Onsdagsfint

Älskar hyacinter till jul och sätter ner dem lite varstans där det finns plats. Kan helt enkelt inte bli fel. Lite mossa till så har man vips fått en jättefin liten julinstallation.

Och så är det onsdag igen då. Jag och lilla O ska strax iväg på en lunch hos en annan liten pojke som precis fyllt ett år. Mammagänget som träffas och det brukar vara full rulle och alltid lika kul att träffa lite folk. 

Och så glömmer ni väl inte tävlingen? Inte många dagar kvar nu och eftersom det ligger inte mindre än två kanonfina sjalar (vinnaren väljer själv modell) från Nordljus i potten så är vinstchansen med andra ord rätt stor just nu.

Det enda ni behöver göra är som sagt att välja ut er favorit från Nordljus och skriva en kommentar  tävlingsinlägget. Så enkelt va!

Och vill ni ha större vinstchans så gillar ni och delar på facebook för en extra lott. Men det är ju inget måste om man inte har eller gillar facebook.

På fredag dras två lyckliga vinnare!

Ha en underbar onsdag!

Idag

Hemma igen efter en låååång dag. Uppe med tuppen och ut till Arlanda. Marginalerna var goda, inte superlånga men goda. Precis som jag vill ha det. Tyvärr ville någon annan något annat, så mitt flyg var mer än en timme försenat. Så det vara bara att vanka runt på flygplatsen. 

Vad händer när man vankar runt planlöst?

Jo, impulsköpen tornar upp sig som ett svart moln. Som en tornado med enda mål att sluka min plånbok och mina besparingar med hull och hår.

Och hur gick det idag då?

Nej, inte bättre än vanligt. Med andra ord, tornadon förde mig in i taxfreens parfymavdelning och väl där kom jag på att jag ju är i ett stort behov av en ny ansiktscreme. Hm, hm. 

Och när jag plötsligt fann mig själv där i kosmetika avdelningen uppenbarade sig så lägligt en välsminkad och välparfymerad dam som med lock, pock och smicker lyckades bevisa för mig hur mycket jag behövde just den här cremen. Fasen att jag ska gå på det varje, och ja, nu menar jag varje gång.

En dag på kontoret avslutades med samma resa tillbaka, fast nu i en annan butik och den här gången klarade jag av det själv, utan försening och utan väldoftande dam. Väl på planet hem plockade jag upp ett nummer av Sköna Hem och tog mig ett glas vin. Och ja, det var jag nog värd trots allt. Tornados och välsminkade damer tär på krafterna.

Gonatt!

Måndagsbarn

Jaha, då var det måndag igen då. Och det är väl inte fy skam det heller, även om jag tycker att fredagar är så mycket bättre. Måndagar har liksom inte samma skimmer runt sig som en fredag. Måndagar får ofta ett kanske något oförtjänt dåligt rykte. Veckans "bad guy" skulle man kanske kunna påstå. Jag tror att jag väljer att se på måndagen som något nytt istället. En ny start på en ny vecka. En ny vecka full av möjligheter och oanade händelser.

Japp, så blir det!

Och min vecka då? Vad kommer den att ge för oväntade händelser? Kommer det här att bli en vecka att minnas när jag sitter där nere på solkusten. I mitt blåa permanentade hår och spelar bridge med likasinnade andra blå håriga pensionärer? Kommer det här att vara veckan med stort V? Den jag kommer att berätta om, om och om igen. Så mycket att någon tillslut gömmer mina löständer för att jag ska vara tyst? Tveksamt, men vem vet? Det är väl det som är finessen med det som är livet. Man vet liksom aldrig vart det bär av.

Dock vet jag att det bär av till Köpenhamn imorgon. Jo, jag ska faktiskt, tro det eller ej jobba imorgon. Slutet för min tredje mammaledighet närmar sig och imorgon ska jag ner på några möten. Uj, uj, måste nog ner i klädkammaren och rota fram något lämpligt. Det var ju ett tag sedan sist som sagt.

Men nu kör vi veckans första härliga dag! Eller?

