Den ständiga kampen

Trädgården. Det är där det händer saker nu. Från att ha varit en gråbrun trist plats med massa dött gräs, nedfallna kottar och avbrutna kvistar, sprakar det och färger dyker upp både här och där i form av blommor och blad. Det är härligt och underbart på samma gång, och för min del gäller det att bevaka varje sekund (nja nu överdriver jag kanske) så att inga objudna gäster får för sig att smaka av mina rabatter.

På kvällarna går jag runt och inspekterar, tittar vad som kommit upp sen sist, hummar och nickar belåtet för mig själv där jag spatserar runt.
Men så, helt plötsligt ersätts mitt hummande av ett förfärat åhhh!
De har gjort det igen. De har gnagt och massakrerat något jag höll av.

Det är därför jag på kvällarna kan ses smyga omkring och spruta illaluktande medel lite här och där. Det är därför jag ibland kan ses öppna dörren och fara ut skrikandes, viftande med näven i högsta hugg och förbanna någon som kvickt som attan galopperar iväg uppför slänten. Det är därför jag för en kamp i det tysta.

Moi - Rådjuren 1-0 just nu, men jag för en evig kamp, dömd att misslyckas!