Tennisesset

Tennisesset var i högform igår kväll. Laddad till tänderna. Och överskottsenergin blev ju inte direkt mindre av att alla tävlande fick en cola och en chokladkaka precis i början av turneringen. Japp. Och min son, med sockret rusande i ådrorna klättrade nästan på väggarna, och det där med att sitta still och vänta, och vänta, och vänta mellan matcherna var lika omöjligt som pytagoras sats för en treåring.

Men duktig, det var han. Otvivelaktigt. Och mammans hjärta höll på att spricka av stolthet och av nervositet. Galet att man som åskådare kan vara så spänd och nervös av att se sin lillkille spela. Ville av hela mitt hjärta att det skulle gå bra. Ville det för hans skull. Och han var nöjd, mycket nöjd. Det blev ingen seger, men min seger var att se hans lyckliga blick och nöjda leende när han tittade på mig från centercourten.