Framme i Paradiset

Strandpromenaden i Saint Gilles les Bains

 Så var vi då äntligen här. 

Efter en resa som tog rätt och slätt precis ett dygn, från dörr till dörr kom vi igår eftermiddag fram till huset på La Reunion. Uppe på ett berg, ovan för havet mitt bland bambusnår och med en vidunderlig utsikt över den blå Indiska Oceanen. Det är så vackert och spektakulärt att man nästan tappar andan och nästan så att man efter ett dygn här blivit hemmablind och inte ser allt det vackra för.... tja det vackra.

Idag begav vi oss ner till en härlig strand i Saint Gilles les Bains och vi fick en härlig dag där vi snorklat, badat och bara värmt våra bleka kroppar i den starka solen.

Det är vinter här, tro det eller ej. För oss är det ju högsommarvärme, men vinterns avtryck gör att det nästan inte är något folk på stränderna ja och så mörkret. För jisses, även om allt är helt underbart så är vi strax under ekvatorn och solen går ner tidigt och redan strax efter sex på kvällen är det becksvart, och då menar jag becksvart. Det är nästan så det gör ont i kroppen som är så trött på mörker, men allt det härliga väger ändå upp de mörka kvällarna, för de är ju ändå varma och inte på något vis alls jämförbara med de svenska vinterkvällarna. Man kan med all rätt säga att det är skillnad på vinter och vinter.

Även solens gång gör det tydligt att vi är någonstans långt, långt bort. Någonstans där allt är lite upp och ner. För solen. Den följer liksom inte det mönster man är så van vid. Det där med "medsols'' funkar liksom inte här. Vi är som sagt på andra sidan ekvatorn så solen går vad som är för oss baklänges. Helt förvirrande innan jag insåg och pusselbitarna trillade ner.

Så efter ett dygn här har vi återhämtat oss från den jobbiga flygresan. Vi har sovit en god natt och återfått lite av den energi vi förlorade någonstans där uppe i luften ovanför Afrika. Och vi har tre fantastiska veckor framför oss. Tre veckor med så mycket spännande att upptäcka att man nästan blir vimmelkantig av att tänka på det.

Och visst är det häftigt ändå.

Vi byter hus. Med några på andra sidan jorden. Några som just nu sitter i solen ute på vår altan och tycker att rådjuren och vår lugna lilla sjö är något av det häftigaste de upplevt, medan vi hänförs av en blå ocean, palmer, vita stränder och varningar om haj. 

Vilka olika liv man lever. 

Och så häftigt att bara kunna byta rätt av, om än så bara för några veckor en sommar som vi nog aldrig kommer att glömma.