Au revoir Le Grand Bleu

Så var det då dags för oss att packa ihop och lämna ö-livet här mitt ute i Indiska Oceanen.. för denna gång.

Ikväll flyger vi hem och landar i Stockholm igen någon gång under måndagen.

Det har varit lite mer än tre helt underbara veckor och vi har fått uppleva så otroligt mycket vackra och spännande saker. Och även om jag kommer att sakna detta i samma sekund som jag kliver av på svensk mark så längtar jag hem nu. Hem till mitt hem, min sjö och min skog. Hem till den svenska sommaren.

Le Grand Bleu - Det Stora Blå. 

Så mäktigt och så otroligt häftigt. Jag är en van vattenmänniska men jag har aldrig, aldrig känt så mycket respekt för ett hav som för Det stora Blå - Indiska Oceanen.

Dess donande och mullrande har liksom blivit en del av mig här och det är nästan så att jag undrar hur jag kommer att sova när jag inte har ett konstant brusande dån i fjärran, långt bakom drömmarna. 

Jag kommer sakna den vidunderliga utsikt vi har från huset och som finns var än på ön man befinner sig. Havet, de många, många fälten med sockerrör som vajar i vinden och alla dessa palmer som växer precis överallt. Bergen och landskapet och alla korallerna som gör det svårt att gå på den vita stranden.

Färgerna - ja när jag tänker efter är det färgerna som satt sig så djupt in i mitt hjärta och som jag vill försöka behålla och minnas även när mörkret sänker sig över Sverige och när vintern blir kall.

 Så med väldigt mycket värme i hjärtat och med ett hopp om att en dag åter få uppleva "Le Grand Bleu" på nära håll blickar jag ut över havet och tackar för den här tiden.

Ikväll flyger jag hem och i mitt hjärta kommer jag att bevara färgerna och minnen för livet.

Banan plock

Japp - bananer i klasar!

Bara att plocka och äta!

Jag slutar inte att fascineras av denna ö.

Ett brusande hav

Idag var vi - igen, för vi var även där igår, vid en "svart" strand och badade i värmen. En helt underbar kilometerlång sandstrand med den mjukaste och mest finkorniga strand ni kan tänka er - fast inte vit, utan svart. Inte en enda sten, korall eller snäcka, bara den mjuka stranden som fötterna sakta sjönk djupt ner i när man promenerade på sanddynerna.

Vågorna var relativt stora. Mindre idag än igår, men ändå så stora att barnen hade väldigt, väldigt roligt och jag lite nervöst satt och bevakade varje rörelse ute i vattnet. Det är så förrädiskt - det här havet och jag vågar inte för en sekund lita på att det är aktsamt mot mina små.

Trots att stranden är bevakad av "lifeguards" är det bara en ytte pytte remsa av den superlånga stranden man får bada vid. Strömmarna är farliga och utanför den konstgjorda "muren" en bit ut i vattnet, där vågorna bröt, simmar de farliga och otäcka hajarna. Jag har nog aldrig haft så mycket respekt för ett hav som för Indiska Oceanen och den del som omger  La Réunion. 

För bara ett par dagar sedan blev en surfare tagen av en haj inte långt här ifrån och dagen efter blev en man som stod ute på en klippa och fiskade bortspolad av en våg och återfanns aldrig. Otäckt så det förslår, så nej, jag är inte kaxig när det kommer till det här brusande havet.

Den vackra svarta stranden, men här bakom får man inte bada och om ni tittar riktigt noga ser ni skyltar uppsatta som varnar för haj. Jag höll mig till det "trygga" området  och surfade i vågorna tillsammans med barnen.

Men farligt är otroligt vackert här mitt ute i det blå.

Besök

Någon har blivit en bokmal under semestern. 

Till er som har "lite större" barn, kan jag verkligen rekommendera böckerna om Percy Jackson. Min 10 åring är uppslukad i bokens underbara värld - tack mormor!

Vi har fått besök här i huset. En liten kattkille som har bestämt sig för att vi är de trevligaste och mysigaste varelserna han träffat och nu vägrar han gå från tomten. Vi släpper inte in honom i huset såklart, men vid tillfälle när bilden togs hade han smitit in och lade sig och myste allra bäst bredvid bokmalen.

