måndag 28 mars 2011
Utvilad?!
Ja det var som sagt en rätt trött och sliten mamma som i fredags, efter två veckor hemma med sjuka barn somnade in i soffan redan vid 21.30. Att det hade bjudits på champange, hummer och räkor bidrog nog snarare till den tidiga insomningen än stoppade den. Lördagen bestod mest av lek ute och familjen Hedegard kom ner och fikade och lekte under eftermiddagen. Kvällen bjöd på en tjejdrink för min del. Mina vänner Anna och Ulrika hade en riktig "tjejcoctail". Riktigt trevligt att träffa lite vänner. Igår fick jag en present av Andreas. Jag fick checka in på Yasuragi Hasseludden SPA. Så skönt att få lite rekreation. Jag lämnade huset strax före 14 och återkom inte förrän runt 20.30. SPA och 4 rätters middag och det var så skönt att bara vara. Kände mig faktiskt ett uns mer utvilad igår kväll, men idag efter en stökig natt med Oskar är det som bortblåst igen.
onsdag 23 mars 2011
Glad
Inlåst
Tionde dagen med sjukt barn, och nu börjar det kännas rätt påfrestande. Jag är på något sätt inlåst i mitt eget hem, och kan bara se och ana det underbara vädret utanför min dörr. En långpromenad i solen känns som en utopi och något jag får drömma om.
Vattkopporna vill inte ge med sig, de är väldigt få, men så snart jag börjar hoppas på att de har "torkat" och ser dagis som en hägring längre fram så ploppar det upp någon ny. Sakta men säkert håller jag på att förtvina i mitt eget hem och jag inser att dagis och solskenspromenad får vara just en hägring ett tag till.
Vattkopporna vill inte ge med sig, de är väldigt få, men så snart jag börjar hoppas på att de har "torkat" och ser dagis som en hägring längre fram så ploppar det upp någon ny. Sakta men säkert håller jag på att förtvina i mitt eget hem och jag inser att dagis och solskenspromenad får vara just en hägring ett tag till.
måndag 21 mars 2011
Andra veckan..
..hemma med bebis plus sjuk Elise börjar nu. En pärs kan jag lugnt konstatera. Efter förra veckans feber och dåliga mage var jag mycket nöjd när fredagen kom, hon var bättre, helgen var på väg och en trevlig middagsbjudning med vänner stod på agendan. Jag såg fram emot att få andas igen. Glädjen och förväntan höll i sig ända till fredag eftermiddag då febern av någon anledning kom tillbaka igen. På lördagmorgonen dök några få små röda prickar upp, vattkoppor alltså! Ja, det blev givetvis ingen trevlig middagsbjudning med skratt och vin, istället väntar en ny vecka av att vara hemma med en bebis och en sjuk Elise. Totalt 4 prickar, men ändå vattkoppor och måste stanna hemma. För mig - bara att samla tålamod, detta kommer att kräva sin man (kvinna).
onsdag 16 mars 2011
Stök
Jag fattar det inte. Eller, jo, egentligen gör jag ju det. Tre barn (och två vuxna) har ju en förmåga att göra det mest välstädade rum till ett krigsinferno på en blinkning. Men hur som helst så är det tamejfaan helt otroligt vad snabbt detta hem stökas till. Jag gör inget annat än att plocka, plocka och åter plocka. Och dammsuga förståss.
Ja, jag har städhjälp, men två dagar efter det att hon har varit här så ser det lika jävligt ut som tidigare, om inte värre. Dessutom har jag märkt att hon fuskstädar, måste ta tag i det också. Jag tycker ju om att ha rent och fint och ordning runt om kring mig. Då mår jag bra, men ibland måste man bara blunda, annars blir man knäpp. Till att hålla den ordningen konstant krävs ett heltidsarbete och jag vill göra något annat av mina dagar än att städa.
