Andas in och andas ut

Så vad hände egentligen? Vart tog jag vägen?

En helt otroligt jobbig och krävande arbetsvecka ligger nu bakom mig. Jag har jobbat nästan dygnet runt och nu äntligen kan jag bocka av och sätta punkt, för den här gången. 

Jag har landat hemma i en solig och grönskande trädgård och kan nu äntligen andas in den friska vårluften och andas ut att jag tog mig igenom det som i måndags kändes som tio marathonlopp. Jag gjorde det, och jag visste hela tiden att jag skulle klara det, jag visste att det skulle bli jobbigt, men en dag i taget och en dag närmare mitt mål. Just precis så! För visst kan man när det gäller - bara man fokuserar och jobbar metodiskt och tar just en bit i taget.

Nu kvittrar fåglarna genom min öppna altandörr, jag har hängt in kostymen i garderoben och dragit på mig mer "leisure" kläder. Chinos och soft skjorta och hela min kropp slappnar av. Nu ligger helgen framför mig och ja, jag ska njuta av att bara vara ledig. Ikväll väntar god mat och ett glas vin men innan dess ska jag samla ihop min lilla triad av älsklingar och vara den bästa mamman i hela världen och ta dem till marknaden/tivolit som slagit upp i vår lilla by.

Ikväll somnar jag ovaggad med vetskapen om att imorgon, då får jag bara vara mamma!

PS. jag har förstått att jag varit saknad och, det värmer i hjärtat att ni tänker och undrar och oroar er. Kärlek till er!