Hej vad det går

I den gamla eken, på tomten, borta i backen hänger en gunga. Att sätta sig på den och göra fart är som att flyga ut över landskapet och sjön. Inte konstigt att det kittlar lustigt i magen och att skrattet kluckar i maggropen.

Tjohoo, högt upp bland träden kommer man om man gungar riktigt, riktigt högt.

Och visst är det skönt att de här hemma igen. Visst är huset inte längre så där tyst, och visst är huset inte längre sådär rent och städat. Visst ligger det saker och prylar precis överallt och visst slår de nästan ihjäl varandra med jämna mellanrum. 

Men vad gör väl det när de bästa som man har lägger sina små armar runt ens hals och viskar i ens öra.

Nej, det är faktiskt ingenting som kan slå den känslan.