Ja, jag har städhjälp, men två dagar efter det att hon har varit här så ser det lika jävligt ut som tidigare, om inte värre. Dessutom har jag märkt att hon fuskstädar, måste ta tag i det också. Jag tycker ju om att ha rent och fint och ordning runt om kring mig. Då mår jag bra, men ibland måste man bara blunda, annars blir man knäpp. Till att hålla den ordningen konstant krävs ett heltidsarbete och jag vill göra något annat av mina dagar än att städa.
måndag 14 mars 2011
Dop


Oskar Vilhelm Henning döptes i lördags 12e Mars. Vi hade valt att ha dopet här i Kummelnäs Kapell. Ett litet vitt träkapell denna gång alltså och inte en stor och mäktig kyrka som de två tidigare gångerna. Detta dop var lite mindre och mer intimt än de tidigare gångerna och huvudpersonen tycktes njuta av att få stå i centrum för en gångs skull.Tack till gudföräldrarna Petra och Richard. Hoppas ni kommer att finnas i Oskars liv. Tack också till alla andra nära och kära som förgyllde vår dag.
fredag 11 mars 2011
torsdag 10 mars 2011
Trasiga kläder
Okej, jag har nog aldrig träffat någon som sliter kläder eller tappar bort kläder mer än Edward Broman. En mindre förmögenhet kostar den unge herrn just nu. För ungefär en månad sedan köptes ett par nya överdragsbyxor eftersom de han hade helt plötsligt var spårlöst försvunna. Det är ju inte riktigt säsong för vinterkläder i affärerna nu så utbudet var ju inte det största när de försvunna byxorna skulle ersättas. Hur som helst så hittade Andreas ett par "snowboard" byxor som fick duga. Inte helt billiga bör understrykas.
Igår fann jag dessa byxor med totalt söndertrasade knän. En månad alltså, inte mer fick de vara hela. Enligt Edward är felet helt och hållet Andreas, att de är trasiga nu. - Du köpte ju snowboard byxor. Jag har ju ingen snowboard att åka på så då måste jag brottas i snön istället!!
Japp, logisk kan man tycka, eller? Ett typiskt resonemang av en 7 åring i varje fall.
Igår fann jag dessa byxor med totalt söndertrasade knän. En månad alltså, inte mer fick de vara hela. Enligt Edward är felet helt och hållet Andreas, att de är trasiga nu. - Du köpte ju snowboard byxor. Jag har ju ingen snowboard att åka på så då måste jag brottas i snön istället!!
Japp, logisk kan man tycka, eller? Ett typiskt resonemang av en 7 åring i varje fall.
söndag 6 mars 2011
Älskade syster
tisdag 1 mars 2011
Mor och söner dag
Sportlov! Trots detta går mina barn på dagis/fritids större delen av denna vecka. Då vi inte ska resa bort, och Andreas jobbar så har de roligare där några timmar om dagen än att gå hemma med mig och bråka med varandra. Fredag har vi planerat in ledighet och ska ta oss till Junibacken och Elise som älskar Pippa ser fram emot att få leka i Pippis hus.
Hur som helst, Elise är ju ledig en dag i veckan och får på så sätt lite "egentid" med mig. Tanken slog mig att kanske Edward skulle vilja hänga med sin mamma en dag nu under sportlovet. Jag frågade honom och visst, det ville han. Så idag fick han vara hemma från fritids. Han hade önskemål om att gå på stan och att äta på restaurang. Sagt och gjort. I morse efter det att vi lämnat av Lisen på dagis så styrde vi kosan in mot stan. Vandrade runt där en stund och mötte sedan upp med Andreas på Hard Rock café när det var lunchdax. En fika lyckades vi också klämma in innan hemfärd.
Hur som helst, Elise är ju ledig en dag i veckan och får på så sätt lite "egentid" med mig. Tanken slog mig att kanske Edward skulle vilja hänga med sin mamma en dag nu under sportlovet. Jag frågade honom och visst, det ville han. Så idag fick han vara hemma från fritids. Han hade önskemål om att gå på stan och att äta på restaurang. Sagt och gjort. I morse efter det att vi lämnat av Lisen på dagis så styrde vi kosan in mot stan. Vandrade runt där en stund och mötte sedan upp med Andreas på Hard Rock café när det var lunchdax. En fika lyckades vi också klämma in innan hemfärd.
