Stilla, lugn, ro.
Alla ovan saker har nu infunnit sig i detta hem. Det är alldeles tyst så när som på katten som leker med något på golvet. Annars alldeles tyst, förutom Tvn som surrar i bakgrunden. Lugnt men ändå så tomt. Tyst men ändå så tråkigt.
Är det så här det är att kunna höra sina egna tankar? Tanken kittlar lite i maggropen men sen infinner sig snabbt den där känslan av saknad igen.
Jisses vad jobbigt det är att vara ifrån sina små. Och det har bara börjat. Kommer jag ligga sjuk av längtan när fredag kommer och jag äntligen får hem dem igen?
Samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig lyckligt lottat. Tänk ändå att jag har mina tre små skatter. Och tänk ändå att jag ändå har dem hos mig nästan jämt. Jag tänker på alla separerade föräldrar som måste leva utan sina älskade barn varannan vecka eller så. Vänjer man sig? Det gör man säkert, man måste väl det, men ändå, jag är lycklig som får ha mina barn hos mig nästan jämt.
Sen ska jag inte förneka att man får en sju j-vla massa saker gjorda just när man inte har dem hos sig. Oj oj vad vi har varit effektiva här idag. Äntligen har vi tagit tag i en glömd (eller förträngd) del av trädgården. Vi har grävt, vi har kört gjord och jisses vad vi har planterat. Och har blivit färdiga. Lite komplettering av växter men annars i princip färdiga.
Men ändå, jisses vad jag saknar dem!
19 kommentarer:
Jag kan ana din känsla av tomhet när jag vet hur jag känner det bara barnen sover en natt hos farmor och farfar. De tomma sängarna, inget kvällsstök med tandborstning och läsa godnattsaga och inget gos.
Men dom kommer ju snart hem igen dom små liven :)
Kram, kram
Åh, vilka vackra bilder på dig!! Stor kram
Åhååå så fint du skriver! Vackert så det träffar ända in.. Det är verkligen en gåva att få ha sina älskade barn! Jag tillhör de separerade föräldrarnas skara och jag kan ju bara tala för mig själv. JAG vänjer mig aldrig! Känns som att halva mitt hjärta lämnar mig när barnen åker dom där dagarna. Sina barn vill man ju ha hos sig alltid! Det är så det ska vara.. Men om det inte blev som det skulle så får man ju lära sig att acceptera och se till att göra det bästa av situationen. Man ger ju all sin kärlek man har och det vet dom och känner och dom har fortfarande två föräldrar som älskar sina barn till månen och tillbaka♥ Älskade ungar! Superfina bilder och tack för en fin blogg :) Kramis från mig
Fint inlägg!
Ja, man är liksom halv utan sina skatter. Jag är bara två tredjedelar just nu och har varit så större delen av sommaren, eftersom min tonåring har varit borta nästan hela sommaren. Läger och Italienresa. Han har det toppen, men oj som han är saknad...
Kramar
Hej, känner så väl igen mig i din text. Var ensam hemma i fem dagar under sommaren trodde jag skulle älska det det gjorde jag inte : / kramar Sofia tur att tiden går fort ; ) snart fredag igen : )
Such true comments live the peace but miss the children.
Så rofyllt det ser ut på er brygga. Det måste vara höjden av lyx att kunna ta sig ett kvällsdopp och sedan sitta på bryggan och lyssna på kvällsljuden.
Det är jättejobbigt när barnen är borta, det tycker jag också. Tyst, tomt och tråkigt... Jag tycker tvärt om att jag inte får något gjort alls när de inte är hemma, hittar ingen inspiration... I morgon åker min älsta på läger på Öland. Hon susar omkring här o packar pch kuttrar, jag sitter och tittar på och hoppas veckan kommer gå fort. Och med tanke på jobbet som startar i morgon efter ett långt sommarlov så kommer det nog bara blixtra till så är veckan slut.
Ha det gott, styrkekram.
/Linda
Ja gud så sorgligt. Min son och man var bortresta en vecka förra hösten och jag och min flicka sörjde dem riktigt. Och jag kan ju bara tänka mig hur sorligt det måste kännas när hela familjen är borta. Men du, ta ett glas vin, lägg dig i badet och bläddra i en fin tidning. Det är rätt gött ändå.
Kram!
Jag har "bara" minsta tjejen hemma. De andra två är I Småland en vecka, det är jättekonstigt. Jag var tvungen att ringa upp dem fast jag visste att de var på utflykt med mina föräldrar och liksom jaa jag vet inte, stämma av lite kanske såna där mammagrejer.
Kram Jenny
Fina bilder och en underbar text ang barnen. Jag hör till de separerades skara. Skiljde oss för 8 år sedan efter en 17 årig relation. Men jag har faktiskt vant mig under resans gång vid att vara utan barnen varannan vecka. Nu är mina barn 20 och 14 år så de kanske har med deras ålder också att jag har vant mig. De lämnar ju en mer eller mindra naturligt när de blir större. Så jag kan bara tala från mitt egna hjärta, jag har vant mig med tiden.
Kramis/Heléne
Härliga bilder och fin text. Njut av stunden, snart är barnen tillbaka! kram Victoria
Vackert inlägg!
Kram Lena
Vackert inlägg!
Kram Lena
Våra barn var hos farmor och farfar tre nätter förra veckan, jag tyckte att det var jättejobbigt men också en chans att göra saker man inte gör i vanliga fall. Typ INTE laga middag, strunta i Bolli etc.. Andra kvällen sov jag i sonens säng, saknade dem så.. Min man har en dotter sedan tidigare, såå glad att jag inte är i det läget att bara få träffa sina barn hälften av deras tid som han får med henne!
Ha en bra vecka på jobbet nu!
Kram Sara
Vackra du! Så fint. Du beskriver det precis som det är. Och visst är det så att det är inte alla förunnat att ha barnen hela tiden.
Snart kommer dina älsklingar. Njut av egentid, njut av att de kommer på fredag igen!
Kram!
Kära Du vad Du skriver fint.
I går när jag var och hälsade på min make,var allt så där trist.
satt i tre timmar och ingen respons
Jag ringde till min son och sa,kom jag bjuder på middag.
Jag visste att han var ensam med,
mitt barnbarn hade åkt Swebuss till
Göteborg för att gå på Liseberg.Hon är 17 år,så han hade sin oro.Vi åt honungsmarinerade
fläskkotletter och klyftpotatis,
sen kaffe på balkongen plus en glass.Bara 2,5-3 tim,men vi fick prata av oss.Han var nöjd han med.
Fint! Jag förstår dig precis, man känner sig ganska vilsen och ensam utan sina små, kram
Underbara foto till fint inlägg....mina barn "30/27" har ju flyttat hemifrån för länge,länge sen. Man vänjer sig som någon skrev men tankarna är hos dem hela tiden! //M
Skicka en kommentar