Första ljuset

Första ljuset brinner idag fast midvintern lyser med sin frånvaro.Hemmet är adventsfixat. Mycket från naturen har fått komma in såsom mossa och kottar. Färgerna går i vitt, grönt, grått och silver. Lite hyacinter samt någon amaryllis. Vi börjar så, fyller på med lite mer efterhand som Julen närmar sig.

Just nu låter det som om hela huset håller på att rivas. Edward har 3 klasskompisar här, samt mina tre egna barn. Got to go innan jag inte har någonstans att bo längre, det går vilt till här idag minsann och jag har ingen lust att riskera att sova i garaget ikväll.
OM huset står kvar blir det eventuellt ett pepparkaksbak när kompisarna gått hem. OM alltså!

Himla fint

foto: Himla

Heja lördag!
Idag får ni faktiskt ett litet tips av mig. Himla har stor utförsäljning av sina fina produkter den här helgen. Så om ni har vägarna förbi, ta en tur till Öregrundsgatan 3 på Gärdet i Stockholm. Det brukar vara värt det. Har  själv gjort en massa bra köp på de där utförsäljningarna.

Idag har vi plockat fram adventslådan och grävt fram vad som fanns däri. Stjärnor är upphängda, ljusstakar framställda och nu ska jag och lilla E snart iväg till Plantagen för att införskaffa lite fina julblommor och någon ljusslinga. Ikväll får vi middagsgäster blir nog en härlig lördag.
Hoppas ni får detsamma!

Tänd ett ljus

Godkväll fredag. Äntligen helg!
Börjar smyga in advent och jul lite eftersom. Ikväll tänder vi mitt nya doftljus, häller upp ett glas rödvin. (Har inte köpt någon glögg än) och sätter på lite stämningsfull musik. Och så hoppas vi, att julstämningen vill infinna sig åtminstone liite grann.
Senare ikväll ska jag faktiskt iväg till en liten "butik" på en "smyckeskväll". Ska bli spännande. Hoppas hitta något fint till både mig själv och kanske lite julklappar.'

Och en sak till... Vi har fått några inneboende på vår tomt. Och det är inte vilka som helst det. Nej, det är en familj älgar. Just precis, älgar som kom promenerande i morse och bestämde sig för att slå sig ner här hos oss. Så nu har vi enligt Elise fyra djur i vår familj. En katt, en älgko och två älgkalvar. Det ni!

Vad gör ni i kväll?

Lussebullar

Då var vi igång. Med julstöket alltså. Årets första lussekatter bakades idag. Måste få igång lite julstämning. Än så länge har den liksom inte infunnit sig. Svårt att tänka att det är exakt en månad kvar till Julafton idag. Men det är väl det milda vädret som spökar. Svårt att få en vinterkänsla när det är mer som vår ute. Men, vi kör på och hoppas att den kommer. Både vintern, julen och känslan då.

Ett litet skärt paket

 Det kom ett litet skärt paket. Så näpet och fint att jag nästan inte hade hjärta att öppna det. Men eftersom min girighet och längtan efter vad som fanns inuti var större än så tog det inte så lång tid innan jag hade slitit upp det.

Jag hjärtar! Finaste lilla armbandet från finaste Little U. Det pryder nu min knotiga handled och skänker mig lite glädje. Nu hjärtar jag lite extra. Hoppas ni har en härlig torsdag!
Och ni, ni glömmer väl inte Tävlingen

En tandlös en

Han är en riktig liten olycksfågel. Han ramlar och slår sig om och om igen. Om jag skulle barnsäkra i den mening att han inte skulle ha möjlighet att skada sig skulle jag behöva plocka bort alla möbler. Ja, alla möbler. Varendaste en. Inte något skulle få finnas kvar. Nada. Tomt som i en rivningskåk. Så skulle vi bo.

Och det förstår ni ju själva. Det går ju inte.

Så jag har kvar mina möbler. Och han klättrar. Och hänger. Och vinglar. Och ramlar. Om och om igen. Jag försöker hålla koll. Ständig koll. Inte släppa med blicken. Men ibland landar mitt öga på något annat av mina barn. Eller så måste jag fokusera på spisen för en sekund. Och det är då, då som han helt plötsligt står på köksbordet eller hänger i lilla Es sänglampa med fötterna dinglande ner. Men oftast är jag så nära så att jag på något sätt lyckas rädda honom.