lördag 26 februari 2011
Fest
Ikväll ska jag få gå på fest. Ja, och så Andreas förstås. Barnvakt är fixad till två av tre. Lina kommer och tittar på Melodifestivalen med de två äldsta och Oskar, han får följa med, hängandes i bärselen. Och då frågan - Vad ska jag ha på mig? Garderoben känns hyffsat ouppdaterad såhär i efterdyningarna av en graviditet. Kroppen är väl inte heller riktigt som den brukar eller borde vara. Jag jobbar med det och har nog bara en två kilo kvar tills jag är tillbaka på startvikten. När startvikten nås får jag shoppa, det har jag lovat mig själv som ett mål. Något glädjande kommer jag dock i minna "skinny jeans" från Acne i storlek 27, provade nu i veckan och simsalabim. För bara 2 veckor sedan gick det inte. Då får det bli dem ikväll. Och så tror jag att jag tar och inviger mina Manolo Blahnik som jag fick senast jag var i New York - Tack Ann! Med tanke på klackens höjd och diameter så har jag liksom inte kunnat gå i dem tidigare, men som sagt - Nya tider, ny look! Fortsätter med Yogan och hälsosam mat så kanske jag slipper stå i vassen i sommar.
fredag 18 februari 2011
3 månader
Tre månader. Mindre än de andra barnen, ja lättare i varje fall, men faktiskt längre. Vid tre månaders kontrollen vägde han 6 085 g och var 63 cm lång och ståtlig. Edward vägde vid samma tidpunkt ca 7,2 kg och Elise ca 6,5. Det är förmodligen vändan med RS som gjort att han tappat en kurva. Hur som helst så är lille Oskar i varje fall en välmående och glad kille.15e Februari - 3 år
På Knyttet blev det ännu mera fira. Kompisarna sjöng och Elise fick gå en promenad, följa kottar och leta efter ett paket. En flagga var också hissad för att fira vår lilla flicka.
Väl hemma igen åt vi födelsedags middag. Spagetti och köttfärssås stod på önskelistan (efter lite input av mamma) och till dessert hade Elise valt små tårtbakelser till sig och Edward.
måndag 14 februari 2011
Kalasdax
torsdag 10 februari 2011
Tavlan


Dagarna går och tiden flyter lätt ihop i mitt mammalediga liv. Vi går här hemma och vankar på dagarna, jag och lilleman. Pratar inte med så många mer än varandra och ser inte så många mer än varandra, och djuren förstås. Djuren ja, ett rikt djurliv kan vi stoltsera med här ute. Jag brukar säga till Andreas att det är som att sitta mitt i en tavla av Bruno Liljefors och så känns det när man sitter i vardagsrummet omgiven av alla fönster. Så mycket natur, och så nära naturen. Och allt är stilla, bara stilla. Inga bilar som låter eller människor som går förbi, ingenting förutom tystnad och stillhet. Ibland kommer rådjursfamiljen förbi, eller Herr Räv och varje dag får man uppleva alla talgoxar, talltitor, och hackspättar som kommer och äter vid fågelbordet. Och så Kurre, vår ekorre som också brukar besöka fåglarnas alldeles egna bord. Han klättrar upp där och sätter sig mitt i deras mat och äter. Länge sitter han där och man riktigt ser och hör hur irriterade fåglarna Knut, Rut och Tut är för att platsen nu är occuperad. Jo för lite rädda, det är de minsann.
Kurre brukar komma själv, och nu ser vi honom nästan varje dag, hoppande i något träd eller sittandes i fågelhuset. Men idag helt plötsligt när jag vaknade hörde jag något märkligt utanför fönstret och såg något fladdra förbi i ögonvrån. Det var vår lilla Kurre Ekorre det som sprang runt runt runt i tallen utanför, och han var inte själv, en liten ekorrflicka var det han lekte tafatt med. Och senare så var de ute vid matbordet båda två och for runt bland träden. Kan det kanske vara så att Kurre ekorre har gått och blivit kär? Jag fortsätter att sitta här i min tavla och observera, kanske får man se små ekorrbebisar om man har tur.
måndag 7 februari 2011
Ledig dag
Måndag, start på veckan och alltid en ledig dag för Elise. Inget dagis, bara mys med mamma och lillebror. En dag att rå om varandra, en rakt av glädjens dag! Eller??!!
Ja ledig dag är det, det är det inget snack om, men allt det där andra, ja jag vet inte det. Tanken är fin men som det så ofta är så stämmer inte tanken och verkligheten alltid överrens.
Hur ska en ammande småbarnsmamma kunna räcka till för en aktiv treåring? Man får försöka att aktivera alla så gott det går och på bästa sätt för alla inblandade, det går ju alltid ändå. Lyckliga är vi, men en del bråk och bus får man allt räkna med.
