Bland blåbärsris

Åter igen en strålande höstdag. Vi som är en småbarnsfamilj behöver ta oss ut tidigt under förmiddagen för att inte kaos och allmänna frispel ska inträffa. Så vi startade ännu en gång med lite fika på trappen och kom sen på idén att kliva ut i vegetationen och plocka lite blåbär.

Så mitt bland blåbärsris tågade vi ut, jag lilla E och lilleman O. En som plockade och två som åt som om det gällde livet. Två små trollungar med blåa fingrar och blå munnar ivrigt smaskande och glatt påhejade av vår lilla kissekatt som strategiskt placerade sig på vakt under en gran. Hon är lite knasig den där, tror säkert att hon är en hund, för hon ska vara med precis överallt. Men det är faktiskt väldigt mysigt... och så bra mycket enklare än att ha en hund.

Och där satt vi,  uppe på vår kulle, mitt bland blåbär, ris, granar och tallar och säkert en miljard fästingar och åt och konverserade om livets triviala saker. Så mycket som man nu konverserar med en fyraåring, en blivande tvååring och en katt. Och lilleman tjoade och viftade så snart en helikopter flög över oss uppe i skyn och tyckte att det där med helikoptrar, det är bra grejjer det.

Och nu, nu sitter jag här med flera liter blåbär, surfar sylt och försöker stå emot övertalningsförsöken om blåbärspaj istället för blåbärssylt.