Förutom ibland.

För ibland ramlar han. Och förutom idag. För idag var det jag. Det var jag som var slarvig. Det var jag som mitt i all villervalla inte stängde trappgrinden. Det var jag som tittade bort en sekund för länge. Det var jag som hörde att han var i trappan. Och det var jag som skyndade mig dit.

Det var jag som inte hann.

Och det var han som tappade en tand.

Och det är jag som bannar mig själv!

De förstör mitt hem

De förstör mitt hem. Ja, inte de som sitter ovanpå sängen då, utan de som brukar ligga i. Eller den som brukar ligga i och hans syskon. Herregud, det känns som om hela huset håller på att rasa sönder och samman. Det är något som förstörs var eviga dag och vart man än vänder sig så rasar något.

Är jag less på det?

Jag är sjukt less på det. Man fixar och gör fint ihop om att ens små barn ska trivas och se tillbaka på sin uppväxt och tänka, vad fint och mysigt vi hade det hemma. Man skulle liksom vilja att de uppskattar det man gör.

Uppskattar de det då?

Nix, inte ett dugg. Igår när jag upptäckte ovan, dvs, att stora E hade pillat sönder sin fina tapet, som inte direkt var gratis, blev jag lite sur på honom. Jag förklarade att jag blir ledsen, för jag försöker göra fint. Att han ska ha ett fint rum att trivas i. Då svarade den rackaren, - Men jag har inte bett att få en tapet. Förvisso sant, men ändå...

Jaha, så det kanske räcker med en madrass på golvet och ett täcke då. Och två stora säckar. En för att förvara leksaker i och en för kläder. Eller?

Vinn vacker sjal från Lucky Lina/ Nordljus

Dagarna är gråa och trista och man vet knappt om man gått och lagt sig nyss eller just stigit upp. Mörkret och dimman ligger som en tung filt och ljuset är något man bara kan drömma om såhär års. Men, mina vänner, snart är det advent och då får ljusen komma in i stugorna igen. Det tar vi och firar och därför vill jag ge något till ER. Tillsammans med finfina butiken Nordljus lottar jag ut två underbart vackra sjalar från Lucky Lina. Två lyckliga vinnare får välja varsin sjal ur Lucky Linas sortiment. Visst är det bra? Visst blir ni på lite bättre humör nu? Ja, jag tänkte väl det....

För att vara med och tävla ska ni surfa runt på http://www.nordljus.net/, hitta er drömprodukt från Nordljus och motivera varför. Skriv din motivering som kommentar i det här inlägget.
För två extra lotter gillar ni Nordljus på facebook http://www.facebook.com/NORDLJUS#!/NORDLJUS?sk=app_4949752878 och dela inlägget eller länka till tävlingen från er egen blogg (om ni har någon) samt gå in på Nordljus hemsida och beställa nyhetsbrevet (till höger på sidan)
Totalt har ni alltså chans till tre lotter.

Tävlingen pågår till och med fredag 2a december.

Lycka till!

Uppdatering: Det har tyvärr varit strul och inte gått att kommentera. Problemet åtgärdat nu, så KÖR PÅ!

Till er

Till er mina kära läsare och vänner vill jag säga "stay tuned". Under veckan kommer en härlig överraskning till er. Jag vill inte avslöja för mycket, men jag kan säga så mycket som att det kommer att hända något som i varje fall inte jag skulle vilja missa.
Sådär ja, hoppas jag har gjort er lite nyfikna nu...
Ha en underbar kväll och grubbla inte för mycket, för ni kommer få veta tids nog.

Just nu

Just nu. Välkommen paus innan det brakar loss. Snart iväg till skolan för hämtning, tennisträning, hämtning av nästa, laga mat, avstyra bråk och så rullar det på. Ibland är det skönt när det bara är tyst, tyst, tyst.
De ljuvliga små stämmorna kan ju orsaka skavsår på trummhinnan ibland. Eller inte ibland. Rätt så ofta, hur underbara de än är. Hur som helst är det skönt att bara få sitta ner några minuter ibland.
Hoppas ni har en härlig måndag denna gråa novemberdag.

