Och så var en lång och härlig Julhelg nästan över.
Ja, lovet och ledigheten är ju inte över, och än står granen grön och grann i stugan och juljusen brinner för fullt och sprider stämning här hemma. Men själva Julafton med tillhörande dagar är slut för denna gång och det intensiva och härliga umgänget med familjen.
Vi har verkligen haft det underbart och mysigt, precis som det ska vara och njuter nu av stillheten och lugnet som har lagt sig när alla har åkt.
Men det började här, tidigt på Julaftons morgon.
Som vanligt hade tomten varit hos oss under natten och stoppat de upphängda strumporna fulla med paket och choklad. Under granen hade han också lagt ett berg av julklappar. Men tänk att man alltid missar att han smyger in =)
Ruffsiga och pyjamasklädda och förväntansfulla barn i skenet av julgransljus en tidig julaftonsmorgon. Fint!
Och sen under förmiddagen dundrade släkten in och vi började med glögg och lite fika.
Min Juldukning var ganska så klassisk ( i år igen), och i år ville jag gå in på röda detaljer här hemma. De senaste årens "sparsmakade" och grön/vit/silvriga jular kändes som bortblåsta och jag ville ha in färg igen. Så så fick det bli.
De röda kandelabrarna och duken är gammalt arvegods och har varit med under alla jular jag kan minnas och säkert nästan i hundra år. Julen är mycket tradition och i år har jag åter igen dragits åt det gamla och traditionsrika.
Servetterna gjorde jag av gamla fina linne handdukar som min farmor broderat in sina initialer på för länge, länge sedan.
På dem, en enkel kvist av eukalyptus och blomsterarrangemanget blev en stor vild och spretig bukett utav vita hyacinter, vita och röda tulpaner samt eukalyptusblad i olika varianter.
I år gillar jag det stora och svulstiga i blomarrangemangen.
Matsilvret är arvegods som också alltid är med vid dessa högtidsdukningar, och så de pyttesmå snapsglasen som jag har hittat på en loppis för några år sedan, de matchar fint till glasen från Ikea.
Ja, och så kom tomten då förstås och fyra förväntansfulla barn fick berätta om de varit snälla i år, och de hade de ju såklart.
En superhärlig och mysig helg på alla vis, och nu har som sagt lugnet lagt sig här i huset. Jag sitter uppkrupen i soffan till skenet av vår jättegran och blickar ut över sjön där isen under senaste dagarna lagt sig och snön singlat ner och lagt sig som ett tunt vitt täcke. Det räcker så för att komma i stämning och mysa.
Jag sippar på min kopp varma thé och läser lite bloggar och tycker att just nu är tillvaron väldigt väldigt bra.