måndag 2 januari 2012

Till Edward


Tänk att för åtta år sedan var du bara några timmar gammal. Du var det vackraste och finaste jag någonsin hade sett. Tänk hur du låg där, på min arm och tittade upp på mig med dina klara blå ögon. Hur jag drunknade i dem och hur jag sveptes iväg av ett rus tillika delar glädje och salighet.
Tänk hur jag inte kunde få nog av att titta på dig. Hur jag kunde vakna mitt i natten bara för att få se dig. Få se att du andades och att du fanns på riktigt. Tänk hur jag höll dig i din famn och hur jag från första sekunden visste att det var det här som jag var menad för. Det var det här som var meningen med livet.

Och nu har redan åtta år gått. Du är inte den där pyttelilla varelsen som tittar upp på mig med nyfikna undrande ögon. Men när du tittar på mig, och när du kommer och lägger din ännu ganska så lilla kropp nära min. När du tittar på mig med det där leendet och jag kan ta på glädjen i dina ögon. När din lilla hand söker sig till min. Då smälter mitt mammahjärta. Det smälter om och om igen och det kommer att smälta tusen gånger till.

För dig skulle jag ta ner månen och alla stjärnorna på himlen. För din kärlek gör jag vad som helst.

6 kommentarer:

Purjo Johansson sa...

En lagom tjock man i sina bästa år som förvandlar dina favoritmotiv till tavlor. Purjos brutta är den som sköter all mailkontakt och som ägnar sina dagar åt att sprida propaganda om hans konst.

Vid intresse av beställning maila till: savin_hill@hotmail.com

Att vara någons fru sa...

Åh herregud så vackert...

Finurliga Fröken sa...

Grattis i efterskott till stora killen. Vilket underbar kärleksförklaring till honom. Kram

Sahra sa...

Grattis. Så vackert beskrivet. Så känner vi nog alla mammor. Ta ned månen och stjärnorna för våra älsklingar.

The Photocopy sa...

Så vackert du skriver!
Kram <3

Jess sa...

Vad fint skrivet! Kram