ha en fin onsdag vänner!

måndag 21 januari 2013

En karamell i mitt kök


Åh vad jag älskar att hämta ut paket, vem gör inte det liksom? 
Speciellt glad blir man ju när man möts av en smärre "färgchock" och en underbar gjutjärnsgryta från Staub ligger i paketet. Tusen tack till snälla Designporten!


Den här karamellen, ja för den lyser faktiskt upp mitt kök som en härlig karamell, ger mig sån lust till härliga långkok och goda grytor. I grytan fanns dessutom en liten receptsamling. På franska förvisso... men något kan jag nog klura ut. På pappret kan jag ju franska...

Nu önskar jag er alla en fin kväll!

Det där med frukost


En skål yoghurt och fruktsallad är en perfekt start på den här veckan.

Hur har ni det med frukostvanor? Själv har jag lite problem med frukost och tycker att det kan vara så otroligt trist, om det inte är lyxig helgfrukost såklart. Då älskar jag att sitta hur länge som helst och bara mumsa.
Men såhär en vanlig vardag, när tidsschemat är strikt och barnen ska utfodras, då kan jag verkligen helt sakna aptit och inspiration och det kan hända att jag struntar i frukosten, bara för att.... det är så trist. 
Dåligt - visst vet jag det.

Jag är periodare i mångt och mycket och så även när det kommer till frukost. Jag är ingen brödälskare, så förutom smarriga helgscones hoppar jag gärna bröd.. Yoghurt tycker jag är lite si så där... och ibland kommer jag in i perioder då jag äter havregrynsgröt till morgonmål... då är jag inne i mina lite mer nyttiga perioder som även inkluderar viss fysisk aktivitet. Men jag tycker att det är svårt - att få till aptiten och anpassa den till tidschemat man har.

Men vissa dagar, som idag, när jag jobbar hemifrån, då finns ju tiden att göra något extra. En god fruktsallad med lite yoghurt fick det bli idag. Och så te såklart. Aldrig, aldrig en morgon utan Te.

Hur gör ni? Har ni några tips på något som skulle kunna tilltala även mig? Det måste ju vara snabbt och enkelt.. tyvärr.. annars hade det ju inte varit någon utmaning!

söndag 20 januari 2013

Vintersol på isen


En strålande vinterdag har vi haft här idag och äntligen var kylan inte så bitande och vi har kunde tillbringa hela förmiddagen nere på sjön, med skridskoåkning, korvgrillning och vänner. 


En röd liten miniscooter väckte intresset hos den motorintresserade lilleman som fick sig en provtur.


Killgänget med åtta, nioåriga killar hade hur roligt som helst i det vackra vädret och åkte grillor, spelade bandy och skjutsade varandra på den lilla scootern.


Så himla skönt att vara ute ordentligt i den vackra vinterdagen. Att kunna bara gå ner på sjön och åka är så lyxigt och enkelt. Ett så bra ställe att lära sig att åka skridskor på.


Men nu har vi nog fått vår dos av sol och frisk luft och har krupit ihop inomhus i soffan. Mörkret börjar göra sig påmint, för än är det ju bara Januari och det blir fortfarande mörkt ganska snabbt på eftermiddagarna. Att mysa under en filt och kika lite på tv innan det blir dags för hemmagjord pizza och söndagsbad är något vi förtjänat idag. 
Kombinationen frisk luft och sol är man ju inte bortskämd med så här års!

lördag 19 januari 2013

Lördag


Äntligen lördag

Och jag måste säga att det var länge sen en lördag var så efterlängtad. Inte för att den innehåller något sådär jättespeciellt, nej då, men den här veckan vi nu håller på att lägga bakom oss har ju varit relativt tung för mig. Nu är jag frisk igen och helt fit for fight. Ansiktet har även det återgått till det normala vilket jag tackar allra ödmjukast för. 

En strålande vacker vinterdag med snökristaller som gnistrar som diamanter i januarisolen har vi här idag, men oh så kallt! Idag blir en sån där dag då man stannar inne i värmen, med sockor på fötterna och näsan i en bok... kan ni ana vilken bok jag läser? Har ni läst? Jag kände att jag var tvungen efter allt man hört så nu i Dubai läste jag ut del ett och har precis påbörjat del två. Intressant - men bra vette tusan.

Lördag är det och jag tänker njuta hela dagen.

torsdag 17 januari 2013

Färglöst



Julen är bortplockad men här och där skymtar fortfarande små bevis som påminner om vad som varit. 

Nu när all jul är borta är det skönt att få gå tillbaka till det bleka och färglösa för en stund innan vårens färgexplosion (eller hm.. ja lite mer färg i varje fall..  och kanske inte explosion här hemma hos oss...) gör sitt intåg här, och just det vita som var en del av adventspyntet är nu omdöpt till vinterpynt. Det är skönt att få vila från intryck och omge sig med harmoni och ro.
Vintern är vit. Bra så!

