Jag tog en eftermiddag "off" i fredags.
En eftermiddag som visade sig även bli en kväll. En eftermiddag då jag efter alltför mycket arbete beslutade mig för att kombinera några av de bästa sakerna jag vet. Efterrätter, Berns och min fina vän Kathinka.
För att ge själen lite ro behövdes något att fylla den med och vi beslutade oss för att en "Afternoon tea" på Berns Asiatiska skulle vara perfekt. Om inte bara för att fylla själen ,men även magen. En fylld mage är ett steg närmare en gladare själ. Så resonerade vi och stämde träff strax efter klockan tre en regnig och annars väldigt tråkig eftermiddag i Stockholm.
Berns Asiatiska bjöd på en dessertbuffé utav dess like och vi var inte heller sena med att låta skumpan ta plats på vårt bord. Ska man läka en stressad själ så ska man göra det ordentligt.
Många timmar förflöt och i det bästa av sällskap är det just sånt som händer. Att timmarna bara liksom flyter iväg och eftermiddag blir kväll. Vi satt där och skrattade och grät om vartannat. Två kvinnor, två mammor, två karriärister som då och då behöver just det där. Att träffas och låta tid och rum upphöra att existera. Att bara få låta tiden flyta och skratt och gråt komma och gå. För jo även gråten kom. Något vi två stenhårda människor aldrig kunde drömma om skulle ske, men där satt vi och avhandlade ett relativt känsligt ämne och fick se ögonen på varandra fyllas och tårarna sakta vandra nerför kinderna.
Men det är väl just det som är så bra med sådana här "balsam för själen" dagar - att tårarna får komma om de vill och om det behövs. Att få lätta på det där låsta locket som för det mesta ligger tungt som en gammal kista av ek och med ett stort järnlås virat många varv runt ögonen. Att låta känslorna bubbla upp och bli just till tårar, eller klingande skratt. Gränsen är hårfin, men tillfällen som detta nödvändiga för att kunna samla ihop sig själv och fortsätta i utstakad riktning.
Ja och så blev det kväll, och vi beslutade oss för att vi nog nu var lite hungriga. Hur nu det faktumet ens kan inträffa efter timmars ätande av en dessertbuffé kan jag nog inte svara på men så förhöll det sig och vi tågade med bestämda steg vidare in i restaurangen. Vi blev visade till ett bord och ja, fortsatte vår Afternoon tea som nu hade blivit en middag, en fredagskväll mitt ute i Stockholms nattliv.
För en gångs skull hade jag kameran med mig och jag vet inte om det var helt bra, för nu när jag sitter och går igenom bilderna inser jag att "Herre jisses", det är dags för radikala förändringar. Påsarna under ögonen är inte att leka med och den där torra hyn behöver sig nog en del "boost" för att kunna vara representativ. Det är nog helt enkelt dax att jag ger mig själv lite tid, även på andra sätt än det själsliga planet.