Och så denna måndag - studiedag i skolan. En mamma och tre barn hemma. Oj oj oj, bara tanken gör att det snurrar i huvudet, jag blir vimmelkantig. Hur ska vi hantera detta? Vad ska vi göra? Vi kan absolut inte vara hemma alla hela dagen, inte om vi vill att huset ska stå kvar och barn utan blessyrer.
Tillslut tar vi oss till Tekniska muséet, min tanke är att det kanske finns något för alla där. Ja, så länge jag är med så finns det ju i varjefall något för Oskar där.
Har hört om Nasa utställningen som Sverige är först i världen med att visa. Det kan ju vara spännande. När vi kommer dit har damen före oss i kön köpt den sista biljetten till just Nasa utställningen - men de ordinarie utställningarna går bra att se. Tråkigt nog tar Nasa utställningen upp en väldigt stor yta av ordinarie utställningarna. Kvar finns några trötta gamla montrar som visar telefoner och radioapparater, gruvan och några stenar. Vi äter lunch i restaurangen och tittar på det som tittas på kan. När vi beger oss hem känner jag mig lite besviken och jag tycker att utflykten blev lite misslyckad. Jag nämner något om det för mina barn som inte alls förstår vad jag pratar om. För dem var detta ett äventyr - även om de bara fick se en gammal telefon och bygga med lite lego.
Ja ledig dag är det, det är det inget snack om, men allt det där andra, ja jag vet inte det. Tanken är fin men som det så ofta är så stämmer inte tanken och verkligheten alltid överrens.
Hur ska en ammande småbarnsmamma kunna räcka till för en aktiv treåring? Man får försöka att aktivera alla så gott det går och på bästa sätt för alla inblandade, det går ju alltid ändå. Lyckliga är vi, men en del bråk och bus får man allt räkna med.
Och så denna måndag - studiedag i skolan. En mamma och tre barn hemma. Oj oj oj, bara tanken gör att det snurrar i huvudet, jag blir vimmelkantig. Hur ska vi hantera detta? Vad ska vi göra? Vi kan absolut inte vara hemma alla hela dagen, inte om vi vill att huset ska stå kvar och barn utan blessyrer.
Tillslut tar vi oss till Tekniska muséet, min tanke är att det kanske finns något för alla där. Ja, så länge jag är med så finns det ju i varjefall något för Oskar där.
Har hört om Nasa utställningen som Sverige är först i världen med att visa. Det kan ju vara spännande. När vi kommer dit har damen före oss i kön köpt den sista biljetten till just Nasa utställningen - men de ordinarie utställningarna går bra att se. Tråkigt nog tar Nasa utställningen upp en väldigt stor yta av ordinarie utställningarna. Kvar finns några trötta gamla montrar som visar telefoner och radioapparater, gruvan och några stenar. Vi äter lunch i restaurangen och tittar på det som tittas på kan. När vi beger oss hem känner jag mig lite besviken och jag tycker att utflykten blev lite misslyckad. Jag nämner något om det för mina barn som inte alls förstår vad jag pratar om. För dem var detta ett äventyr - även om de bara fick se en gammal telefon och bygga med lite lego.
tisdag 1 februari 2011
måndag 31 januari 2011
Skridskoåkning
måndag 17 januari 2011
Jul, sjukdom och trasig dator
Ja nu är det länge sedan det kom en uppdatering av denna blogg. Jul, Nyår och allt därtill har varit. Det har varit mysigt och intensivt. Mycket besök från både när och fjärran. Allt från Stockholm till Hanoi, via Dalarna och Kvicksund, så man kan säga att vi har haft mycket folk här. Men det har ju också varit både Jul, Nyår samt två som har fyllt år. Edward och Andreas, och om en månad är det dags för nästa lilla barn att fylla tre år.
Min dator är trasig så jag har än så länge ingen möjlighet att lägga upp kort.
Sjukdomar har vi också haft. Lite magsjuka och förkylningar. Sist att insjukna var Oskar som blivit förkyld och hostig. Åkte in till akuten med honom i morse och tydligen har han fått RS virus. Inte så bra eftersom han är så liten. Vi behövde dock inte bli inlagda utan hoppas kunna ta oss igenom detta hemma.
Min dator är trasig så jag har än så länge ingen möjlighet att lägga upp kort.
