En perfekt helg

Ja helgen var skön. 

Helt fantastiskt skön bör jag tillägga och det kändes nog som om vi försökte krama ut det där sista ur sommarvärmen som så tacksamt dröjer sig kvar.

Barfota har jag tassat ner för stigen till sjön på morgonen för att doppa mig i det numera ganska så "friska" vattnet. Jag älskar den där känslan ett morgondopp ger, speciellt nu när man liksom vet att man lever på "lånad" tid om ni förstår vad jag menar.

Jag har känt stigen under mina barfota fötter och förankrat mig själv och tvingat mig själv att vara i det fantastiska "nuet" - långt bort från excelark och triljarder av möten.

Behövde jag det?

Om jag gjorde.

Jag har lyssnat till skogens alla ljud. Fiskarna som plaskar i vattnet. Fågelkompisarna som flyger från träd till träd och jag har observerat trollsländorna cirkla runt och landa nära mig som för att bara stanna till och säga hej. 

Jag har slumrat i solen och återfått de solkyssta kinderna som senaste veckorna så lätt suddade ut.

Och så har jag bara varit.

Med de som jag håller av allra mest.

Deras skratt har fyllt mig med värme och jag har hållit deras små mjuka händer i mina och insupit all den kärlek som så villkorslöst strömmar genom deras små kroppar och hittar vägen ända in till mitt hjärta.

Ja helgen var skön.

Det var en alldeles perfekt helg, och precis det jag behövde för att återvända till det som är jag.