Det är ju såklart trevligt och mysigt att få kattbesök - jag älskar ju katter, men jag blir lite orolig när han är här hela tiden. Han har säkert någon familj som kanske saknar honom. Jag tänkte först att han kanske är en vildkatt,men han är alldeles för tam och kelig, pälsen alldeles för glansig och fin och han har alldeles för mycket hull på kroppen för det - tror jag i varje fall. Så ja... jag hoppas att han snart hittar hem igen, för även om jag skulle vilja stoppa ner honom i väskan och flyga hem honom till andra sidan jorden så är ju det inte en möjlighet. Hur gärna jag än skulle vilja.

It's my Birthday

Glad och nyvaken jag på min alldeles egna dag - 24 juli!

Jaha så då var man ännu ett år äldre. Jag fyller fortfarande någonting på trettio men nä man är ju ingen ungdom längre precis. Fast vet ni - det är helt ok, för jag har tre underbara barn, en man och ett alldeles eget hus i skogen. Dessutom har jag ett bra jobb och möjlighet till att göra så spännande resor som vi precis just nu gör. Så ja, jag är helt ok och till och med glad och stolt över att bli äldre.

Jag har blivit ordentligt firad idag. Uppvaktning på sängen med presenter och fina teckningar. Vi har hängt hela dagen här i huset och bara tagit det lugnt, badat i poolen och jag har blivit serverad rosévin och skumpa så det har absolut varit en dag precis i min smak. 

Nu har vi precis kommit hem från ett restaurangbesök och jag passar på att göra lite blogguppdatering samt läsa och svara på lite jobbmail. Jag vet, jag vet - jag har semester, och de första två veckorna öppnade jag inte mailen - men nu inser jag att om jag ska överleva min tillbakakomst (om 2,5 v) så måste jag nog hålla lite koll... tyvärr.

Imorgon blir det förhoppningsvis en dag på stranden och jag ska försöka använda och testa min nya leksak lite mer. Jag har stora förhoppningar.

Nu blåser det så mycket här utanför att det låter som om hela taket snart lyfter och havet mullrar såsom det alltid gör, om än ännu lite mer kraftfullt. Väder har en helt annan innebörd här ute i Indiska Oceanen. Jag säger godnatt och hoppas att taket är kvar imorgon när jag vaknar.

Svarta stränder och jättesköldpaddor

I morse var det lite mulet och blåste en hel del uppe hos oss så vi körde en bit upp på västsidan här på ön och stannade vid den lilla staden St.Leu. Stränderna var svarta och det var en rätt häftig upplevelse. Det ska tydligen finnas än som är ännu svartare vi får se om vi hinner ta oss dit eller om vi väljer de vita stränderna de dagar vi har kvar nu. Allt är avhängt vädret och det kan variera mycket från olika delar av ön. Vi tar oss dit vädret är bra helt enkelt.

Vi hängde på stranden, plockade snäckor och badade ända till dess att en jättevåg svepte in och sköljde över precis alla våra saker vi så prydligt lagt ut på stranden. Väskor, handdukar, barn, ja allt. Med dyngsura handdukar fanns det inte så mycket fler alternativ än att packa ihop.

Vi tog en liten tur i den supergulliga lilla staden - det här ovan är Hotel de Ville - Stadshuset. 

Efter en god lunch i St. Leu gjorde vi ett besök hos några uråldriga varelser...

Nämligen dessa.

Jättesköldpaddorna!

De finns ju här runt öarna (Réunion, Mauritius, Seychellerna, Madagaskar och Afrikas östkust) och här hade man en liten "park" där dessa urtidsdjur fanns i stora bassänger. Väldigt coolt att få se dem även om det inte var i det fria.

Så ja, även denna dag blev innehållsrik och full av minnen. Imorgon är en speciell dag... vi ses då!

Vid vattenfallen

Idag tog vi oss iväg på ytterligare en liten utflykt. 