Tennisesset

Tennisesset var i högform igår kväll. Laddad till tänderna. Och överskottsenergin blev ju inte direkt mindre av att alla tävlande fick en cola och en chokladkaka precis i början av turneringen. Japp. Och min son, med sockret rusande i ådrorna klättrade nästan på väggarna, och det där med att sitta still och vänta, och vänta, och vänta mellan matcherna var lika omöjligt som pytagoras sats för en treåring.

Men duktig, det var han. Otvivelaktigt. Och mammans hjärta höll på att spricka av stolthet och av nervositet. Galet att man som åskådare kan vara så spänd och nervös av att se sin lillkille spela. Ville av hela mitt hjärta att det skulle gå bra. Ville det för hans skull. Och han var nöjd, mycket nöjd. Det blev ingen seger, men min seger var att se hans lyckliga blick och nöjda leende när han tittade på mig från centercourten.

Höst i trädgården?

Det är lite svårt att förstå att det är första advent om en vecka när man tar en sväng genom trädgården. En liten skär ros blommar fortfarande och en liten viol har klamrat sig kvar trots att säsongen sedan länge borde vara förbi. Det är vackert och härligt, men inte så mycket julfeeling kanske. Kommer det någon vinter i år? För min del får snön vänta några veckor till.  Till Lucia ungefär, då vill jag ha snö. Mycket snö.

Annars har vi en lugn och harmonisk morgon här i skogen. En lång frukost med de smaskigaste sconesen och efter det en liten tur upp till brevlådan medan Oskar somnade i vagnen. Nu tittar Elise på Barnen i Bullerbyn. Hon är helt frälst i Astrid Lindgren filmerna och just Barnen i Bullerbyn är storfavorit. Jag förstår henne. Den är ju fantastisk mysig. Edward är inne på rummet och pysslar. Vet inte riktigt med vad, men det kommer läten därifrån då och då. Ibland skratt och ibland är han riktigt arg och skäller och gormar på något. Han har humör den där. Själv, en latte och en stunds lugn och ro i soffan. Härlig morgon.
Lite senare blir det tvåårs kalas ute på Värmdö, men fram till dess. Bara mys.

Lördagspyssel

Lördag igen och det gäller att ta vara på det lilla dagsljus som man bjuds på. Insåg att jag kommer få svårt att hinna med allt fix till advent under nästa helg. Eller ja, lördag, eftesom det ju ska vara färdigt på söndag. Det är svårt att få tiden att räcka till med tre barn som pockar på uppmärksamhet. Just därför gav jag mig ut och plockade granris idag. Det blev till två kransar som jag har hängt på grindstolparna. Stod länge och funderade på om jag skulle ha något band eller dekorationer, men jag tyckte liksom att de där de hänger, på uppfarten liksom inte passar med en massa krusiduller. Enkelt helt enkelt.

Senare idag ska Edward spela Kalle Anka Cup i Tennis. Spännande må jag säga. Första tennismatchen och det ska bli kul att se. Tror dock jag är mer spänd än vad han är.

Att ge någon en god jul

I Edwards skola är man med i något som heter "Aktion Julklappen". Aktion Julklapppen är ett sätt för svenska barn att göra något riktigt fint och skicka julklappar till jämnåriga i Östeuropa. Varje år packas flera lastbilar fulla av klappar som sen delas ut på skolor och barnhem i Moldavien, Rumänien, Ukraina och Georgien.Det brukar bli runt 30 000 paket men behovet av fler är stort.
Många av barnen lever i mycket fattiga familjer och ofta får de kanske ingen julklapp alls. Denna lilla julklapp värmer mer i hjärtat hos barnen än vad man kan tro. För rättvisans skull och för att slippa problem i tullen har alla paket samma innehåll:
1 blyertspenna
1 pennvässare
1 suddgummi
1 ritblock
1 ask färgkritor
1 tvål
1 tandborste
1 tub tandkräm
1 reflex
1 tablettask
1 vykort eller bild som är typiskt svenskt med en hälsning från den som skickar paketet.

