Mitt ljus

Igår var det som sagt ingen vanlig dag.

Min lilla, lilla kille fyllde fyra år och mammahjärtat minns dagen för fyra år sedan och undrar vad som hände med tiden?

För den går ju så förbenat fort, och helst av allt skulle man bara vilja pausa och stanna kvar här och nu en stund till. Men det går ju inte, tiden går sin gilla gång. De växer och blir större och varje tid och varje dag har ju sin charm, men det är ändå något vemodigt som ligger där och lurar. En vetskap om att de snart ska vara så stora att jag inte längre behövs.

Men vi firade som man bör fira en fyraåring.

Med tårta och tända ljus och paket på sängen.

Och i år var paketen så stora att vi fick plocka ut dem ur rummet, för de fick helt enkelt inte plats i den lilla barnsängen.

Men han var så lycklig. 

Och den vetskapen och känslan gör mig glad i hela kroppen. Visst är presenter materiella saker, men det var inte så mycket paketen som gjorde hans dag. Mer att få ha en alldeles egen dag. En dag som ingen annan kan göra anspråk på. En dag när vi mumsade tårta och sjöng och bara han fick stå i centrum.

En egen dag.

Mitt ljus, min pojke!