Inte lika långt denna gång men väl lika krokiga vägar och resultat i två åksjuka killar. Stackarna, de är precis som jag själv, otroligt åksjuka och jag lider med dem för jag vet ju precis hur jobbigt det är att vara så åksjuk. Man kan nog lugnt konstatera att de flesta vägarna på denna ö inte är till fördel om man som vi är åksjuk.

Men i varje fall, vi tog oss upp i bergen, parkerade bilen och gick sista biten, på en slingrande stig bredvid floden till fots. Och tillslut var vi där. På platsen där skogen öppnade sig och floden forsade ner i otaliga små vattenfall. Ner i en blå lagun med det klaraste vatten ni kan tänka er.

En sån häftig naturupplevelse

Vi hoppade såklart ur kläderna och drog på oss badkläder. För är man vid en "bassäng" och har vattenfall fallande ner i det kristallklara vattnet, då måste man ju också simma i källan. 

Inte alla såklart...

Men tre av oss kom i och hade en fantastisk upplevelse i det klara blå vattnet, med höga berg och en fantastisk grönska omkring oss.

Så häftigt och en plats där jag egentligen hade kunnat stanna i timmar om solen hade varit lite vänligare. Men det är som alltid med den här ön och bergen. Molnen älskar att lägga sig som en mjuk tuss kring topparna och framåt dagen har de flesta bergen fått en vit ullig krans kring sig.

Men vi fick i varje fall ett dopp i en källa med vattenfallen porlande i bakgrunden och ännu en upplevelse att lägga i minnesbanken bland den här resans alla olika upplevelser. 

After Beach

Efter en sandig dag nere på beachen är det rätt skönt att landa hemma på terrassen och njuta av den där sista timmen sol. Självklart då gärna med något läskande i handen och jag har blivit serverad After Beach drinkar av maken värdiga en bättre bodega.

Det gäller också att försöka hitta de tillfällen när poolen inte är full av stojiga barn, känslan blir liksom inte den samma med poolvatten skvättandes ner i glaset. Inte så hälsosamt heller för den delen.

Hur som helst - de där sista soltimmarna är ju alltid magiska, var man än befinner sig och självklart så även här på andra sidan jorden. Lite tråkigt är det att just de timmarna går så fort och är så få. Jag har ju berättat förut att strax efter sex är det verkligen mörkt och min allra bästa After Beach tid sträcker sig lite längre än så. Men man kan inte få allt... och med den här resan har jag ändå fått uppleva så mycket att mörkret som kryper in tidigt på kvällen är något jag helt enkelt får ta. 

Nu har jag ju dessutom vant mig!

På spaning efter val

Här sitter jag och spanar efter valar ute på det Stora Blå.

Idag är vi alltså tillbaka i huset på La Réunion och har tagit det otroligt lugnt. Morgonen bjöd på ett oväder men när man är här lär man sig väldigt snabbt att vädret kan ändras på några sekunder och vips så var det åter igen en strålande dag och de mörka molnen hade raskt dragit förbi.

Vi har inte gjort så mycket mer än att hänga här. Barnen har lekt och lekt och jag har kunnat sitta i solen och njuta av en bok och lyssnat på dokumentärer på radio. Helt perfekt!

Jag satt också en stund i en av gungorna under stora trädet och försökte med kikare få syn på valar. Tydligen är det så att nu när det är vinter i Australien tar de sig hit och får sina ungar. Jag såg inga idag, men jag ska fortsätta hålla utkik. Vi funderar också på att ta en båt ut och få se dem på nära håll. Det känns som om man borde passa på nu när möjligheten ges och jag kan inte tänka på så många fler tillfällen då jag skulle få en sådan chans. Vi får se om det funkar med familjen och de minsta. 

Men visst låter det spännande - valar liksom, inte något jag i varje fall dagligen träffar på!

I solnedgången

Solnedgången i Indiska Oceanen - ord är nog överflödiga!

Framtida minnen

Min favorit tingest just nu - hatten som skyddar huvudet från den starka solen. Detta var dock före dess att hatten blåste av huvudet tidigare idag när jag stod längst ut på den stora bryggan och jag var tvungen att dyka i efter den eftersom den började sjunka. Jag kan säga att status på hatten inte är lika nu som då... en mer tillskrynklad och tilltufsad upplaga blev det. Oklart om den kommer att duga som hatt eller om jag måste införskaffa mig en ny. 