Även om dessa saker kan tyckas lite tråkiga för svenska barn så är de enormt uppskattade på plats.

Jag och Edward har varit och handlat och gjort ett fint paket. Edward har valt ut alla saker och vi hoppas att det lilla barn som får vårat paket blir glad. Helst av allt skulle jag vilja packa in så mycket fler saker i paketet. Jag ser på mina egna barn. Hur lyckliga de är och vilken tur de har haft att födas just här och jag blir tårögd när jag tänker på att det finns barn, som är precis som mina. Men som växer upp i ett barnhem eller i dåliga förhållanden. Jag vill samla alla dessa barn och ge dem en stor kram. Säga att allt blir bra och vagga dem i min famn. Det är så mycket jag skulle vilja göra och den allra minsta är att ge dem ett paket, som för oss inte betyder mycket, men som för dom är ren glädje och ger dem en god jul.

Läkarmissionen står bakom Aktion Julklappen läs om det här. Och du, snart är det jul. Tänk på dem som inte har det lika bra som vi och gör något för dem i jul.

Lite Kalabalik

Idag tänkte jag göra slag i saken. Komma igång med träningen efter flera, flera veckors ren och skär lathet. Måste liksom bryta den här onda cirkeln och ta mig tillbaka dit där jag har varit och där jag trivdes. Det som är bra med mitt gym är att de har barnpassning där. Så jag kan ta med mig mina barn och de har kul och leker i ett litet lekland en liten stund.

Så tänkte jag.

Vi hinner inte mer än komma innanför gymets dörrar innan den äldsta sonen börjar kräkas. Så var det med den träningen. Bara att vända om , packa in alla i bilen igen och ge oss av hemåt. Och nånstans jublar min lata själ och gläds över att slippa svettas och över att slippa träningsvärk imorgon. Jag är lite glad samtidigt som jag tycker så synd om den lille sjuklingen. Japp så hemsk är jag.

Så dålig karaktär har jag.

Och nu sitter jag här. Jag är otränad. Nöjd, men ändå inte liksom. Jag vet ju att när jag väl kommer igång mår jag bra. Då är det kul. Men nu har jag torkat kräk. Torkat en son i pannan och tröstat med mjuka ord. Känner mig lite illamående men är det skam, psykologiskt eller sjukdom?

En Sockerbagare

Det blev bakning idag igen. Mest för att sysselsätta barnen och hålla stämningen lugn och harmonisk. Alla tre barnen var faktiskt med och bakade och det är nu jag skulle vilja beskriva lugnet, harmonin och den totala lycka som omgav oss. Hur vi med kinder rosiga av ungsvärmen tilssammans sjöng "En sockerbagare" i stämmor.

Men.

Sanningen är en annan. De tre barnen var i luven på varandra titt som tätt. Var oense om vem som skulle stå var, vem som skulle göra vad och vem som inte skulle göra vad.

Men.

Så är det. Och det är väl bra det också. Lite kul hade de i varje fall. Och kakorna blev ju goda.



Rimfrost

Vintermorgon. Nästan. Gräsmattan var helt vit av rimfrost när vi klev upp i morse. Det var nästan en julig känsla som kom krypande. En liten sjukling är hemma idag och vi klädde på oss lite varma kläder och gick ut för att plocka lite lingonris. Tänk att det bara är en och en halv vecka kvar till advent.

Vad dagen bjudit på.. hittills

Okej. Jag undrade i mitt stilla sinne vad denna tisdag kunde tänkas bjuda på. Kanske något spännande skulle finnas runt knuten och förgylla min annars rätt så ordinära dag. Såhär långt in på dagen kan jag konstatera att hittills har inga större överranskningar presenterats. Inget suprise party när jag kom hem och ingen från Svenska Spel som ringde och sa att jag vunnit en massa pengar.

Jag är alltså inte överväldigad.