Och jag då? Jo jag är bättre. Efter en natt av frossa har jag vaknat till en mer eller mindre feberfri dag. Bra där. Mindre bra är det svullna ögat som har förvärrats samt att nu även halva delen av överläppen (ja halva) även den svullnat upp och jag ser ännu mer ut som om jag kommer direkt från ett HELT misslyckat skönhetsingrepp med silikon i bara halva delen av läppen. Dessutom ser jag ju nu att det där med silikon i mina läppar inte kommer att hända... nej jag är inte snygg i sån läpp. Och vad märkligt det känns! Så där sätter vi stopp för de tankarna, om de nu hade funnits.

Men nu ska jag inte tråka ut er mer om mina krämpor. En dag att ta tag i och en kväll som innefattar gamla arbetskollegor, gamla minnen, gamla internskämt och kanske ett och annat skratt.
Behöver just det idag!

onsdag 16 januari 2013

Från djupet av mitt hjärta


Sjukstugan fortsätter här hemma, men tack och lov är det endast jag som är den sjuke. För stunden i varje fall. Febern håller i sig och halsen ska vi inte tala om. Dessutom fick jag en smärre chock när jag klev upp och såg mig själv i spegeln i morse. Något i mig - antar körtlar lite här och där, (anatomi är inte det starkaste kortet) har svullnat upp och förutom de vid halsen, som numera gör att min hals ser lika tjock ut som huvudet, så ser jag ut som om jag på fyllan gått till en klinik där man gör vissa föryngrande ingrepp. Ja - med det resultatet (antagligen har även den som gjort ingreppet varit bra på kanelen) att det ser ut som om jag lagt en injektion med något medel för utfyllnad strax ovanför ögat. Vid kråksparkarna ungefär. Ögonlocket och sidan av ögat är dubbelt så stort som det andra ögat och liksom hänger ner som en tung gardin. Det ser som sagt ut som en totalt misslyckad skönhets "injektion" eller vad det nu heter.
Så därför - jag stannar inne även idag. Bäst så om inte otäcka rykten ska börja florera här i grannskapet...


Och ni - ni är ju de bästa. Tack för alla era fina kommentarer och kryapå hälsningar. Satt nästan med tårar i ögonen igår och fick en så fin känsla är jag läste era hälsningar. Det betyder så mycket. Tack alla ni som följde med på vår fantastiska resa både här via bloggen men även via Instagram. Det slog mig hur stort det här är egentligen. Jag får hälsningar från människor jag i princip aldrig har träffat. Jag fick tips om vad som var värt att göra i Dubai, vad man skulle se och välkomsthälsningar från bosatta svenskar i Dubai. Wow - det är så stort och så cooolt och det känns som om jag känner er nästan hela högen.

Och så en stor specialkram till Hajan - om du visste vad glad jag blir över dina fina små hälsningar hos mig. Du är en så härlig dam som bloggar och står i. Om min mormor hade fått leva lite längre är jag helt övertygad om att hon hade precis som du, bloggat och läst andra fina bloggar. Hon var sån hon också. Tack för att du påminner mig om henne nästan varje dag!

Ta hand om er!

tisdag 15 januari 2013

Vinterns wanties

Untitled #4



God kväll kära vänner,

Idag har verkligen inte varit någon bra dag och jag har varken haft lust eller inspiration till att fotografera så istället bjuder jag på ett par av vinterns önskemål. Speciellt lampan,(från DIS) med små fjädrar på skärmen tycker jag är jättefin. Kudde i skinn från Ylva Skarp skulle dessutom passa bra till lampan. Natur och naturliga material är verkligen i ropet just nu - jag gillar det som ni vet!

Här har vi dock en sjuk bloggerska. Mina planer om att vara hemma och ha en skön Vab dag med yngste sonen omkullkastades helt och hållet. Vaknade upp med både hög feber och en hals som inte ens gick att stänga på grund av värken. Sonen däremot var kry som en nötkärna och vi har haft en hel del meningsskiljaktigheter idag om vad som varit bra aktiviteter för en superdupersjuk mamma och en mer eller mindre frisk son med flera dagars aktivitet vilandes i den lilla knubbiga kroppen.

Till råga på allt - själv med tre barn och det har snöat konstant - vilket betyder att jag med 39 graders feber har varit ute och skottat i princip hela dagen med barn skrikandes och gråtandes i dörren... stressigt? Well - ja det är korrekt.
Den usla mamman jag var idag orkade inte ens laga mat till mina barn utan tog dem till ett litet gulligt lekland vi har har, för rastning och pannkaksmiddag. Nej idag trillar inte mammapoängen in, men det är så det är och mitt motto är att göra det bästa av situationen. Att slippa laga middag var det bästa idag helt enkelt.

