Jaha, så var vi där igen.
Vid den tiden på året när den fyrbenta medlemmen av vår familj väljer att sätta sig i fönstret och betrakta världen på behörigt avstånd. Ett avstånd där en glasruta skiljer det som är ute från det som är inne och gör att man inte behöver bli blöt och kall om tassarna.
Vi har alltså kommit dit nu och jag konstaterar att hösten faktiskt är här. På riktigt nu!
Och så äter hon.
Som om jordens undergång är nära och den som inte ätit upp sig inte kommer att överleva en sträng vargavinter.
Men å andra sidan. Det är nog vad jag också skulle göra om jag hade möjligheten.
Sätta mig tryggt och varmt inomhus och äta mig igenom vintern.
Det skulle nog egentligen inte vara så dumt alls.
Men höst är det och även om jag har svårt att verkligen förstå det får jag förlika mig med tanken, släppa varma sommarkvällar och bad i sjön och istället fokusera på tända ljus, filtar och comfort food.
Jo, hösten är helt ok om man gör den till vad den är.
Höst.
































