När poletten trillat ner

Vet ni hur det är, när man går och funderar på saker utan att riktigt kunna se lösningen eller helheten? Man har en känsla av något, men det går liksom inte riktigt att sätta fingret på vad den där känslan betyder. Man vill något, men man vet inte exakt vad det är man vill.

Just den känslan. Har ni känt den någon gång?

Men så helt plötsligt, så trillar poletten ner. Helt plötsligt ser man målet och man ser vägen dit.
Jag har under en lång tid. Ja, nu snackar vi nästan ett år, gått med just den känslan. En känsla av att jag vill något mer. Men hur jag än funderat så har jag inte kunnat sätta fingret på vad. Och jag har funderat och jag har grubblat. Lösa tankar, men inga konkreta idéer utan bara ett fluffigt ludd som farit runt i huvudet och förbryllat mig. En känsla av att det finns något men inte en aning om vad eller hur. De tankar jag haft har inte gått ihop i verkligheten. Tills igår. Helt plötsligt utkristalliserade sig allt. Dimman skingrades och jag kunde för första gången se vad jag tror är något bra. Både målet och vägen dit blev tydligt. Men visst, det är hårt jobb och ingenting är gratis. Men så är det väl alltid.

Jag har en känsla av att 2012 är ett bra år och att när 2013 går mot sitt slut kommer mitt liv att vara lite annorlunda. För mig gäller det nu att ta tag i detta. Att fånga de lösa planerna och verkligen realisera en ide. Inte det lättaste, men det ska funka.
Det ska det!