Men dagen har inte varit bortkastad för det. Inte alls. Igår beställde jag ett nytt soffbord, (det som är på bilden här ovan) från nätbutiken Blackballoon. Tydligen hade jag i min iver klickat i att jag skulle hämta det i butiken. I Helsingborg alltså! Så jag är evigt tacksam att de ringde därifrån och frågade om det verkligen kunde stämma. Och det kunde det ju inte. Bordet skickas alltså med DHL redan idag. Jag trodde dessutom att leveranstiden var lång. Åtta veckor eller nåt sånt. Det var den alltså inte. Bordet är snart här.

Det var det första som var positivt.

Det andra som var positivt var att jag tog fram en jacka jag inte använt på väldigt länge idag. I fickan låg nästan hundra kronor. Ja, inte flera miljoner, men ändå! Jag är nöjd, men alltså inte överväldigad.

Kom igen nu onsdag, visa vad du har att ge!



Flickan och Katten

God morgon tisdag. En ny dag och nya utmaningar. Fast för min del, inte så nya aktiviteter. Nix, som vanligt, lämning, hämtning, hämtning, aktivitet, laga middag, plocka, avstyra bråk osv. Så rullar det på.

Inte helt fel det heller, men ibland skulle man må bra av att något kul och oväntat inträffade.

Vem vet. Denna tisdag kanske bjuder på något sådant? Tänk om?

Destroyer Kid

Ettårs kontroll på Bvc. Inte ont anande tar jag fram kortet när det blir dags för Bvc sköterskan Lena att fylla på med dagens kurvor.
Jepp, hon har gjort det igen. Förstört alltså! Tänk att ingen eller inget går säkert när hon är i farten. Det är som om hon har gett sig fanken på att förstöra så mycket hon kommer åt på så kort tid som möjligt.

Och det ÄR möjligt!

Kalas

Jaha. Trött och mosig får jag nu lov att summera denna helg. Eller ja, denna dag som var en dag i kalasets tecken. Lillemans ettårsdag firades av släkt och gudmor. Var han nöjd? Tror det.

Ja, faktiskt så tror jag det.

För en liten stund fick han stå i centrum. Han själv! Och han var den som fick uppmärksamhet. Ovant? Ja, förmodligen. Nödvändigt? Ja absolut! Även om stunden var liten och även om den snabbt gick över så var det ändå en alldeles egen liten stund. En alldeles egen en och det ni, det är inte vardagsmat för en liten trea.

Lördagmorgon

God morgon sköna lördag. Idag fick familjen hembakta scones till frukost. Lite mys sådär en kulen lördagmorgon. Provade ett recept jag inte gjort tidigare, från Leilas bok och måste säga att sconesen blev otroligt goda. Råsocker är knepet. Lite i degen och sen strö lite ovanpå innan de ska in i ugnen. Ger en god knaprig och lite söt yta. Fantastiskt gott om jag får säga det själv. Och det får jag, för det här är min blogg.
Andreas går och hummar och fnyser när jag berömmer mig själv, som vanligt helt enkelt.

Nu har vi plockat undan och fejat lite här hemma. Ska förbereda inför morgondagens ettårs kalas när släkten komme och firar lilleman. Har inte riktigt bestämt vad jag ska bjuda på. Blir nog en köpt tårta och så satsar jag på att baka lite annat gott istället. En prinsesstårta köpt från ett bra bageri är ju väldigt gott. Svårt att få till det själv. I varje fall för mig.

Hoppas ni får en bra lördag alla fina som tittar in här hos oss.

Om man blundar finns det inte

Nej men goddag!
Där står ni och talar till mitt dåliga samvete.
Jo, jag vet att det är länge sedan vi sågs. Men det har liksom varit lite annat som kom emellan.
Jaha, ni såg all tårta jag åt igår? Hm, ja det kan jag inte förneka. Inte alls.
Och idag har vi varit på frukostfika hos en tjej i min mammagrupp. Hm, och sen ska vi köra Edward till stan. Han ska på bio med Oliver och Olivers mormor. Ni vet hur det är... Och sen är det ju helg. Så vi får nog skjuta på det ett tag till.
Måndag? Hmm. Ja kanske det. Vi kan väl höras?

