Bristen på inspiration är total och eftersom även möjligheterna till fotografering är strikt begränsade just nu går jag igenom min gigantiska bildbank i syfte att hitta något som startar min kreativa process.
Vad man glömmer, är den första tanken som slår mig.
Så mycket bilder och så mycket kort jag tagit under senaste året. Bilderna från förra December känns otroligt avlägsna, som om de tillhörde ett annat liv.
Min andra tanke är; vad fint!
Vad fint att jag har dessa bilder och vilken skatt jag sitter på med min blogg. Alla dessa tankar och bilder, som bevis på det liv jag faktiskt lever. Minnen att spara och ta fram ännu någon gång i framtiden när verkligheten har suddat ut kanterna ytterligare något mer.
9 kommentarer:
Visst är det så och det är så roligt att gå tillbaka och läsa både i sin egen blogg och i andras;)
Jättefint foto!
Kram
Adela
Ja nu är det svårt, nästan omöjligt att fota efter jobbet. Så jag fotar som en dåre på helgerna och "lever" på de bilderna under veckan till bloggen.
Det är jätteroligt att gå tillbaka i bloggen!
Verkligen trist med mörkret, jag slajdar hem ibland på lunchen om det är perfekt ljus när vi är på gården på jobbet... Lite stressigt men såå värt ibland, en andningspaus!
Kram jenny
Du - du får hänga på mig och Anna Rackarungar … Vi kände samma. Noll inspo och så kom vi på Månadens 4 … kolla in mitt inlägg idag. Häng på vetja! Kram … u.
Visst är det jätteroligt att titta tillbaka. Man må tycka att bloggandet är så tillrättalagt och man bara visar det finaste, men faktum är ju att det är mycket vardag och, som du säger, det liv man lever. Innan jag började blogga så fotade jag bara när jag reste eller möjligtvis vid nån speciell fest. Då kan man ju snacka om tillrättalagt.
Kram Lena
Här saknas också inspiration till inlägg. Får krysta fram varje och jag som under ett års tid har klämt ur mig två inlägg om dagen får bara ur mig ett nu för tiden.
Jag känner att det lilla jag har innanför pannbenet går åt till att skriva c-uppsatsen. Herregud, vad det tar musten ur en. Men snart så är den klar.
Kram Linda
Håller med om allt. svårt med inspiration när det är ont om tid och mörkt när man kommer hem. Och när man tittar tillbaka på sina bilder blir man glad att man tagit så mycket bilder men att det känns som att man utvecklas också och de gamla bildena känns gamla:) Kram Nilla
Ja, håller med, en otrolig skatt. Det är kul att gå tillbaka ibland och se hur man tänkte och vad man gjorde. . . och precis, alla dessa bilder. Vilken bank.
Kram N
Hej håller med ang inspirationen jag får krysta fram inlägg just nu, mörkrets fel är jag säker på! kram Sofia
Skicka en kommentar