Världens sötaste grannar

Bon soir mes amies

Jo, Aqualand blev det för hela slanten, och det var helt ok. Killarna tyckte att det var toppen, både den stora och den lilla, men lilla Lisen tyckte inte att det var det roligaste hon gjort. Hon ville inte åka några andra rutchkanor än de allra, allra minsta. 

Men det som var mest roligt, det var att vi faktiskt helt plötsligt stötte ihop med en annan familj från samma dagis som Elise och Oskar har. Hur stor är sannolikheten för det liksom? 

Så Lisens lilla dagiskompis med familj och storebror som går i samma skola som Edward och bara en klass över var just där just samma dag som vi. Helt otroligt och väldigt roligt.

De här små sötnosarna har vi hittat bara tvärs över grusvägen från vår grind. In bland träden gömmer sig en liten glänta där några hästar och ett gäng getter håller till. Vi brukar smyga in dit på kvällarna och hälsa på. Lite busiga är vi allt för det är kanske inte helt ok att gå in till djur på det viset. Hästarna är bundna i sina boxar så dem går vi givetvis inte in till och de flesta getterna är även de i en inhägnad men de här två, en mamma och hennes lilla getpojke går att komma nära om man är lite försiktig.

Lilla getpojken suger på fingrarna om man håller fram handen. Så söt och gullig!

Försiktigt tassar vi in och sätter oss ner för att låta mamman och lillen komma fram och nosa på oss. Mamman har skadat ett ben, det är en tidigare skada men den gör att hon haltar rätt gravt. Mitt hjärta som vurmar för alla djur klappar lite extra när jag ser på den här fina geten och hennes handikapp men hur hon ändå är så vaksam och följer sin lille son med blicken hela tiden, kaxig och lite trotsig som han är. Jo, vi mammor vet ju precis hur det är och det är antagligen precis likadant om man är get. Alltid ett vakande öga på barnen som inte alltid gör som man vill. Eller hur?

Världens sötaste getter och en härlig kvällsritual är det och förhoppningsvis kommer ingen arg bonde och skäller på oss, låt oss hoppas på det.