Sjukdomar har vi också haft. Lite magsjuka och förkylningar. Sist att insjukna var Oskar som blivit förkyld och hostig. Åkte in till akuten med honom i morse och tydligen har han fått RS virus. Inte så bra eftersom han är så liten. Vi behövde dock inte bli inlagda utan hoppas kunna ta oss igenom detta hemma.
torsdag 16 december 2010
Oskar Bus
Stora framsteg för en liten kille. Oskar är nu mer vaken än tidigare och har börjat att prata och le, ett leende som får ett mammahjärta att smälta. Han växer också så att det knakar. För en vecka sedan, när Oskar var fyra veckor var vi på en kontroll på Bvc. Vikt 4 850 g och 57cm lång. Oj vad vi alla tyckte att han var stor, väldigt stor till och med. Ända tills jag igår hittade Edwards gamla Bvc journal. Vid samma ålder, dvs fyra veckor vägde Edward 5 355 g. Alltså ett halvt kilo mer... så Oskar kanske inte är så stor ändå. Elise var något mindre med sina 4 690 g.
onsdag 15 december 2010
måndag 13 december 2010
Taxi service
Många barn i kombination med mammaledighet innebär ett ständigt skjutsande hit och dit. Börjar känna mig som en mindre taxi- inrättning i en fars med Ulf Brunnberg.
Börjar dagen med tre barn som ska kläs på de varmaste varmaste kläder för att klara att gå ut i den sibiriska kylan som ligger som ett vitt täcke över Kummelnäs. Bara för att klara av detta moment går det åt ca 15 minuter. Ett barn ligger på golvet och skriker att hon kan själv, fast man vet att det är en ren omöjlighet att detta barn ska lyckas klä på sig alla dessa kläder. Nästa barn sitter någon annanstans och skriker att strumporna är knöliga, att han hatar dessa strumpor och han kan inte förstå att hans mamma är så dum! Den tredje lille stackaren ligger någon annanstans redan iklädd sin overall och man börjar ana att de små skriken beror på att han snart kollapsar av värmeslag.
Väl påklädda skickas de två större ut på gården för att jag ska få en möjlighet att klä på mig själv. Redan på trappen börjar slagsmålet och sen dröjer det inte länge innan båda är inne igen skrikandes och gråtandes att "han gjorde det, eller hon gjorde så".
När vi alla fyra slutligen är ute, huset är låst och vi ska sätta oss i bilen börjar bråket om vem som ska sitta var. Ungefär här brukar jag brisera... fast ofta har jag gjort det redan tidigare.
Bilen är äntligen på rullning, han som sitter fram sköter musiken, och då kan man ge sig på att hon som sitter därbak skriker allt vad hon kan för att musiken inte passar. "Annan musik, annan musik" i kombination med höga C vad det gäller nivå på skrik varvas om vart annat. Förhoppningsvis har den minsta lyckats somna oväsendet till trots. Om inte så skriker han också!
Första stoppet är skolan. Här ska hela ekipaget ut ur bilen, att lämna de två minsta själva kvar där skulle aldrig falla mig in, då skulle vad som helst kunna inträffa. På riktigt!
Alla ut, lämna en, resten pulsar tillbaka till bilen. In igen, fast med alla igen och så åker vi vidare. Här vet man aldrig om det är tyst eller skrik.
Stopp nr 2 är Knyttet - ut med alla som är kvar. In, klä av barn. Puss och kram. Hej då. Ut igen, in med bebis och mig själv i bilen igen, och sen hem.
Vid detta läge, när vi är hemma igen är den minsta helt utmattad och passar på att sova länge, sittandes i sin bilstol (som jag tagit in) eftersom jag vet att han vaknar om jag lyfter ur honom. Sen har vi några lugna timmar hemma innan vi ska ut igen och göra om samma process - fast baklänges denna gång. Vi börjar själva - bara han och mig att klä på. Enkelt! Ner till dagis - ut med bebis i bilstol - in på dagis. Försöka klä på ett barn som kan själv. En som skriker bredvid sittandes i bilstolen för att han håller på att koka över av värme då det tar för lång tid för systern att klä på sig. Ut. In i bilen med en liten och en lite större. En skriker om napp. En skriker för att han är hungrig. Köra till Skolan. Ut. Alla tre. En i bilstol. En som ramlar vart sjunde steg i snön. In i skolan. Hämta den tredje. Han klär inte på sig snabbt, alla andra blir varma och irriterade.
