tisdag 4 september 2012

Vår lilla prinsessa


För ett år sedan. På dagen för att vara helt exakt flyttade den här lilla kattprinsessan hem till oss. Hon var så liten så att hon fick plats i handen. Skygg och rädd för nästan allt fick hon snabbt benämningen "hon som bor under möbler". Det var i ytterst sällsynta fall hon klev fram från sina gömställen.


Nu ett helt år senare har vi en lite större katt. Fortfarande rätt liten men hon får absolut inte plats i någon hand längre. Inte två heller för den delen. Allt som tiden gick växte den ynkliga lilla katten upp och blev modigare och modigare. I våras vågade hon sig ut och nu förtiden går hon under benämningen "Fågeljägaren" istället för "Hon som bor under möbler". Passar bra till hennes nyvunna mod och faibless för att fånga små oskyldiga fåglar.

Att få se den kärlek som barnen ger denna lilla kattetrasa är så fin. De har växt och blivit ansvarsfulla små barn och tar hand om vår Vera på bästa tänkbara sätt. Eller, ja nästan bästa tänkbara sätt. Ibland blir hon jagad och skriken kan vara lite väl höga ibland, men i det stora hela tror jag att hon tycker att livet här hos oss är toppen.

Bra mycket bättre än skogen hon kom ifrån för ett år sedan!

8 kommentarer:

Gunilla sa...

Tänk det tror jag också! även hos mig har hon det bra när ni behöver.

Tina sa...

Kissen ser ut att trivas kanon där på soffan! Söt!

kramen

Casa of Mia sa...

Mysigt! hon är jättefin, kram

Lena - gott för själen sa...

Det är jag övertygad om. Djur och barn brukar vara en bra kombo. Även om det går lite hett till ibland.

Kram Lena

Bara Sara sa...

Va fin!!! Jag och barnen pratar om att ha katt men vi jobbar båda heltid så jag är rädd det blir långa dagar för katten.. Eller tror du det funkar?

Sahra sa...

Fin hon är. Jag tror också hon trvis mycket bra hos er. Kärlek och värme och mat och när hon tröttnar på skriken och jagandet kan hon ju bara gå ut en runda i skogen. Som vår Zelda. Kram

Life´s Silverlining and I sa...

Hon ser ut att ha det riktigt bra där:) kram Nilla

Editor sa...

Ja som de berikar våra liv, våra katter. Det är en fröjd att se på (i smyg) när barnen klappar dem. Filip och Majken bor hos oss.