Såhär såg det ut hemma hos mig igår.
Tillslut tog jag mig själv i kragen och både inhandlade och stoppade ner små vårlökar i jorden.
Tänk att det är samma visa varje år, så segt att komma till skott och med så himla lite entusiasm som jag gör det. Resultatet är ju underbart och jag vet hur mycket jag uppskattar att jag faktiskt planterade lökarna när väl vårsolen smält undan resterna av snön och små gröna skott sticker upp ur den frusna marken. Hur entusiastisk jag är när jag går min dagliga sväng runt om i trädgården och inspekterar, beundrar och med små glada tillrop hejar på de små mirakel till blommor som dag efter dag växer sig upp för att slutligen brista ut i kaskader av färg.
Jag vet det
Men ändå, just nu vill hela mitt jag bara glömma att det finns något som är ute, och fokusera all min uppmärksamhet på att sprida värme och fixa för de kommande månader som väntar oss här inne.
Och ni som är lite uppmärksamma och har varit med här inne ett tag undrar säkert om jag helt har hål i huvudet och stoppar ner tulpanlökar på min tomt.
Säker rådjursföda, visst är det så, men jag tänker aldrig låta dem vinna...
3 kommentarer:
Jag borde också! Vet ju att jag ångrar mig i vår när alla andra visar sina fina vårblommor och min jord bara kommer att vara svart. Får se om jag hinner i helgen.
Kram Lena
Jaa men det vore väll trevligt om du kunde få lite blommor till våren :))))))
Men det säkraste sättet är nog i alla fall att bygga ett fort runt kåken ......bara för att vara på den säkra sidan alltså ;))
Kram Thess
Blir spännande till våren när blommorna dyker upp! Hör har det inte kommit ner en enda lök tyvärr... Kram Suss
Skicka en kommentar