Ljuset från min lampa med bronsad insida i skärmen lyser så fint och ger ett behagligt och mjukt sken i kvällsmörkret. Kvällarna är ju fortfarande väldigt mörka och jag älskar punktbelysning i olika former som ger det där mysiga och ombonade. Stora taklampor med stort ljus har aldrig varit min grej. Blir faktiskt stressad av taklampor, om det inte är mjuka spottar med dimmerfunktion.
Ikväll ska jag försöka ta tag i den där roliga och lite tokiga saken som jag går och fnular på. Det lutar mer och mer åt att det kommer att bli av, och jag vill ju så gärna berätta för er, för ni kommer bli involverad. Men jag måste hålla det för mig själv en liiiiten stund till, även om det bubblar och pyser som en flaska Champis inuti mig och även om hela mitt inre vill dela med mig.
Men inte än.
Snart!
Men inte än!
6 kommentarer:
Åh så nyfiken jag blir!
Håller med dig med belysningen, här hemma är det också punktbelysning som gäller för att höja mysfaktorn - jättefin lampa du visar, kram
Haha. Jag är likadan. Killarna tänder ofta takbelysningar. Jag springer runt och ömsom skriker 'vem har tänt taklampan vem vem vem?' Eller 'det här är väl för fan inte mysigt. Jag sa ju mysigt. Jag vill ha myyyyyysigt'
Spännande!!
Kram
Lena
Vi väntar med spänning ;))))))
Kram Thess
Du kan konsten att hålla oss på
sträckbänken, jaa det är väl bara att vänta då.
Vem sjutton tycker om takljuset, ju äldre man bliver förstår du vill
man bara ha småååå punkt-ljus.
kram Hajan
Åååååh vad spännande. Can't wait!
Den är så grymt fin den där lampan.
Kram Lena
Skicka en kommentar