Äntligen klar. Ut. Bära en i bilstol. En ramlar vart sjunde steg och en är lite sur för att man kom förtidigt. In i bilen. Spänna fast alla igen. Hem. Ut ur bilen. En skriker och vill inte gå ur. Bära in barn i barnstol samt allas väskor och kläder. Den som skulle sitta kvar i bilen har vid detta läge blivit vansinnig för att hon just satt kvar och står nu mitt på gården och vrålar. In med henne. Av med allas kläder, en kan själv. Blött på hela golvet. Kläder över hela golvet. Av med mina kläder... ja just det han i bilstolen... han ska också ta av sig kläderna.
Börjar dagen med tre barn som ska kläs på de varmaste varmaste kläder för att klara att gå ut i den sibiriska kylan som ligger som ett vitt täcke över Kummelnäs. Bara för att klara av detta moment går det åt ca 15 minuter. Ett barn ligger på golvet och skriker att hon kan själv, fast man vet att det är en ren omöjlighet att detta barn ska lyckas klä på sig alla dessa kläder. Nästa barn sitter någon annanstans och skriker att strumporna är knöliga, att han hatar dessa strumpor och han kan inte förstå att hans mamma är så dum! Den tredje lille stackaren ligger någon annanstans redan iklädd sin overall och man börjar ana att de små skriken beror på att han snart kollapsar av värmeslag.
Väl påklädda skickas de två större ut på gården för att jag ska få en möjlighet att klä på mig själv. Redan på trappen börjar slagsmålet och sen dröjer det inte länge innan båda är inne igen skrikandes och gråtandes att "han gjorde det, eller hon gjorde så".
När vi alla fyra slutligen är ute, huset är låst och vi ska sätta oss i bilen börjar bråket om vem som ska sitta var. Ungefär här brukar jag brisera... fast ofta har jag gjort det redan tidigare.
Bilen är äntligen på rullning, han som sitter fram sköter musiken, och då kan man ge sig på att hon som sitter därbak skriker allt vad hon kan för att musiken inte passar. "Annan musik, annan musik" i kombination med höga C vad det gäller nivå på skrik varvas om vart annat. Förhoppningsvis har den minsta lyckats somna oväsendet till trots. Om inte så skriker han också!
Första stoppet är skolan. Här ska hela ekipaget ut ur bilen, att lämna de två minsta själva kvar där skulle aldrig falla mig in, då skulle vad som helst kunna inträffa. På riktigt!
Alla ut, lämna en, resten pulsar tillbaka till bilen. In igen, fast med alla igen och så åker vi vidare. Här vet man aldrig om det är tyst eller skrik.
Stopp nr 2 är Knyttet - ut med alla som är kvar. In, klä av barn. Puss och kram. Hej då. Ut igen, in med bebis och mig själv i bilen igen, och sen hem.
Vid detta läge, när vi är hemma igen är den minsta helt utmattad och passar på att sova länge, sittandes i sin bilstol (som jag tagit in) eftersom jag vet att han vaknar om jag lyfter ur honom. Sen har vi några lugna timmar hemma innan vi ska ut igen och göra om samma process - fast baklänges denna gång. Vi börjar själva - bara han och mig att klä på. Enkelt! Ner till dagis - ut med bebis i bilstol - in på dagis. Försöka klä på ett barn som kan själv. En som skriker bredvid sittandes i bilstolen för att han håller på att koka över av värme då det tar för lång tid för systern att klä på sig. Ut. In i bilen med en liten och en lite större. En skriker om napp. En skriker för att han är hungrig. Köra till Skolan. Ut. Alla tre. En i bilstol. En som ramlar vart sjunde steg i snön. In i skolan. Hämta den tredje. Han klär inte på sig snabbt, alla andra blir varma och irriterade.
Äntligen klar. Ut. Bära en i bilstol. En ramlar vart sjunde steg och en är lite sur för att man kom förtidigt. In i bilen. Spänna fast alla igen. Hem. Ut ur bilen. En skriker och vill inte gå ur. Bära in barn i barnstol samt allas väskor och kläder. Den som skulle sitta kvar i bilen har vid detta läge blivit vansinnig för att hon just satt kvar och står nu mitt på gården och vrålar. In med henne. Av med allas kläder, en kan själv. Blött på hela golvet. Kläder över hela golvet. Av med mina kläder... ja just det han i bilstolen... han ska också ta av sig kläderna.
onsdag 8 december 2010
tisdag 7 december 2010
fredag 3 december 2010
onsdag 1 december 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








