Näsan rinner och jag nyser och snörvlar om vartannat. Vi är två som är förkylda, jag och lilla Elise. Både igår och idag har vi tillbringat förmiddagen hemma i varandras sällskap. Eftermiddagen innebär shiftbyte då Andreas kommer hem och jag åker till jobbet. Jag tänker att jag inte alls har lust att jobba, vill bara vara hemma och kurera mig och min sjukdomskompanjon, men vet att det skulle innebära att nästa vecka blir alltför stressig. Tänker att det hör väl vintern till, att vara lite snörvlig.
Vinter ja, hur mycket snö kan det komma egentligen? Snön ligger i stora drivor utmed vägar och gårdar och det tycks inte finnas något stopp på det som sakta singlar ner från den gråmulna himlen. Att ta sig till dagis med en barnvagn känns som ett omöjligt uppdrag, och har så gjort sen i december. Jag vet ju att det inte blir vår än på länge, men den känns ändå så mycket längre bort när snöhögarna bara växer och växer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar