Hem till liten sjukling

Och då var vi hemma igen. En fantastisk resa på alla sätt och det känns lite tomt att det är över, för ja, jag hade gärna stannat ännu lite längre och levt kvar i drömmens värld för ännu en liten, liten stund.

Men verkligheten kallade tillslut, och saknaden efter de tre som var kvar här hemma var stor och det är så skönt att äntligen kunna hålla dem i mina armar, snusa i deras nackar och andas in den där doften som bara finns på mina alldeles egna barn. Mina älsklingar. Tänk att man kan sakna någon så mycket och tänk att längtan ändå kan vara positiv - även om det värker.

Här hemma väntade en liten sjukling så imorgon är det jag som stannar hemma och pysslar om den febrige lille prinsen och det känns faktiskt helt ok det också. 

Vardag med extra allt - inte så pjåkigt det heller när allt kommer till kritan.