Ja vad ska man säga. Dagen har flutit på och hatt incidenten är nog det mesta "action" jag har att avrapportera här ifrån vår söderhavsö. Livet går sin gilla gång och tiden står ganska stilla vilket ju är otroligt skönt.

Vi blir väldigt väl omhändertagna och lagrar minnen för mindre lustfyllda vinterdagar. Den banken är bra att fylla på och jag försöker verkligen att insupa den här kritvita stranden och de många, många vajande palmerna för att lägga där bak och kunna plocka fram när vinterstormarna ryter runt det röda huset i skogen. 

Vissa dagar är bättre än andra, visst är det så och vissa dagar behöver man minnas när snön ligger meterdjup och man undrar vad man egentligen gör på den breddgraden man befinner sig flest dagar om året.

Bland vajande palmer

En strandklädd jag på väg mot lunch efter dagens snorklingstur.

Hallå där hemma!

Vi fortsätter våra lata dagar här på ön. Hotelliv är ju onekligen väldigt skönt ibland och det är väldigt härligt att inte behöva tänka på något mer än när och vad man ska äta, om man ska bada eller inte, eller om man kanske ska skämma bort sig själv med en SPA behandling. Sådana trivialiteter består alltså livet av just nu och ja, jag behöver det så galet mycket att jag nog inte ens visste om det själv innan jag kom hit.

Förra sommaren var väldigt jobbig för mig, det är ingenting jag har skrivit om här på bloggen men vissa omständigheter gjorde att jag mådde otroligt dåligt och den här resan och den här sommaren får lite kompensera och väga upp det som hände då och hur jag mådde då. Den här sommaren har hela tiden varit till för att ta igen förlorad tid och för återhämtning. 

Så jag gör just det. Jag återhämtar mig, njuter av livet och att vara här och nu och leva livet, det liv som är mitt och som jag är så tacksam över att få ha i behåll.

Han som inte förekommer så ofta här på bloggen, men som hela tiden finns där "mellan raderna". Min klippa och livskamrat.

Kvällen och mörkret har nu sänkt sig över Mauritius och jag sitter här i sängen och bloggar medan resten av familjen sover som små stockar. Magen står i fyra hörn efter en utsökt middag och jag viftar snabbt bort tankar på kosthållning just nu. Det där får jag nog ta tag i när jag väl är hemma igen, den här resan var ju till för att njuta... visst!

Idag bokade jag in mig på SPA efter stranden. Jag tror nog att jag njöt av den mest fantastiska och bästa massagen jag någonsin fått, inte för att jag gör det så ofta, men några har jag ändå tagit i mitt liv och den här slår dem alla med hästlängder. Till råga på allt så var oljan massören använde helt underbar och dofterna som fortfarande förnims från min kropp är så ljuvliga att jag nog måste gå dit imorgon igen och fråga om oljan och om den går att köpa. Jag tror jag blivit besatt... av en doft.

Nu lockar min "nya" bok så jag säger Godnatt till er alla och skickar en doftande kram från vajande palmer och gyllene solnedgångar.

Ny dag nya äventyr

God morgon!

Ett snabbt inlägg och en hälsning från Paradiset.

Som ni har förstått så har vi det helt underbart och den enda smolken i bägaren skulle väl kunna vara lillebrors humör. My god, här kan vi snacka treårs trots!

Just nu ska det divideras, diskuteras och bråkas om precis allting, och ja då menar jag PRECIS allting. Herre jisses, det är inte alltid lätt att vara mamma, även om omständigheterna just nu med vajande palmer och turkost vatten är förmildrande, men maken till envis unge har jag nog aldrig stött på! När, när ska detta gå över???

Idag tar jag Storebror och åker utanför korallrevet och snorklar och sen flyter nog dagen mest på med salta bad och soldränkta stränder. Jo sämre kan man faktiskt ha det, det är i varje fall ett som är säkert, treårstrots eller ej.