Att ha fått höra om Stureplanslyftet

Såhär,

Nu kommer jag skriva om något som förmodligen kommer att göra att ni reagerar på olika sätt. Positivt, eller negativt med förutfattade meningar och åsikter. Men det här är min blogg och jag väljer att ta upp de ämnen jag tycker är intressanta.

Ämnet för dagen är därför skönhet.

Vem vill inte vara vacker och behålla lite av det "unga utseendet" så långt som det är möjligt? Hur långt är man beredd att gå? Här är vi alla antagligen olika. Vi köper krämer och mirakelkurer som utlovar minskade rynkor och spänstighet i hyn. Men hur långt är vi beredda att sträcka oss? Lägga oss under kniven? Eller förbättra det som varit med injektioner såsom fillers eller botox?

Jag blev inbjuden till Stureplanskliniken igår. Stureplanskliniken är ledande i Norden inom estetisk kirurgi. En skönhetsklinik med andra ord, i dess rätta bemärkelse. Jag blev inbjuden för att tillsammans med ett gäng andra bloggare få höra om deras "senaste" behandling. En behandling som blivit deras "signaturbehandling" och kallas för Stureplanslyftet.

Vi bjöds på skumpa och en otroligt härlig italiensk plock buffé.

Med Stureplanslyftet har Stureplanskliniken samlat all sin kunskap och erfarenhet till en maximalt effektiv behandling. Det går ut på att "återskapa" den fyllighet som med åldern tyvärr lämnar ansiktet och detta görs med hjälp av injektionsbehandlingar. Det är alltså ingen kniv eller operation inblandad i detta. ca 45 minuter av nålstick och konsultation och sen är man redo att fortsätta dagen, på jobbet eller vart man nu tar vägen. Ingen konvalescens - nada!  

Resultatet blir att ansiktet "lyfts upp", får ökad lyster, utjämning av ojämnheter och öppen blick. Ganska många år som "skalas bort".

Helen som är klinikchef samt Diana som bjöd in till eventet.

Vad tycker jag då?

Jag tycker att det är spännande och häftigt att man med så "enkla medel" kan ge ansiktet tillbaka lite av de former de haft. Förlust av volym är den absolut största orsaken när ett ansikte åldras och kan man återskapa detta så enkelt tycker jag att det är en superfin lösning - för den som vill. Jag har såklart full förståelse för att man inte vill utsätta sig för injektioner, och åter igen, vi är alla olika och har olika bakgrund och värderingar om hur saker och till bör vara.

Jag är inte där än - varken mentalt eller "behovsmässigt", men visst skulle jag kunna tänka mig något liknande om några år eller så... och kanske innan dess någon mindre justering. Vem vet!