Egentid för den minsta

Igår var vi helt plötsligt bara tre. De två största barnen for iväg till varsin kompis och kvar i sina föräldrars sällskap var bara Lilleman. 

Vi passade på att göra en liten utflykt, bara vi tre. Det är inte så ofta tillfällen med egentid från båda föräldrarna uppstår så det gäller att ta chansen när den väl dyker upp.

Vi åkte iväg till Svindersvik för att fika och spatsera runt och spana in området. Lilleman njöt i stora drag och tyckte att det här med två föräldrar helt för sig själv var toppen och något som borde hända oftare än vad det faktiskt gör.

 Det var mörkt och ruggigt ute. En rikig November eftermiddag, men inne i caféet var det varmt och mysigt och mänder av godsaker som vi kunde smaska på för att hålla värmen.

Vi tog en liten promenad, Lilleman spanade in tuffa bilar, kände och klämde och beundrade de stora fordonen. Det viftades ivrigt med den lilla handen som hälsning till folk vi mötte och hundar välkomnades och möttes med ett starkt "Hej Vov!"

Mulen och ruggig dag, men mysigt att få ge all sin tid åt den lille minstingen. Han sög i sig all uppmärksamhet och kändes mycket äldre och förnuftigare än vad han normalt sett brukar vara. Att inte behöva slåss för uppmärksamheten och få den genom bråk och sabotage mot syskon var nog väldigt nyttigt och bidrog till det fina uppförandet.

Måndag igen idag. Bara några dagar kvar till advent drar igång på riktigt och jag börjar få en lätt ångest över det jag hade tänkt göra i helgen, men som jag inte gjorde. Det är som sagt en del fix kvar innan det kan bli advent här hemma, men det löser sig alltid.