Au revoir Le Grand Bleu

Så var det då dags för oss att packa ihop och lämna ö-livet här mitt ute i Indiska Oceanen.. för denna gång.

Ikväll flyger vi hem och landar i Stockholm igen någon gång under måndagen.

Det har varit lite mer än tre helt underbara veckor och vi har fått uppleva så otroligt mycket vackra och spännande saker. Och även om jag kommer att sakna detta i samma sekund som jag kliver av på svensk mark så längtar jag hem nu. Hem till mitt hem, min sjö och min skog. Hem till den svenska sommaren.

Le Grand Bleu - Det Stora Blå. 

Så mäktigt och så otroligt häftigt. Jag är en van vattenmänniska men jag har aldrig, aldrig känt så mycket respekt för ett hav som för Det stora Blå - Indiska Oceanen.

Dess donande och mullrande har liksom blivit en del av mig här och det är nästan så att jag undrar hur jag kommer att sova när jag inte har ett konstant brusande dån i fjärran, långt bakom drömmarna. 

Jag kommer sakna den vidunderliga utsikt vi har från huset och som finns var än på ön man befinner sig. Havet, de många, många fälten med sockerrör som vajar i vinden och alla dessa palmer som växer precis överallt. Bergen och landskapet och alla korallerna som gör det svårt att gå på den vita stranden.

Färgerna - ja när jag tänker efter är det färgerna som satt sig så djupt in i mitt hjärta och som jag vill försöka behålla och minnas även när mörkret sänker sig över Sverige och när vintern blir kall.

 Så med väldigt mycket värme i hjärtat och med ett hopp om att en dag åter få uppleva "Le Grand Bleu" på nära håll blickar jag ut över havet och tackar för den här tiden.

Ikväll flyger jag hem och i mitt hjärta kommer jag att bevara färgerna och minnen för livet.