tisdag 22 maj 2012

Med ett lite lättare hjärta


En stor och tung sten har äntligen så smått börjat falla till bitar. Än så länge är stenen bara eroderad i kanterna, men sakta och säkert kommer de små, små bitarna ha skavt loss så mycket att stenen tillslut och oundvikligen faller sönder och samman.

I dag och igår har vi gjort framsteg med in-skolningen på dagis. Fjärde veckan nu och man skulle ju kunna tycka att det borde vara färdigt vid det här laget. Så är alltså inte fallet. Vår lille prins vill inte vara ifrån sina föräldrar. 
Men som sagt, igår och idag. Små framsteg. Fortfarande små, men ändå och trots allt, framsteg!

18 kommentarer:

  1. Känner igen det där såå väl från vår dotter. Tog måånga veckor...men det blir ju bra till slut! Men uhh vad jobbigt det är. Gruvar mig redan för siste sonen som skall in på dagis efter jul. Lycka till! Kram

    SvaraRadera
  2. Åh, lille prinsen, så söt! Han kommer att klara av det fint så småningom! Skönt med de små framstegen nu!
    Kram Jenny

    SvaraRadera
  3. Små framsteg är stora steg i känsloregistret.
    Heja på lilla prins.

    KRAM!!!

    SvaraRadera
  4. Du har bytt header. Så fint.
    Visst är det smärtsamt med inskolning, men det kommer ju gå bra. Även om det tar lite längre tid för vissa. Han kräks ju iallafall inte. Jag har mött sådana barn på barnens dagis. Stackars föräldrar. Jag vet inte hur många gånger jag har behövt stanna utanför dagisporten och andats och gråtit en skvätt för att det har varit så jobbigt att lämna sitt lilla förtvivlade barn.
    Kram

    SvaraRadera
  5. hoppas det bliver lite bättre
    varje dag,jag vet hur svårt det var

    SvaraRadera
  6. Vet precis hur det var! Ingen av mina barn har gillat dagis! Så den stora var hos farmor coh den lilla som nu är 9 år, hittar på allt ör att slippa! Så nu har vi sagt upp fritids så får vi se hur det går!
    Lycka till, hoppas det går bra!
    Kram Helena

    SvaraRadera
  7. Små framsteg är ändå framsteg, kommer att gå jättebra;) Kram Johanna

    SvaraRadera
  8. Vet hur jobbigt det kan vara när dom inte vill bli lämnade. Men det kommer att gå fint till slut.
    Kram Mamma C

    SvaraRadera
  9. Underbart med ett fall framåt i a f. Jag lider med alla som går igenom detta, inte kul alls.

    Kram Lina

    SvaraRadera
  10. Åh, kramar till er! Framåt är bra, även om det går sakta. :)

    SvaraRadera
  11. chokladchokladchoklad, trilla ner i hålet som leder till mitt chokladland! :)

    SvaraRadera
  12. Lilla gubben !!! Det är ju bra betyg till mamman o pappan att han hellre vill vara med er, men jag förstår att det gör ont !! Tänker på er.

    Kram anette

    SvaraRadera
  13. Usch så jobbigt, tur att det görs små små framsteg:) Så söt han är!
    Kram

    SvaraRadera
  14. Åh så skönt att det börjar lätta.
    Fy för ledsna barn. och föräldrar också.
    Kram

    SvaraRadera
  15. Been there...
    Håller tummarna för er! :)

    Ha en bra dag!
    Kram Jonna

    SvaraRadera
  16. Been there säger jag med och fy vad jobbigt det är!! Blir bättre är min tröst, så himla söt liten man där på bilden! Kram Nilla

    SvaraRadera
  17. Det är skit jobbigt.....men det blir ju bättre och man mår ju som sämst själv =)
    Han är för go din lille prins!!!

    Kram Thess

    SvaraRadera