En balja te

Te. Jag har alltid varit svag för denna dryck. Ja, inte som barn men väl i tidiga tonåren började jag dricka te och sen dess har jag inte kunnat sluta. Vissa, ja de flesta, är kaffeberoende. Men jag, jag skulle inte klara en dag utan mitt te. Inte en morgon utan mitt te, och inte gärna en kväll utan det heller. Gärna en kopp på eftermiddagen också.

Jo, för så är det.

Mina allra första te upplevelser var på högstadiet. Jag och mina tre bästa vänner blev på något, kan tyckas såhär i efterhand, märkligt sätt vänner med vår lärare i hemkunskap. Vänner är väl kanske fel ord, men vi smög ofta iväg till henne på rasterna och drack te och bakade scones. Hon var en äldre dam och varför hon tog oss under sina vingar har jag inget svar på.

Fjäskade vi? Vem vet?

Där och då började i varje fall det här med te. När jag blev några år äldre var te ett fast inslag i mitt liv. För mig och min kompis Petra var det en nödvändighet att avsluta varje kväll med en kopp te och en aldrig sinande ström av skvaller och annat tonårssnack.

Sen var jag fast.

Och här sitter jag idag. Kan inte tänka mig något mysigare än att hälla upp en balja te. Jo, för te kräver sin kopp. Det går inte med vilken kopp som helst minsann. Ånej, den måste vara stor, väldigt stor, skön att hålla i och behaglig att dricka ur. Så, att hälla upp en balja te, tända några ljus och krypa upp i soffan, herre gud vad härligt. Fick jag bestämma skulle jag också ha en väninna här så att vi kunde skvallra tills öronen trillar av.