Titta jag kan

Helt plötsligt en dag kunde vår lilla flicka cykla. Hon har övat på dagis och så en dag var det bara klart. I full fart har hon farit omkring på cykeln här hemma idag och visat de stolta föräldrarna hur man cyklar.

Lillebror tog sin Bobbycar och körde efter i full fart, nästan så att gruset yrde i kurvorna.

Tänk så bra att de faktiskt får ha med sig sina cyklar till dagis. Våra barn går på ett väldigt litet, och världens bästa dagis och att få öva på cykling under dagistid är ju bara så himla bra. Att vara fyra och ett halvt år och kunna cykla helt själv, utan stödhjul eller någonting tycker jag är så duktigt! 

Tänk vilken frihet!

Annars har vi varit ute en del idag. De tunga regnmolnen var skingrade och det gick faktiskt att gå ut utan att bli nästan dränkt av regnvatten. Min rabatt som jag anlade i en backe för några veckor sedan var väldigt illa åtgången av senaste veckans alla skyfall så reparation av rabatt stod på dagens att göra lista.

Lite trött efter gårdagens eskapader är jag minsann också så ikväll blir det en luuuugn och sansad kväll. Kanske filar lite på ett projekt jag pysslar med och så måste jag förbereda en överraskning till imorgon.

Men vad det är får ni se imorgon!

Danskillen

Glad och lycklig kille efter första dansuppvisninen

God kväll första Mars,
Vår i luften och kvittrande fågelsång, men annars inga direkta vårtecken här hemma hos oss. Och då gick jag ändå ut i trädgården och spanade efter dem! Men det är som vanligt, här nere hos oss kommer alltid våren lite, lite senare. Något sorts "köldhål" vi bor i just precis här. Men jag väntar!

Dansuppvisningen var kanonbra och jag är djupt imponerad över att de har kunnat lära sig så mycket på bara fyra dagar. Riktigt bra, och det var en glad en som tog emot en bukett rosor från sin familj efter showen. Sen festade vi till det med lite glass för att fira.

Och vet ni? Imorgon kör vi fredag igen!
Jisses vad veckorna springer fram

Att vidga vyerna

Ett av mina mål för 2012 är att göra saker jag inte gjort förut, hoppa på tåget så att säga. Vanligtvis är jag en restriktiv person som sållar hårt bland utmaningar och förslag. Impulsiviteten brukar inte vara den största. Jag är inte den som står längst fram på perrongen om man säger så. Det okända är lite skrämmande och så vidare.

Men för i år har jag bestämt mig för att göra tvärt om. Jag ska hoppa på tåget. Jag ska kliva utanför min zon och jag ska se vad som väntar bakom knuten. För att något väntar där, det är jag alldeles säker på.

Något jag absolut inte skulle ha gjort egentligen (även fast jag nog innerst inne hade velat) är att anmäla mig till ett bloggevent. Skulle faktiskt aldrig kommit på tanken för ett år sedan. Inte för ett halvår sedan heller för den delen. Och nu har jag gjort det. Redan innan jul var jag snabb som en vessla och signade instinktivt upp på årets bloggevent. Jag vet att ni är ett gäng här som läser Att vara någons Fru men för er som inte gör det kan jag meddela att den här fantastiska tjejen (med tonvis av läsare) har dragit ihop en heldag i Malmö i Februari. Totalt 170 pers (eller nåt) ska dit) och alla är bloggare i någon form. De flesta hänger runt på samma sidor, så det kommer ju att bli så kul att få träffa några av er i verkligheten.

Ja, som sagt, det här är ju verkligen inte likt mig. Men jisses vad glad jag är att impulsiviteten klickade igång just den här dagen, eftersom platserna tog slut i ett nafs. Under timmen tror jag bestämt.

Så - är det någon av er som ska dit? Får jag chans att träffa någon av er? Och om ni ska dit, när åker ni ner och vart ska ni bo?

Det här kommer bli dagen alla pratar om. Dagen då "Alla var där!

Plötsligt händer det

Plötsligt händer det. Plötsligt säger lilla E, Edward om sin storebror istället för Levavv, Levard eller Lellas.. Bara sådär, helt plötsligt trillar poletten ner. Och plötsligt slipper en liten åttaårig kille dela namn med en grekisk strandtrubadur och får göra anspråk på sitt dopnamn och det namn han faktiskt fick när han föddes.

Och helt plötsligt har vi två älgkalvar i trädgården som bosätter sig på vår gräsmatta, snaskar gräs och visar rumpan... bara sådär, helt plötsligt!

Första ordet

Då så!
Kan stolt meddela att Oskars första ord, förutom mamma eller ewua (som vi tror är Edward) blev "bok". Blir nog bra det här.

11 månader

11 månader igår. Väldigt aktiv och väldigt rörlig skulle man kunna säga utan att överdriva. Inte still en sekund. Det spritter i den lilla bebiskroppen konstant. Klättra och utforska nya ställen är kul just nu. Varför inte ta och klättra upp i en kökslåda för att bättre kunna se vad som finns i?

Utelek

Lekstsugan är kul, även för en liten kille. Mycket där inne att plocka med. Oskar tycker mycket om att vara ute, till skillnad från storebror. Igår var han ute "själv" på gården och strosade runt. Jag lagade mat inomhus och observerade från fönstret. Så härligt tyckte han att det var. Efter en liten stund kom han knatandes in igen. Nöjd och glad.

Augusti 18

En liten dag för mänskligheten men en stor dag för Oskar Bus. De första stegen är tagna. En pojke lika fövånad som stolt. Nio månader och åtta dagar gammal.

Krypa

Idag har Oskar tagit sina första "krypsteg". Benen förflyttas inte riktigt än utan det är armarna som drar fram honom, men från riktig "krypposition" nu. Snart kommer han fara runt utav bara den, det går så fort.

Sitta

Nu kan jag sitta på golvet helt själv. Ramlar bara någon gång ibland. Härligt att få komma upp och vara med lite. Dessutom fick jag en tand i söndags, min första!

Som en dröm

Något av det bästa som finns är att få ligga mitt på golvet i syrrans rum, (helst så ostädat som möjligt) och undersöka alla prylar som finns här inne. Det här är annat än mitt tråkiga babygym!

Framsteg

I torsdags var det grötpremiär. Swisch sa det så var smakportionen uppäten. Lite förvånad bara första gången över att få någonting i munnen som inte var mjölk. Sen har det gått av bara farten och i söndags intogs en hel portion, vilket nu blivit ett fast kvällsmål.

Annars är det mest rullning som står på agendan för lilleman. Det är ju bara någon vecka sedan han lärde sig att rulla (välta) från mage till rygg, men efter idogt arbete lyckades han även med konststycket att ta sig från rygg till mage i onsdags. Nu är detta det enda som gäller, man skulle kunna säga att han för tillfället är besatt av att vända sig från rygg till mage. Överallt ska det vändas, på skötbord, i babygymet, på golvet, you name it. Övning ger färdighet kan man konstatera.

I lördags uppgraderades också alla barn på stolfronten. Vi hämtade in bygel och ryggplatta, så fick Oskar ta Elises stol (lite missnöje dock från systern), Elise sitter numera på Edwards stol, och Edward har fått hoppa upp ett snäpp och sitter numera på vuxenstol. Så nuförtiden sitter vi alla fem samlade runt matbordet.