1 år

Ett år idag. Det är stort och det ska firas. Födelsedagssången har klingat både här och där. Tårtan smakade mums. Marsipanrosen hölls i ett fast grepp och pressades ut mellan fingrarna och in i den lilla munnen. Det gällde att inte släppa taget, för tänk om denna ljuvliga ros skulle försvinna.
Men det roligaste av allt var nog ändå att blåsa ut ljuset. Ja, eller försöka blåsa ut ljuset.

Mrs B

Jepp. Här sitter jag. En trebarnsmor som fäller några tårar och minns dagen för ett år sedan. Joho då!
Ett år av mammaledighet och glamourfaktor är obefintlig. Så pass obefintlig att Edward igår när jag hämtade honom undrade vart jag skulle. Jo, jag tänkte för en gångs skull att jag inte skulle se ut som sju svåra år, så jag hade sminkat mig, målat lite läppstift och tagit på mig en kjol.

Bara det.

Och han tittar på mig i chock och undrar om jag ska bort. Ja vad säger man? Dax att ta tag i sig själv kanske?

I eftermiddag firar vi lilleman, men innan dess, föräldrarfika på dagis.

Det som är självklart

Tänk att för ett år sedan fanns du inte. Du var mindre än ett dygn ifrån att födas men du fanns inte i denna värld. Och nu är du här. Och imorgon fyller du ett år. Ett helt år har gått och det känns som om du alltid varit här. Nu staplar du omkring som om du aldrig gjort annat. Som om den mest naturliga sak i världen är att du är här hos mig. Och vi alla vet, att du är den där sista pusselbiten. Den som håller ihop allting och gör bilden hel.
Och imorgon fyller du år. Och jag ska gråta en liten skvätt, såsom jag alltid gör när ni fyller år. Och jag ska minnas den där dagen för ett år sedan när det var så självklart att det var just du. Att det var just du som var du.

Ljust och fräscht

Okej. Jag gör mina små försök till att piffa upp hemmet. Tycker ju att det är kul att pyssla och pynta lite sådär. Trivs liksom lite bättre när det finns fina saker för ögat att titta på. Anser att det är viktigt med helhetsintryck och mysfaktor i ett rum. Mår bra av att gå runt och trivas för att jag gillar vad jag ser.

Just precis så.

Så jag lät kreativiteten flöda och gjorde ett litet fint stilleben i köket. Just bara för att jag kunde. För att citronerna låg i en skål och var fula och för att den gamla köksvågen jag fått av mamma bara stod på en hylla och samlade damm.

Just precis därför.

Och Andreas kommer hem och skrattar. Och frågar om jag är med i showen "Ljust och fräscht". Och drar paralleller till Fredrik Lindström och Henrik Schyffert där de driver med inredningsmagasin. Och skämtar om att gå förbi i bakgrunden med ett fat citroner i oskärpa.

Just precis så.

Dansa min docka

Hur kul är det inte egentligen att ha en egen docka? En egen, alldeles levande en. En som med glädje lägger sig i dockvagnen och blir skjutsad runt, runt. En som skrattar och tycker att allt är toppen när en storasyster försöker mata med diverse konstiga "maträtter".
Hur kul är det inte att få pyssla om någon på riktigt? Jo, det kan jag berätta. Det är kul ända till det att vagnen välter. Det är kul ända till det att pysslet övergår till tjyvnyp. Det är kul ända till det att "maten" inte är så passande för en bebismun.

Då är det inte kul längre. Då är det inte alls kul längre.

Mästermamman i stövlarna

Har solen gått upp över huvud taget idag? Har den gått ner?

Mörkret och dimman ligger som en filt och det är omöjligt att inte känna sig ruggig trots att det är förhållandevis varmt ute. November är ju en tämligen dyster månad. Mörk och ofta kall. Längtan efter jul och ljus börjar vakna men än är det tid kvar innan stjärnor och julljus lyser upp vintermörkret. Kan inte låta bli att längta.

För att liva upp mitt höstmörker tar jag fram mina röda stövlar. En färgklick i allt som är grått och dystert. Gör mig glad i varje fall.

