Svenska stranden

Min fantastiska och underbara semester närmar sig nu sitt slut och imorgon är det dags för mig att hoppa ur sandalerna och kliva i business kläderna igen. Det känns inte helt ok om jag ska vara ärlig. Jag hade nog gärna fortsatt i den här underbara lunken jag just nu befinner mig i ett bra tag till. 

Igår tog jag alla tre kidsen och så åkte vi ut till Björnöreservatet, längst ut på Ingarö, vid Björkvik för er som känner till området. Det är en helt fantastisk strand och vi hade packat med oss en smarrig lunchmatsäck som vi satt där i värmen och åt och badade i det svenska havet. Jo det är ju lite annorlunda än det hav vi badat i under Juli månad, och det var väldigt skönt att inte behöva oroa sig för hajar eller otäcka strömmar, så mycket kan jag ju säga i varje fall.

Så ja, vi avslutade den här sommaren på topp och de här sista veckorna i Sverige har varit mer än jag kunde ha önskat men jisses vad skönt det har varit och som vi har njutit av vädret. Att A har varit bortrest i fem dagar har varit helt ok eftersom vi har hängt så mycket på stranden, både här vid vår sjö och vid havet, att vi inte hunnit med att sakna honom. Livet blir ju så mycket enklare när det är varmt och man kan vara ute.

Men nu väntas han hem och samtidigt har jag kört de tre älskade till Farmor och Farfar där de ska spendera kommande vecka och njuta av sista sommarlovsveckan innan allvaret börjar på riktigt. Jag vänjer mig aldrig vid det där. Att lämna bort dem. Det är verkligen inte ofta det händer men varje gång skär det i mitt hjärta och jag åkte som vanligt iväg med tårar som strömmade nerför kinderna. Fy vad det är jobbigt att skiljas från sina barn. Jag kan bara försöka förstå hur hemskt det måste vara för dem av er som har varannan veckas liv och jag är så tacksam för att jag har dem hos mig nästan för jämnan... även om det inte heller alltid är en dans på rosor.

Men iiii nu saknar jag dem så att det gör ont, ,tur att jag får fylla huvudet med jobb istället.