Lucia, finns det någon dag mer fylld av stämning och förväntan? Tror inte det, och fulla av förväntan bänkade vi oss i kyrkan tidigt i morse för att få njuta av stora E's luciaframträdande.
Ljusen glimmade och även fast inte snön glänste utanför var det en fin stämning.
En laddad liten pojke i vit nystruken skjorta förberedde sig någonstans ifrån sina föräldrar för det stora uppträdandet. Han hade övat och övat och varje kväll hördes från hans rum en fin liten stämma sjungande vackra julvisor.
Men allt blir inte alltid som man tänkt sig och plötsligt dök fröken upp och berättade att E var grön i ansiktet och inte alls mådde bra. Det blev ingen Lucia.
Vi blev snuvade på upplevelsen och åkte hem med en son som kräktes väl innanför dörren.
Så var det med den saken och nu hoppas jag på att nästa anhalt Luciafirande, det nere på dagis ska ge mig den där dosen av blandad nostalgi och sentimentalitet. Den känslan som man bara kan få när man hör sina egna barn sjunga klingande Luciasånger.
3 kommentarer:
Ingen Lucia här heller men mina barn är stora och firar Lucia själva på skolan. Men den äldsta dottern mådde inte bra i morse så hon stannade hemma.
Stor Luciakram
LiseLotte
Åh nej, vad trist med magsjuka! Här har lillebror precis tillfrisknat från sin. Alltid ska man behöva oroa sig för att någon ska vara just magsjuk till jul!?!
Synd att din grabb missade sitt lussetåg...
Hoppas ni haft en hyfsad dag i alla fall.
Kram Linda
Stackarn'! Tur att han klarade sig tills ni kom hem i alla fall. Det hade ju varit dödens pinsamt om det hände en olycka bland kompisarna.
Kram Lena
Skicka en kommentar