Väl hemma igen var det dags för ytterligare en tur skottning, jo med skrikande barn i dörren även denna gång och sen har jag försökt att sitta och sova i soffan medan planen var att de tre vildarna skulle sitta snällt i soffan och titta på Bolibompa. Gick sådär!

Så nu däckar jag här i soffan, dricker varmt, varmt te för min onda hals och hoppas vakna pigg och frisk imorgon, för skotta kommer jag antagligen behöva göra om jag över huvud taget ska kunna köra mina barn till skola och dagis.

Vissa dagar alltså - vill man bara ska vara över!

måndag 14 januari 2013

Hem till liten sjukling


Och då var vi hemma igen. En fantastisk resa på alla sätt och det känns lite tomt att det är över, för ja, jag hade gärna stannat ännu lite längre och levt kvar i drömmens värld för ännu en liten, liten stund.

Men verkligheten kallade tillslut, och saknaden efter de tre som var kvar här hemma var stor och det är så skönt att äntligen kunna hålla dem i mina armar, snusa i deras nackar och andas in den där doften som bara finns på mina alldeles egna barn. Mina älsklingar. Tänk att man kan sakna någon så mycket och tänk att längtan ändå kan vara positiv - även om det värker.

Här hemma väntade en liten sjukling så imorgon är det jag som stannar hemma och pysslar om den febrige lille prinsen och det känns faktiskt helt ok det också. 
Vardag med extra allt - inte så pjåkigt det heller när allt kommer till kritan. 

lördag 12 januari 2013

The Ottoman Spa



Inget riktigt lyxhotell utan ett eget storslaget spa - eller? 
Jo, storslaget är precis vad detta Spa är - såklart, för som sagt, allt är storslaget här i Dubai.
Jag fick nöjet att tillbringa min förmiddag igår just här och det är stort, och rum på rum, och sal efter sal följer med det ena mer magnifikt än det andra. Den delen jag befann mig i var självklart bara för kvinnor och en liknande del finns givetvis även för män, för att män och kvinnor skulle samsas om en gemensam yta är helt otänkbart. Det är ett muslimskt land vi befinner oss i och sånt är väldigt noga här.
 Ni ser taket ovanför Poolen? Stjärnhimmel och väldigt vackert!


Lite ensamt och jag önskade att jag fått dela detta, om inte med min man så med mina väninnor  Här hade jag verkligen kunnat spendera en hel dag i vänners sällskap, men med en bok slog jag mig ner i en stor divan och bara njöt för en stund och när jag tillslut var så där skönt avkopplad och mjuk i hela kroppen, när håret doftade lavendel och kroppen var in smord i olja var det dags att kliva ut i verkligheten och bege sig ut i öknen och det var som ni nu vet också en upplevelse.

Att skapa minnen - det är det jag just nu gör.

fredag 11 januari 2013

Ett ökenlandskap


Idag har vi varit mitt ute i den arabiska öken som egentligen ursprungligen är det enda det här landet består av. Sand och åter sand och mitt där ute en gigantisk stad, med skyskrapor så höga att New York framstår som en leksaksstad. Idag for vi dock lång långt bort från staden och bara någon minut efter det att vi passerat stadskärnan började ökenlandskapet ta vid. Ju längre vi körde ju mer ensligt och öde blev det och efter en timmes färd hamnade vek vi av från vägen och begav oss ut på ett riktigt äventyr - mitt ut i sanden.
 När asfalten tog slut stannade vår guide Sunil bilen och släppte ut luft i däcken så att vi lätt skulle kunna cruisa bland de höga sanddynerna.


Och jisses vad det gick. En färd som till en början bara framkallade skratt och ett sånt där pirr man får i magen när man åker en riktigt brant berg och dalbana. Men ju längre tiden gick byttes mitt skratt och pirr i magen ut mot mindre trevliga känslor och tillslut fick Sunil stanna bilen så att jag kunde gå ut och andas....


 Öken var storslagen. Dynernas horisont ramade in landskapet och vi fick bevittna en fantastiskt solnedgång där solen likt ett brinnande klot sakta sänkte sig ner mellan topparna. Sanden som från början var ljummen blev allt eftersom dagen led mer och mer kylig och himlen, ändrade färg allt medan kvällen kom närmre och närmre.
Länge körde vi upp och ner i bland ökens dalar och då och då skymtades en flock gazeller eller andra fyrbenta ökenvarelser. Tillslut kom vi fram till ett beduinläger och med ett vigt skutt senare fann jag mig själv sittandes på ryggen på en gigantisk kamel som med ett mindre vigt skutt ändrade position och ställde sig redo för vår allra första kameltur.
 I beduintältet var stora orientalska mattor utrullade, och bord och kuddar placerade. Ett arabisk kaffe serverades och doften knockade mig och fyllde hela mitt inre med kardemumma och orientaliska kryddor. Vi fick sätta oss ner bland kuddar och mattor och blev serverade en fyra rätters arabisk middag allt medan en magdansös underhöll oss och himlens alla stjärnor lyste på oss med det starkaste sken jag någonsin bevittnat.


