Lunch med den finaste

Tidigare idag tog jag min äldste son och for iväg på en härlig lunch på tu man hand. Vi åkte ner till Telegraf, nere vid vattnet och lät solens varma strålar leka på våra bleka kinder som små varma kittlingar.

Efter en god lunch slog vi oss ner i varsin solstol, pratade om livets ditt och datt, just på det viset man gör med en nioårig kille. Stockholms inlopp var fortfarande stilla och rofyllt. Det myller av liv och båtar som om bara någon månad kommer att ersätta tystnaden var där och då så svår att förstå. Sakta sakta börjar världen omkring oss vakna till liv. Precis som en sömnig katt som försiktigt börjar sträcka på sina ben och räta ut kroppen efter en lång vila, precis så håller vi andan och väntar på att hela världen ska spricka ut i sin allra härligaste grönska.

Men där och då var det vi två. En mor och en son. En stor och en liten, och så den oändliga kärleken.

Och ja, mamman fick såklart betala!