Hej och hå,
Hemma igen efter en tidig tur och retur med bilen till Västerås, tillbaka och jobb på kontoret och sen dagishämtning. Nu pausar vissa i soffan medan jag själv förbereder kvällens middag.
Storebror är lämnad på Sportlovsvecka hos Farfar i Dalarna, därav min tidiga morgontur till Västerås där vi möttes upp och överlämning av barn tog plats. Tänk vad tomt det blir hemma så snart någon inte är här. Vi ses om några dagar igen, men känslan av att allt liksom inte är som vanligt infinner sig med en gång.
Kanske är det mammahjärtat som känner av och omedelbart saknar de små som inte är nära nog, visst kan det nog vara så?
Jag har som vanligt när jag kör bil fått briljanta idéer, hmm... ska bara få tid till att sjösätta alla också... det börjar bli ett gäng just nu, men jag känner att tiden ändå är inne. Gör jag inte detta nu så kommer det rinna ur mina händer som sand mellan fingrarna.
Det är nog nu eller aldrig helt enkelt.
3 kommentarer:
Spännande spännande!
Kram Lena
Kul när man kan sjösätta sina kreativa idéer. Jag tyckte det var jättejobbigt när min stora åkte till andra sidan jordklotet och levde lottan några månader. hua så jag förstår dig absolut, dina är ju inte så stora än.
Kram Helena
Så talar en riktig mamma ,det
är inga konstigheter. Till och med jag kommer ihåg att jag ofta tänkte då skall jag göra, det och det. Sen blev inget gjort istället, förrän vi alla var på plats igen, tillsammans.
Så är vi alla.
kram från Hajan
Skicka en kommentar