Efter maten blev mina fötter målade med hennafärg och en vattenpipa ställdes framför oss och spred sin söta doft ut bland ökens alla milsvida vidder. Mörkret var svart, men ändå mjukt och vi satt där, mitt ute i öken med ingenting annat än stjärnorna ovanför oss. Rymden var så stor och så påtaglig och jag så liten och en sån liten del av vår värld, men ändå mitt i nuet och mitt i den värld vi lever i.

Vi åkte hem därifrån ännu något lyckligare än innan, och med vetskapen om att vår värld är så mycket större och mer storslagen än det vi någonsin kan bevittna.

Med känsla för lyx



God morgon, vaknar upp till ännu en fantastisk dag har i mellanöstern och hoppas på att även denna dag ska bjuda på spännande intryck.
Måste bara visa lite av hotellet vi bor på - Jumeirah Zabeel Saray - som ligger längst ute på yttersta spetsen på den konstgjorda ön "the palm". Galet bara det, en gigantisk konstgjord ö, i form av en stor palm - mitt ute i havet med skyskrapor och staden som kuliss.

Hotellet är stort även det, såklart, för här är allt stoort och maffigt. Lyxen är påtaglig och det är säkert tre gånger så mycket personal som gäster. Rummet är fantastiskt  stort det med och det andas orient och mystik och bara badrummet gör att jag helst skulle vilja flytta in här för gott och jag funderar på om det kanske inte skulle vara en så dum idé att bli en tredje, fjärde eller kanske femte fru till en rik arab och kunna bo på ett palats här för evigt. Sen slår det mig att de där som är kvar hemma.. dem jag älskar så det gör ont och aldrig någonsin vill leva utan, är del av en annan värld, min riktiga värld och det är ju även den underbara man jag faktiskt är gift med, och då nöjer jag mig och njuter för stunden av lyxen och tänker att ett badkar i marmor som är lika stort som mitt kök - det kanske vi kan bygga ändå - så att jag slipper den där arabiske mannen och alla hans andra fruar.

Just nu är jag bara så tacksam över att få vara här och uppleva detta tillsammans med den jag älskar.

torsdag 10 januari 2013

Oh what a day




 Life is good, enkelt sagt. 
Ibland är jag nästan tvungen att nypa mig i armen för att verkligen stämma av med mig själv om jag lever eller om det bara är en dröm. Vi är i Dubai i Förenade Arab Emiraten - eller Arabien som Edward säger och vår första dag på plats är snart över.
Jag saknar mina små så att det gör ont, men känslan av att bara vara två vuxna människor och att det faktiskt inte finns några som helst måsten eller någon att ta hand om väger just nu tyngre än saknaden, och vetskapen om att det inte är för evigt - bara för några underbara dagar gör att jag passar på att njuta så mycket det bara går och insupa den atmosfär och mystik som omger denna plats.
Dagen har tillbringats på strand och vid Pool, vilket bara är några ynka få meters mellanrum, men rastlöshet och det där som finns inuti en ni vet.. att vilja utnyttja allt så mycket som det bara går, gör att vi flyttar runt och placerar oss där tillfället bjuder. Och jag lovar möjligheterna och tillfällena är oändliga. 
Med en cosmopolitan i handen, en bok i den andra och fötterna i det Arabiska havet har själen fått sitt elixir och jag vet att jag kommer att kunna leva länge på de minnen som vi just här och nu skapar. Dofterna är söta och vindarna ljumma. Ljuden är svaga och lugnet är så otroligt skönt och så påtagligt att det nästan går att ta på stillheten. Stress är inte något som existerar i det Arabiska paradiset.

Lätt svedda av solens strålar begav vi oss in till ett av de många och stora shoppingcenter, Mall of the Emirates. Ett gigantiskt stort köpcenter där lyxen och galenskapen nästan är absurd.








Och där, mitt i all galenskap blev det plötsligt vinter och jul igen och vi tittade frågande på varandra och undrade om vi kommit tillbaka hem till norr igen, eller kanske rent av hamnat i någon liten alpby? För vart man än vände blicken gick skidklädda araber runt med skidor på axlarna, barnen åkte skridskor, granarna lyste och snön gnistrade. Galenskapen hade nått sin kulmen och vi befann oss mitt i ett konstgjort skidområde med backe, snö och fyrstolslift - men fortfarande mitt i shoppingcentret. Fnissandes tog vi fram våra kameror och förevigade tokigheterna. Kontraster - och sjukt galet.

Här slutar man aldrig att förvånas - men jag älskar det.