Många barn i kombination med mammaledighet innebär ett ständigt skjutsande hit och dit. Börjar känna mig som en mindre taxi- inrättning i en fars med Ulf Brunnberg.
Börjar dagen med tre barn som ska kläs på de varmaste varmaste kläder för att klara att gå ut i den sibiriska kylan som ligger som ett vitt täcke över Kummelnäs. Bara för att klara av detta moment går det åt ca 15 minuter. Ett barn ligger på golvet och skriker att hon kan själv, fast man vet att det är en ren omöjlighet att detta barn ska lyckas klä på sig alla dessa kläder. Nästa barn sitter någon annanstans och skriker att strumporna är knöliga, att han hatar dessa strumpor och han kan inte förstå att hans mamma är så dum! Den tredje lille stackaren ligger någon annanstans redan iklädd sin overall och man börjar ana att de små skriken beror på att han snart kollapsar av värmeslag.
Väl påklädda skickas de två större ut på gården för att jag ska få en möjlighet att klä på mig själv. Redan på trappen börjar slagsmålet och sen dröjer det inte länge innan båda är inne igen skrikandes och gråtandes att "han gjorde det, eller hon gjorde så".
När vi alla fyra slutligen är ute, huset är låst och vi ska sätta oss i bilen börjar bråket om vem som ska sitta var. Ungefär här brukar jag brisera... fast ofta har jag gjort det redan tidigare.
Bilen är äntligen på rullning, han som sitter fram sköter musiken, och då kan man ge sig på att hon som sitter därbak skriker allt vad hon kan för att musiken inte passar. "Annan musik, annan musik" i kombination med höga C vad det gäller nivå på skrik varvas om vart annat. Förhoppningsvis har den minsta lyckats somna oväsendet till trots. Om inte så skriker han också!
Första stoppet är skolan. Här ska hela ekipaget ut ur bilen, att lämna de två minsta själva kvar där skulle aldrig falla mig in, då skulle vad som helst kunna inträffa. På riktigt!
Alla ut, lämna en, resten pulsar tillbaka till bilen. In igen, fast med alla igen och så åker vi vidare. Här vet man aldrig om det är tyst eller skrik.
Stopp nr 2 är Knyttet - ut med alla som är kvar. In, klä av barn. Puss och kram. Hej då. Ut igen, in med bebis och mig själv i bilen igen, och sen hem.
Vid detta läge, när vi är hemma igen är den minsta helt utmattad och passar på att sova länge, sittandes i sin bilstol (som jag tagit in) eftersom jag vet att han vaknar om jag lyfter ur honom. Sen har vi några lugna timmar hemma innan vi ska ut igen och göra om samma process - fast baklänges denna gång. Vi börjar själva - bara han och mig att klä på. Enkelt! Ner till dagis - ut med bebis i bilstol - in på dagis. Försöka klä på ett barn som kan själv. En som skriker bredvid sittandes i bilstolen för att han håller på att koka över av värme då det tar för lång tid för systern att klä på sig. Ut. In i bilen med en liten och en lite större. En skriker om napp. En skriker för att han är hungrig. Köra till Skolan. Ut. Alla tre. En i bilstol. En som ramlar vart sjunde steg i snön. In i skolan. Hämta den tredje. Han klär inte på sig snabbt, alla andra blir varma och irriterade.
Äntligen klar. Ut. Bära en i bilstol. En ramlar vart sjunde steg och en är lite sur för att man kom förtidigt. In i bilen. Spänna fast alla igen. Hem. Ut ur bilen. En skriker och vill inte gå ur. Bära in barn i barnstol samt allas väskor och kläder. Den som skulle sitta kvar i bilen har vid detta läge blivit vansinnig för att hon just satt kvar och står nu mitt på gården och vrålar. In med henne. Av med allas kläder, en kan själv. Blött på hela golvet. Kläder över hela golvet. Av med mina kläder... ja just det han i bilstolen... han ska också ta av sig kläderna.
