Såhär en dag efter är jag fortfarande alldeles full av intryck och minnen. Sakta har de börjat sjunka ner, precis som damm som landar efter att blivit skakat från en matta, men fortfarande vissa små partiklar som virvlar runt och då och då påminner om gårdagen med ett litet pirr i magen. Tänk att det är över nu, och tänk att jag gjorde det. Och tänk - jag lever fortfarande.
I lördags glittrade jag i guldig paljett topp från
Valerie och idag glittrar det i hjärtat när jag tänker tillbaka på alla härliga underbara människor som kom och som jag hade alldeles för lite tid att prata med.
Men dagen började såhär - med den här galna kvinnan. Min bästa vän Katti som sjöng schlager i micken tillsammans med konferensvärdinnan när jag anlände till hotellet nervös och stirrig. Men hon var inte nervös, hon var en klippa tillsammans med
Thess, som anlände dagen innan och fick slava med lådor, kartonger och priser till 130 kvinnor.
Tre mycket välfyllda prisbord och jag kan lova, att såhär såg det inte ut kvällen innan... det var mer hm... kaos då..
Men till slut var allt i ordning, goodiebags i långa rader runt om i lokalen och "scenen" var riggad. Vi var färdiga att släppa in 130 förväntansfulla kvinnor.
Föreläsarna på frontrow och ett hav av deltagare bakom.
Malena (
Malenami) var först ut och berättade om sin resa, från det att hennes mamma tyckte att det minsann kunde vara något för Malena, det här med att blogga till vistelser i New York och Eva Attlings "bloggmusa".
Och vi var båda fnittriga och tyckte att det var så konstigt och roligt att vara två om just det namnet. Det är som ni kan förstå inte något som händer någon av oss speciellt ofta. Typ aldrig. Så nu har jag min namne, och inte vilken namne som helst minsann.
Min enda tidigare relation till någon med samma namn som jag själv är Jannike Björling och det känns ju inte helt "up to date" om man säger så.
Jannice berättade kort om sin väg från blogg till företag men lade den stora fokusen på att lära oss hur man inreder enligt Feng Shui. Detta var ett ämne som fick igång publiken och frågorna till Jannice ville aldrig ta slut.
Starka Maria (
Made by mary) chockade nog alla lite och mina ögon var tårfyllda när hon berättade sin historia.
Kamerorna smattrade hela dagen och det fotograferades till höger och vänster,
Och då valde vissa att se ut såhär...
...kolla Malenami, hon kan inte ens bli ful när hon gör grimaser... annat är det med människan längst ut till höger..
Och vid slutet av dagen inspekterades priser och goodiebags..
.. och jag kraschade på hotellrummet innan det var dags för mig att svida om för middag.
Jag hade fått ett fantastiskt fint rum av
Clarion Hotel. Ett hörnrum med glasväggar runt om och 180 graders utsikt över Stockholm och Globen. Mycket trevligt och där hade jag lätt kunnat stanna hela kvällen för vid det här laget var jag heeeelt slut.
Men det var bara att packa ihop spillrorna av mig själv och bege mig ner till middagen.
Och där i baren hade tjejerna redan startat och det minglades och kramades och tjoades och ja, en och en annan drink såg jag också slinka ner. I baren fann jag också en av de tre män som varit med under dagen. En så länge var han ensam tupp i hönsgården, men det skulle snabbt förändras... men än så länge var vi mest tjejer..
Sofia från
Hildas Hem i mitten, flankerad av två sköna bönor som jag tyvärr inte minns namnet på. (skriv i kommentarsfältet om ni vet vilka de är)
Amazonerna från Skåne var det drag i hela kvällen. Ja men ni ser ju att jag liksom har fotograferat dem i från grodperspektiv. Då är jag ändå inte SÅ himla kort och hade dessutom en decimeter klack.. jo långa var bara förnamnet på
Iris,
Krannina och
Paulina.
Vid DJ båset blev det drag framåt kvällen och goodiebags blandades med hockey utrustning när alla norska hockey män gjorde intåg. Ingen kunde ju liksom undgå att hela hotellet kryllade av Norska, Danska och säkerligen ett antal till hockeylag och supportrar.
Ja, och kvällen var väl relativt städad och lugn ända till den här norske mannen, som senare blev döpt till "Chefsbloggaren" tågade in och promt skulle bjuda på vin. Och det fick han såklart och där och då började kvällen spåra ut...
För helt plötsligt kom vi över Tommy och sen barkade det åt alla världens håll och Tommy hade helt plötsligt en blogg och en turné och stora planer för en framtid i rampljuset.
Men ni fattar nog inte, jag har skrattat så jag har gråtit och så här i efterhand kan man ju undra vad stackars Tommy egentligen tänkte om ett gäng galna tjejer som skapade hashtaggar och headlines på löpande band, kallade honom för Morten Harket och sjöng Aha låtar så att DJn nästan fick höja ljudet för att kunna höras.. ...typ... Den som vill kan kolla in #tommyontour på instagram så kanske ni får en hint om vad som pågick där under småtimmarna och slutet av Stora Bloggdagen.
Strax före tre packade jag ihop spillrorna av mig själv och kröp upp på mitt rum - men då fanns det fortfarande bloggtjejer och norska män som dansade och inte hade tankar på att sluta kalaset.