Afternoon Tea

Precis. Presenten innehöll "Afternoon Tea" på Hotel Diplomat med bästa Kathinka. Uj, uj vad mysigt och gott det var. Champange, te, snittar, scones och en underbar chokladkaka till dessert. Om man nu kan kalla det dessert? Vad är då allt annat? Hur som helst, GI släng dig i väggen. Minst sagt!

Present

Den här fina presenten har jag fått. Idag ska den användas. Jag målar på mig ett ansikte, duttar lite parfym, hänger på ett smycke och så åker jag in till stan. Ska träffa finaste Katti och vi ska njuta.
Vad det är i? Vad vi ska göra? Berättar imorgon!

Hello cupcake

Idag har vi haft en riktigt mysig dag. Det uteblivna besöket resulterade som sagt i att vi själva fick smaska i oss alla dessa cupcakes. Men det har också varit en dag som gjord för att fika. Nu väntar fredagkväll med en god flaska Chablis, lite skaldjur  och tända ljus "en masse"

Godmorgon världen

Fredag! Så skönt!
Idag bara myser vi hemma. Tar god tid på oss med påklädning och morgonbestyr. Planen var eftermiddagsbesök men ack, sjukdom satte käpparna i hjulet. Vi får underhålla oss själva idag helt enkelt. En laddning cupcakes var precis klar, de får vi smaska i oss själva istället då.

Men vad som är bäst, de är att Edward kommer hem idag efter några dagar hos Farfar. Vi väntar och längtar nu!

Novembermorgon

God morgon November. Ännu en morgon med tidiga barn. Måste vara vintertiden som spökar? Och själv har jag återigen gått och lagt mig för sent. Varför sitter jag uppe till midnatt när jag borde ha gått till sängs mycket tidigare än så? Men det är så det är. Och nu är det bara att bita ihop.

Dumt helt enkelt!

En balja te

Te. Jag har alltid varit svag för denna dryck. Ja, inte som barn men väl i tidiga tonåren började jag dricka te och sen dess har jag inte kunnat sluta. Vissa, ja de flesta, är kaffeberoende. Men jag, jag skulle inte klara en dag utan mitt te. Inte en morgon utan mitt te, och inte gärna en kväll utan det heller. Gärna en kopp på eftermiddagen också.

Jo, för så är det.

Mina allra första te upplevelser var på högstadiet. Jag och mina tre bästa vänner blev på något, kan tyckas såhär i efterhand, märkligt sätt vänner med vår lärare i hemkunskap. Vänner är väl kanske fel ord, men vi smög ofta iväg till henne på rasterna och drack te och bakade scones. Hon var en äldre dam och varför hon tog oss under sina vingar har jag inget svar på.

Fjäskade vi? Vem vet?

Där och då började i varje fall det här med te. När jag blev några år äldre var te ett fast inslag i mitt liv. För mig och min kompis Petra var det en nödvändighet att avsluta varje kväll med en kopp te och en aldrig sinande ström av skvaller och annat tonårssnack.

Sen var jag fast.

Och här sitter jag idag. Kan inte tänka mig något mysigare än att hälla upp en balja te. Jo, för te kräver sin kopp. Det går inte med vilken kopp som helst minsann. Ånej, den måste vara stor, väldigt stor, skön att hålla i och behaglig att dricka ur. Så, att hälla upp en balja te, tända några ljus och krypa upp i soffan, herre gud vad härligt. Fick jag bestämma skulle jag också ha en väninna här så att vi kunde skvallra tills öronen trillar av. 

Shopping




Sängplatser

 

Sängplatser är något det finns ganska gott om hemma hos oss. Det kan man tycka är tur en natt som denna. Och egentligen inte bara denna. De flesta nätter hos oss består i ett hoppande i och ur diverse sängar. Inte bara sin egen. Har man tur vaknar man där man somnade. Oftast har större delar av familjen bytt plats. Ibland möts jag och mannen i trappan mitt i natten. På väg till en annan säng, för att värma välling eller för att försöka få någon som gallskriker att somna om innan alla i huset har vaknat. Ibland går man och lägger sig och vaknar inte förrän det är morgon. Men det har nästan aldrig hänt. Jag längtar.