Oh what a day

 Life is good, enkelt sagt. 

Ibland är jag nästan tvungen att nypa mig i armen för att verkligen stämma av med mig själv om jag lever eller om det bara är en dröm. Vi är i Dubai i Förenade Arab Emiraten - eller Arabien som Edward säger och vår första dag på plats är snart över.

Jag saknar mina små så att det gör ont, men känslan av att bara vara två vuxna människor och att det faktiskt inte finns några som helst måsten eller någon att ta hand om väger just nu tyngre än saknaden, och vetskapen om att det inte är för evigt - bara för några underbara dagar gör att jag passar på att njuta så mycket det bara går och insupa den atmosfär och mystik som omger denna plats.

Dagen har tillbringats på strand och vid Pool, vilket bara är några ynka få meters mellanrum, men rastlöshet och det där som finns inuti en ni vet.. att vilja utnyttja allt så mycket som det bara går, gör att vi flyttar runt och placerar oss där tillfället bjuder. Och jag lovar möjligheterna och tillfällena är oändliga. 

Med en cosmopolitan i handen, en bok i den andra och fötterna i det Arabiska havet har själen fått sitt elixir och jag vet att jag kommer att kunna leva länge på de minnen som vi just här och nu skapar. Dofterna är söta och vindarna ljumma. Ljuden är svaga och lugnet är så otroligt skönt och så påtagligt att det nästan går att ta på stillheten. Stress är inte något som existerar i det Arabiska paradiset.

Lätt svedda av solens strålar begav vi oss in till ett av de många och stora shoppingcenter, Mall of the Emirates. Ett gigantiskt stort köpcenter där lyxen och galenskapen nästan är absurd.

Och där, mitt i all galenskap blev det plötsligt vinter och jul igen och vi tittade frågande på varandra och undrade om vi kommit tillbaka hem till norr igen, eller kanske rent av hamnat i någon liten alpby? För vart man än vände blicken gick skidklädda araber runt med skidor på axlarna, barnen åkte skridskor, granarna lyste och snön gnistrade. Galenskapen hade nått sin kulmen och vi befann oss mitt i ett konstgjort skidområde med backe, snö och fyrstolslift - men fortfarande mitt i shoppingcentret. Fnissandes tog vi fram våra kameror och förevigade tokigheterna. Kontraster - och sjukt galet.

Här slutar man aldrig att förvånas - men jag älskar det.